Nr 80. Tongariro Northern Circuit

2014-01-31. Westport, Nya Zeeland.

Dag 1355. 18 december 2013. Taumarunui – Whakapapa Village.
Vi lämnar Taumarunui på väg 4 söderut. Vädret är idel moln. Landskapet som vanligt gröna kullar med gräs och en del träd. Vägen är kuperad och de flesta backarna går uppför. När vi har klättrat i några timmar får vi vår första vy över Nordöns högsta berg vulkanen Mount Ruapehu 2797 meter i Tongariro nationalpark. Moln täcker bergets övre delar men på de lägre sluttningarna ser vi snö. Temperaturen sjunker för varje höjdmeter vi cyklar. I byn National Park svänger vi öst in på väg 47. Vi är nu 900 meter över havet och naturen är låga fjällväxter och barrträd. Sista 6 km på väg 48 är brant uppför till Whakapapa Village 1100 meter över havet och nu är luften riktigt sval. Campingen har stängt för dagen men vi har förbokat och hittar en orange kon med vårt namn på en liten plätt i en liten skogsdunge. Höjdmeter 1200.
Distans 55 km. Ack 25945 km.

Närmar oss Tongariro nationalpark. Mount Ruapehu 2797 meter i bakgrunden.

Dag 1356. Whakapapa Village.
Vilodag i Whakapapa Village. I byn finns det knappt några bofasta över huvud taget utan det är en ren turistby med fokus på vandring och skidåkning. Slalombackarna och liftarna finns en bit upp på Ruapehu. Skidsäsongen på vintern är juni till augusti. Vädret är galet bra med knallblå himmel hela dagen. Vi hade hoppats på en fet vy från campingen men i dungen vi bor ser vi bara träd. Vi kollar in starten på morgondagens vandring och packar. Mat har vi haft med oss från Taumarunui då det inte finns någon mataffär i byn.
Distans 0 km.

Dag 1357. Whakapapa Village – Waihohonu.
Vandringsdag 1. Tongariro Northern Circuit är en av Nya Zeelands 9 Great Walks och det blir vår andra. Leden är 43 km och rundar vulkanen Mount Ngauruhoe. Vädret är återigen perfekt och jag är lite nervös för att moln ska dra in under dagen och spoliera fotograferingen men så blir det icke. Vandringen börjar österut några hundra meter från campingen och vi har snart både Ngauruhoe 2291 meter och Ruapehu 2797 meter i blickfånget. Ngauruhoe är en konformat vulkan i norr av sten och sand. Ruapehu i söder ser ut som ett vanligt berg och är till stora delar snötäckt. Det är dock en av världens mest aktiva vulkaner med senaste utbrott i september 2007.

Bra led och perfekt väder första vandringsdagen. Mount Ruapehu 2797 meter i bakgrunden.

Leden är otroligt bra med grusunderlag och breda spänger. Växtligheten är låga fjällväxter i många olika arter som jag inte kan namnen på. Efter en timma passerar vi det 20 meter höga Taranaki Falls. Vi har köpt med oss några matpajer och njuter av dem samt de fantastiskt vackra omgivningarna. Leden stiger svagt till ett sidospår upp till sjöarna Upper och Lower Tama Lakes som är resterna från två kratrar som exploderat en gång i tiden. Vyn från den övre sjön ner över Lower Tama Lake och Ruapehu är dagens bästa. Det är många vandrare på dagstur fram till sjöarna. Därefter blir vi nästan ensamma. Det fina vädret håller i sig hela dagen och eftermiddagen bjuder på fortsatt fina vyer, smalare stig och svagt nedför. Med trötta fötter anländer vi Waihohonu Hut på kvällen där vi slår upp tältet på en camping i skog och med en mysigt porlande back 10 meter bort. Distans 17 km. Tid 8 tim.

Vy norrut mot Mount Ngauruhoe 2291 meter.

Dag 1358. Waihohonu – Oturere.
Dag 2. Dagen börjar med svettig backe upp och sedan ner igen i vacker skog. Därefter torrt kalt landskap och vandring på grus med den lilla växtlighet som finns utspridd i små öar på marken bara någon decimeter höga. Himlen är täckt av ett skikt dis och det är inte lika vackert som igår. Nu går vi norrut med Ngauruhoe väster om oss och Ruapehu bakåt i söder. Leden korsar flera små raviner och flodfåror men stiger hela vägen upp till Oturere Hut. Campingen är inte speciellt inbjudande på grus och sand och med en piskande vind. Vi säkrar tältet efter konstens alla regler och stänger igen men vinden är kraftig och sand letar sig in överallt. Några andra campare får nog och väljer att bo i stugan istället då den inte är fullbokad. Distans 8 km. Tid 5:15.

Andra dagen börjar i skog.

Dag 1359. Oturere – Emerald Lakes – Oturere.
Dag 3. Galen vind halva natten och vi har ett lager damm i hela tältet. Somnade inte förrän 03 och vaknar alldeles för sent. Vi har vilodag men vädret är klockrent och jag vill fotografera. Packar snabbt ihop och pyser iväg klockan 08 blankt. Går i full fart upp till ledens mest spektakulära område vid Emerald Lakes. Jag är framme 09 och då är hela himlen täckt av moln. Tala om fiasko. Vädret växlar dock en del och det funkar att plåta men det kunde varit bättre.

Nya Zeelands populäraste dagsvandring passerar sjöarna och det är löjligt mycket folk på leden. Sjöarna är små och smaragdgröna och ligger i hörnet av några enorma kratrar. Marken pyser och ryker och det luktar svavel. Jag går upp till ledens högsta punkt 1886 meter med vyer över Emerald Lakes åt det ena hållet och Mount Ngauruhoe åt det andra. När jag är på väg tillbaka till stugan hör jag en stor smäll och tänker bomb men jag ser inget konstigt. Även Olya vid tältet några kilometer bort hör smällen men vi får aldrig reda på vad det var. Distans 12 km. Tid 4:30.

Ledens mest spektakulära område. Ledens högsta punkt är toppen uppe till höger. Överst mitt i bild syns Red Crater. Bakom den Ngauruhoe delvis i moln. Emerald Lakes ligger till vänster om leden en bit upp men syns inte.

Dag 1360. Oturere – Mangatepopo.
Dag 4. Går samma väg som igår 6 km nordväst upp till Emerald Lakes. Vad jag minns från samma vandring för 12 år sedan är ett rent månlandskap med sten och grus från stora lavaflöden på den här sträckan. Marken är fortfarande mest grus men med en hel del tuvor av alpflora i ankelnivå i en torr grön nyans. Sjöarna är lika vackra idag och marken färgrikt proppad med mineraler. Stigningen upp till högsta punkten är smal och blåsig. Det är mycket vackert med vyer norrut över Emerald Lakes, en jättekrater fylld med lavasten och den lite större sjön Blue Lake.

Två av Emerald Lakes tre sjöar.

Vädret är moln men hög molnbas och bra sikt. Leden går nu mot sydväst och precis intill stigen öster om oss gapar Red Crater brant och dramatiskt mörk. Härifrån kan man bestiga Mount Tongariro 1967 meter men vad jag minns så är vyerna inte bättre där. Slirig brant stig nedför till foten av Mount Ngauruhoe och tvärs över South Crater. Lätt nerför på bred grusstig och spänger till Mangatepopo Hut över lavafält från några av Ngauruhoes utbrott från 1949 och 1954. Senast vulkanen exploderade var i november 2012. Distans 13 km. Tid 6:30.

Mount Ngauruhoe och South Crater som vi är på väg ner i.

Dag 1361. Mangatepopo – Whakapapa.
Dag 5. Trist väder med moln i knähöjd men vacker vandring bland två meter höga fjällväxter över flera uttorkade bäckar på smal stig. Den här sträckan är ledens minst populära. I bra väder är nog vyerna grymma men vi ser inga vulkaner idag. Avslutningen är en kort sträcka skog fram till Whakapapa Village. Det är julafton och nästan omöjligt att hitta något smaskigt att äta. Vi har i alla fall kvar lite makaroner och tonfisk. Köket på campingen är proppfullt med grupper som firar jul genom att äta och dricka stort. Typiskt. Distans 8 km. Tid 3:15.

Dag 1362. Whakapapa – Ohakune.
Vi är lite trötta efter vandringen men vill komma ner till varmare klimat och packar ihop våra prylar. Vädret är moln med lätt regn i luften och kallt. Nedför först i 6 km och sedan flackt tillbaka till National Park. Det är juldagen eller Boxing Day som det heter här och allt verkar stängt. Det är lite trafik och fortsatt nerför på väg 4 till skog, stora åkrar med gräs och högre temperaturer. Vi svänger in på väg 49, kommer fram till Ohakune och letar upp campingen som även den är stängd. En skylt upplyser att vi kan checka in själva och betala imorgon. Som tur är finns det en kinesisk mataffär i byn som är öppen. Höjdmeter 240.
Distans 54 km. Ack 25999 km.

Åkrar och varmt igen när vi närmar oss Ohakune.

Dag 1363-1364. Ohakune.
Det bor 1100 folk i Ohakune. Byn är halvdöd på sommaren eller om det beror på att det är jul nu. Men på vintern fylls den av skidentusiaster för åkning på Turoa Ski Area på Mount Ruapehus branter. En riktig mataffär öppnar och vi kan shoppa grillkött. Alla campingar har stora gasgrillar. Vädret är bra och det är härligt varmt. Veckans leende bjuder en cool mc-kille på då han först sakta glider in på området med en skinande fullpackad hoj och väljer campingens epicentrum att slå upp tältet på. Det är antagligen hans första tältnatt någonsin för han kryper omkring i skinnstället på knäna och drar i linor och tält i en timma innan han blir klar. Imorgon fortsätter vi söderut mot Wellington.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström