Kategoriarkiv: 3. Sverige – Nya Zeeland med cykel 2010-2014

Bilder Nepal

Mer bilder som flyttas över från gamla hemsidan och samtidigt förbättras. Nu från Nepal 2011 med ungefär halva bildspelet nytt. Bilder från vandringarna jag gjorde i bergen finns under ”Bilder – Vandringar”.

1. Turistområdet Thamel i Kathmandu.
1. Turistområdet Thamel i Kathmandu.
2. Lokala porters i Jiri. Startpunkten för Everest Trek.
2. Lokala porters i Jiri. Startpunkten för Everest Trek.
3. Min tyska kompis Daniel som jag ska vandra med laddar med bok kvällen före start i Jiri.
3. Min tyska kompis Daniel som jag ska vandra med skriver dagbok på hotellet i Jiri kvällen före start.
4. Kathmandu Tuk Tuk Bus Station.
4. Kathmandu Tuk Tuk Bus Station.
5. Rani Pokhari, Kathmandu.
5. Rani Pokhari, Kathmandu.
6. Fruktförsäljare i Kathmandu.
6. Fruktförsäljare i Kathmandu.
7. Get.
7. Get i Kathmandu.
8. Fika med Daniel på Kathmandu Guesthouse.
8. Daniel tar en morgonkaffe på Kathmandu Guesthouse.
9. Mina vänner Per, Jonas och Daniel väntar på att få kliva på flyget från Kathmandu till Lukla.
9. Mina polare Per, Jonas och Daniel väntar på att få kliva på flyget från Lukla till Kathmandu efter avslutad vandring till Everet Base Camp.
10. Buddhistiska Bodhnath Stupa är Kathmandus trevligaste sevardhet.
10. Buddhistiska Bodhnath Stupa är Kathmandus trevligaste sevärdhet.
11. Apor vid Swayambhunath eller Monkey Temple.
11. Apor vid Swayambhunath eller Monkey Temple i Kathmandu.
12. Vy över Kathmandu från Swayambhunath.
12. Vy över Kathmandu från Swayambhunath.
13. Durbar Square i Patan.
13. Durbar Square i Patan.
14. Mitt superba hotellrum på Kathmandu Guesthouse.
14. Mitt superba hotellrum på Kathmandu Guesthouse.
15. Kathmandu, Nepal.
15. Kathmandu, Nepal.
16. Längs Everest Trek träffade jag Olya från Kazakstan för första gången. Vi sågs i Kathmandu också och här är vi på sightseeing i Bhaktapur.
16. Längs Everest Trek träffade jag Olya från Kazakstan för första gången. Här är vi på sightseeing i Bhaktapur.
Bhaktapur, Nepal.
17. Bhaktapur, Nepal.
Durbar Square i Bhaktapur.
18. Durbar Square i Bhaktapur.
19. Cyklist i Bhakatapur. Nepals gamla huvudstad och mycket nära granne med Kathmandu.
19. Cyklist i Bhaktapur. Nepals gamla huvudstad och nära granne med Kathmandu.
20. Färsk kycklingshop i Kathmandu.
20. Färsk kycklingshop i Kathmandu.
21. Lokala damer i Kathmandu följer någon festival från sina balkonger.
21. Lokalbor i Kathmandu följer någon festival från sina balkonger.
22. Har precis vandrat klart i Annapurna och fick gå tillbaka till Pokhara då det var transportstrejk.
22. Olya och jag har precis vandrat klart i Annapurna och fick gå tillbaka till Pokhara då det var transportstrejk.
23. Jordbruk utanför Pokhara.
23. Jordbruk utanför Pokhara.
24. Vattenbufflar vid Phewa Tal i Pokhara.
24. Vattenbufflar vid Phewa Tal i Pokhara.
25. Båtar vid sjön Phewa Tal i Pokhara.
25. Båtar vid sjön Phewa Tal i Pokhara.
26. Olya och jag hoppade på en 8-dagars forsränningstur nerför Sun Kosi River.
26. Olya och jag hoppade på en 8-dagars forsränningstur nerför Sun Kosi River.
27. Trevliga tältplatser längs Sun Kosi River.
27. Trevliga tältplatser längs Sun Kosi River.
28. Nyfikna skolbarn utanför tältet när vi vaknar på morgonen.
28. Nyfikna skolbarn utanför tältet när vi vaknar på morgonen.
29. Tre pojkar har tagit sig över floden med sina flytdon för att spana in oss när vi har lunch.
29. Tre pojkar har tagit sig över floden med sina flytdon för att spana in oss när vi har lunch.
30. Lugnt parti flod.
30. Lugnt parti flod.
31. Det var varmt i båten men sköna svalkande dopp i floden.
31. Det var varmt i båten men sköna svalkande dopp i floden. Foto: Olya T.
32. Jag har för mig att det här var den svåraste passagen vi paddlade. Foto: En av guiderna.
32. Det här var den svåraste passagen vi paddlade. Foto: En av guiderna.
33. Min gode vän Kami Sherpa fixar och donar när jag behöver hjälp i Nepal. Bild från hans nya lägenhet där jag blev bjuden på fantastisk lunch.
33. Min gode vän Kami Sherpa fixar och donar när jag behöver hjälp i Nepal. Bild från hans nya lägenhet där jag blev bjuden på fantastisk lunch.
34. Juni är början av regnperioden i Kathmandu.
34. Juni är början av regnperioden i Kathmandu.
35. Kathmandu Immigration Office.
35. Kathmandu Immigration Office.

//Magnus Hedström

Nr 48. Fientliga vietnameser.

2012-05-17. Quy Nhon, Vietnam.

Dag 749-750. 21 april 2012 -. Danang.
Det är 35 minuters promenad från hotellet i Danang’s centrum till flygplatsen där jag plockar upp en lagom mosig mamma som flugit från Stockholm via Frankfurt och Hanoi. Det bor 900.000 folk i byn men den lockar få turister. Orsaken är dåliga sevärdheter och att nästa stad, Hoi An 30 km bort, har bättre beacher och är en av landets mysigaste tillhåll. Vi passar ända på att se det som finns att se. En katedral, en pagod, ett litet tempel och en marknad. Inte mycket att hänga i granen även om marknaden och gatulivet är spännande om man dimper ner direkt från Sverige.
Distans 0 km.

Dag 751. Danang – Hoi An.
Vi knuffar in mamma i en taxi medan Olya och jag cyklar längs kusten till Hoi An. Vägen går ett par hundra meter från havet men marken närmast den flera mil långa sandstranden är uppköpt och stora hotellanläggningar blockerar vyerna. Dessutom står flera hotellprojekt halvfärdiga då de gjort halt på grund av erosion av stranden som till delar försvunnit. Det visar sig ovanligt svårt att hitta ett bra hotell i Hoi An. I stans stora dragplåster gamla stan är det byggförbud och det finns inget vettigt boende. Vid bästa läget längs Thu Bon River finns bara några dyrare varianter. Prisnivån är genomgående högre än kvaliteten men till slut hamnar vi norr om gamla stan där flera nya hotell ligger på rad. Väljer ett rum med balkong på tredje våningen och hotellets innergård har en okej pool. Höjdmeter 50.
Distans 31 km. Ack 17826 km.

Dag 752-765. Hoi An.
Det bor 131.000 folk i Hoi An och staden anses vara den mysigaste i Vietnam. Huvudattraktionen är gamla stan som de lyckats bevara så som den såg ut för några hundra år sedan med låga, färgglada hus. Dock aningen slitna numera. Det handlar om totalt 800 byggnader och flera smala gränder. Några gator är avstängda för motortrafik precis i anslutning till Thu Bon River. Området är minst sagt gemytligt. Några av husen och ett par tempel är sevärdheter som man kan betala för att kika in i men det är inget som jag tappar balansen för. Annars är det gata upp och gata ner med klädbutiker som säljer äkta siden och fejk siden och skor i en massa olika varianter, souvenirbutiker, researrangörer samt proppat med restauranger. Flera av dem med god mat.

Båtar på Thu Bon River och några hus från de gamla kvarteren i Hoi An.
Båtar på Thu Bon River och några hus från de gamla kvarteren i Hoi An.

Hoi An’s näst bästa attraktion är beachen. Centrum ligger 5 km från havet så det krävs en liten cykeltur längs åkrar med gröna risfält för att ta sig till cykelparkeringen vid havet vilken kostar pengar. Om det är för att få ner arbetslösheten eller för att plocka några extra dong från oss turister vet jag inte. Det är förbjudet att ta med cykeln till stranden och det finns gott om vakter som övervakar just den detaljen och det är lika gott om övervakade parkeringsplatser för cyklar vilka kostar 1-2 kronor per hoj. Vi varierar mellan tre olika strandremsor. Alla med klart vatten och vit mjuk sand. Cua Dai Beach är den mest populära med planterade palmer som ger skugga men också en del försäljare som visserligen är trevliga men som tar illa upp om man säger nej tack innan de hunnit visa sitt fullständigt värdelösa sortiment. Här finns också uthyrning av vattenskotrar och möjlighet att åka skärmflygning efter motorbåt.

Cua Dai Beach 5 km från Hoi An.
Cua Dai Beach 5 km från Hoi An.

An Bang Beach ligger 3 km norrut och blir vår favorit. Det finns inga palmer som ger skugga men det är mindre folk och det finns solstolar med parasoll att låna bara man äter eller dricker i restaurangen som placerat ut bekvämligheterna. Dessutom finns wifi i utomhusrestaurangens skugga där jag kan sitta medan tjejerna spenderar timmar på beachen. Ett arrangemang i min smak. Några dagar placerar vi oss mellan dessa två stränder och blir då helt ensamma på en härlig sträcka sandstrand. Vi bygger ett litet taikonläger med sidenlakan uppspända mellan cyklarna för att skapa skugga vilket är toppklass. Läget är inte ödsligare än att vi kan gå till en italiensk restaurang och beställa resans kanske bästa pizza.

Inte så lite märkligt är att varje dag runt klockan 16 så kommer något som liknar stormtrupperna och invaderar stränderna. Som på en given signal kommer en uppsjö med vietnamesiska damer springande med mattor och köksutrustning för att pocka en bit av stranden och bygga mängder med små enkla mathak. Strax efter börjar de vietnamesiska kunderna anlända och då är det dags att cykla tillbaka till hotellet.

Vi skuttar in i en taxi för att ta oss till My Son ruinerna. När jag ska betala inträdet blir det fiasko. Jag pröjsar med en 500.000 dong sedel. Medan jag står och väntar på växeln så läser jag biljettpriset på biljetterna jag just fått. Precis då byter tjejen i kassan ut min sedel mot en 20.000 dongare, vilket jag inte ser, och visar mig att hon fått för lite. Jag förvarar alltid stora och små sedlar i olika fack i pengabältet men just idag har jag precis varit på bankomaten och blir lite osäker på vad den kan ha spottat ut. Så jag betalar igen. Arg som ett bi kontrollerar jag sedan mina pengar och det saknas ganska exakt en halv miljon dong, motsvarande 150 kronor, men då är det för sent att göra något. Så galet irriterande. Just dessa kryp vill jag sätta dit själv och inte bli helblåst av.

My Son ruinerna ligger några mil väster om Hoi An och är ett tempelkomplex från Champariket som byggdes mellan 300 och 1100-talet. Det mesta har bombats bort men det finns några coola ruiner kvar utspridda på tre olika platser nära varandra omgivna av trevligt grön djungel. En liten men ändå helt okej sevärdhet. Mamma åker hem till Sverige. Olya och jag åker till beachen igen men det är helgdag och mängder med vietnameser även dagtid och de prövar den nya flugan vattenskoter. Det är bara det att de inte håller sig utanför badavspärrningarna som det antagligen är tänkt utan att de innanför dessa kör med full gas och ständigt tappar kontrollen i vågorna så att skotrarna gör volter bland badande folk. Vi badar icke.

My Son ruinerna.
My Son ruinerna.

Nästa dag är det bröllop i en av strandens restauranger vilket betyder en ljudnivå i stil med AC/DC men karaokeklass på musiken så vi retirerar igen. Det är dags att köpa kamera. Min systemkamera gick sönder för några veckor sedan och jag sonderar utbudet i Hoi An. Det finns flera kamerabutiker men inga systemkameror. Butiken med det fetaste utbudet har sju olika sorters pocketkameror. Orsaken till det är nog att köpkraften i en stad med 131.000 folk är nästan obefintlig. Det har vi konstaterat sedan tidigare då det inte ens finns en normal mataffär och priserna är högre än i Sverige. Vi tar oss till Danang och varuhuset Big C. Hittar inga bättre prylar där men efter flera besök sjunker priset på en kamera till att i alla fall samma som i Sverige. Det är den mest exklusiva kameran vi hittar vilket samtidigt är den näst enklaste modellen som säljs i Sverige.
Distans 0 km.

Dag 766. Hoi An – Tam Ky.
Olya har haft ont i benen och ryggen när vi cyklat på sistone så hon åker nattbuss till Nha Trang. Jag startar sent och försöker gena ut till motorvägen men hamnar på smala vägar över åkrar och blir osäker om jag hamnat rätt. Det eldas på fälten och några gånger cyklar jag genom rök. Det är färggrant och vackert i eftermiddagssolen och efter en stund dyker motorvägen upp. Flackt men mycket trafik och motvind och jag pinar på så gott det går för att undvika mörkercykling. När det är 5 km kvar till Tam Ky blir det mörkt men vid 4 km kvar blir det gatubelysning. Jag passerar flera hotell och fortsätter in till centrum där jag checkar in snabbt och handlar kvällsmat på en stor mataffär tvärs över gatan. Höjdmeter 30.
Distans 46 km. Ack 17872 km.

Dag 767. Tam Ky – Quang Ngai.
Jag låter datorn stå på för att eventuellt få en signal från Olya om hur bussresan gått. Hon ringer 08:30 på Skype och är inte speciellt glad. Hon har klivit av bussen mitt i natten och vet inte var hon är. Följande har tydligen hänt: Först betalade hon motsvarande 70 kronor extra för att ta med cykeln på bussen. Det är nästan lika mycket som en platsbiljett. De lovade då att det skulle finnas plats för cyklar. En särskild plats. Just detta kontrollerades också med bussbolaget. Nar cykeln sedan lastas på bussen fanns det gott om plats men killarna bokstavligen kastade in hojen utan att vara det minsta försiktiga. Olya blev såklart upprörd och sa till varpå hon blev burdust behandlad med några antagligen svordomar på vietnamesiska med innebörden att hon kan dra åt skogen. I samma veva säger hon att hon inte vill att det lastas några väskor på cykeln och på det svarar de att det inte kommer att ske.

Några timmar senare vid nattstoppet kikar hon till cykeln och får då se att det ligger en motorcykel under hojen samt att det är tjockt med väskor både runt om och även uppe på hennes cykel. Hon blir arg och frågar vad de håller på med. Killen som sköter packningen blir då helt galen och skriker henne i ansiktet, knuffar till henne samt slår till henne på axeln. Hon slår genast tillbaka varpå killen planerar att sänka henne för gott med en rejäl krok men han hejdar sig dock. I samma veva får hon syn på att hennes framhjul saknas och när hon säger det rycks det fram någonstans ifrån och blir ivägslängt 20 meter genom luften av en annan galen vietnames. De är fem vietnameser mot Olya. Det sitter massor av andra västerlänningar på bussen men ingen kommer ut och undrar vad som försiggår.

Olya säger att hon tänker kliva av och då svänger det snabbt. Killarna blir väldigt snälla och vill att hon ska åka vidare samt att de ska ordna packningen med cykeln bättre. Hon sliter dock ut sina väskor och lyckas också få ut hojen. De hjälper henne att sätta tillbaka framhjulet. Bussen åker vidare och kvar står Olya mitt i natten. Klockan är nu cirka 23, hon vet inte var hon är och det är mörkt sedan flera timmar. Hon har dessutom ingen pakethållare och får gå med sin supertunga ryggsäck på styret. Hon hittar dock ett motell snabbt och checkar in men är så uppspelt att hon inte kan sova en sekund på hela natten. Stället har inget Internet.

När det blir ljust checkar Olya ut och börjar leta efter en annan buss till Nha Trang. De plockar inte upp folk där hon är så hon tar sig till en tågstation cyklandes med 20 kg ryggsäck på styret och med punka på framdäcket. Hon hittar en liten tågstation men tågen stannar inte på den lilla stationen. Då tar hon sig till en resort där de har wifi i receptionen och ringer mig på Skype. Vi reder ut var hon är och det är 120 km cykling kvar dit för mig. Beslutar att hon väntar och att vi ses imorgon. En trist historia men föga förvånande. Vi ser ju prov på vietnamesernas beteende dagligen. Guideboken varnar också för aggressiva vietnameser om man klagar på deras service. För bara några veckor sedan blev Olya överfallen av en vietnames som ville kramas inne på en sevärdhet i Hue. Vi hade cyklat dit och gick in en och en för att turas om att vakta hojarna.

Jag fortsätter längs Highway 1. Omgivningarna är gröna träd och skördade risfält. En eker går sönder och lagas på en sidoväg under några träd. Ute vid kusten finns en stenskulptur från den otäcka Son My-massakern som jag funderar på att besöka men det känns för varmt för en omväg. Flera motorcyklister kör precis bredvid och kollar på mig. Barn på väg till skolan cyklar bakom så länge de orkar vilket jag inte gillar. För det första så tror lastbilschaufförerna att ungen bakom mig i skoluniform och fyrkantig, färgglad ryggsäck på risig cykel kanske ska cykla om varpå de hysteriskt hamrar på tutan. För det andra så finns det alltid en risk att något oväntat plötsligt händer så att jag måste tvärnita. Även om mitt ekipage kanske inte stannar så fort så är det obehagligt att ha en unge i skoluniform och fyrkantig, färgglad ryggsäck på risig cykel alldeles bakom och som kanske inte har några bromsar alls. Det är motvind sista biten in till Quang Ngai men jag hittar ett hotell fort. Höjdmeter 80.
Distans 63 km. Ack 17935 km.

Dag 768. Quang Ngai – Sa Huynh.
Varmt, flackt och till en början samma landskap som igår men risfälten förändras och blir gröna efter att ha varit gulbruna och skördade. Trafiken minskar och jag får några stunder utan den normalt så höga ljudnivån. Vägen blir aningen backig och jag passerar två sjöar. Närmar mig havet och det märks av att himlen blir klarblå. Molnen samlas normalt längre inåt land där det finns berg. Cyklar förbi byn Sa Huynh och ser dess beach bakom mig när jag kommer till resorten där Olya ska finnas vilket hon också gör. Vila och bad i havet under eftermiddagen. Olya går på byn och köper en ny pakethållare för 18 kronor. Inklusive montering. Hennes gamla har vi slängt bort då den var trasig och provisoriskt lagad flera gånger. Höjdmeter 100.
Distans 63 km. Ack 17998 km.

Har precis passerat Sa Huynh.
Har precis passerat Sa Huynh. Foto: Olya T.

Dag 769. Sa Huynh – Phu My.
Det är fortsatt varmt och vi stannar varje mil för att vila i skuggan och köpa kall dryck. Trafiken är okej. Landskapet knallgröna risfält och massor av palmer. Backarna blir fler och fler men är korta. Vi passerar ett bröllop om dagen där musiken dånar och det stora antalet gäster lär knappast kunna tala med varandra. Möter två tjejer från Nya Zeeland som också cyklar och när vi checkar in på hotellet i staden Phu My så träffar vi tre spanska cyklister. Höjdmeter 230.
Distans 59 km. Ack 18057 km.

Olya på Highway 1.
Olya på Highway 1.

Dag 770. Phu My – Quy Nhon.
Väljer en liten väg längs havet istället för motorvägen. Första milen är dålig betongväg och mycket lastbilar men det blir bättre. Kurvigt längs gröna risfält och glest med trafik. Passerar ett område bassänger med havsvatten som dunstar och ger havssalt. Vietnamesiska damer bär upp saltet till vägen med axelpinnar där det paketeras i stora säckar. Vi klättrar över ett par minipass med trevliga vyer över sanddyner och stränder. Stannar och badar vid en härlig beach där vi blir själva när några fiskare far ut till havs. Klart och svalkande vatten. Kalascykling med gröna åkrar, granitklippor, sand, backar och lite skog. Kämpar i motvind över en halvö med vy över stora fiskeodlingar innan vi svänger väst ut på en 2,5 km lång bro till staden Quy Nhon. Väljer ett stort hotell längs stadens beach. Nu blir det vila i några dagar innan vi fortsätter mot Nha Trang. Höjdmeter 260.
Distans 74 km. Ack 18131 km.

Utvinning av havssalt.
Utvinning av havssalt.
Härlig cykling längs stränder, sanddyner och över ett par minipass med fina vyer.
Härlig cykling längs stränder, sanddyner och över ett par minipass med fina vyer.

//Magnus Hedström

Nr 47. Phong Nha-Ke Bang NP.

2012-04-27. Hoi An, Vietnam.

Dag 728-734. 31 mars 2012 -. Cu Nam.
Phong Nha Farmstay är ett litet hotell några kilometer utanför Phong Nha-Ke Bang nationalpark. Det är en australisk kille och hans vietnamesiska fru som lyckats få till det långt över vietnamesisk standard. Byggnaden står mitt på landsbygden med vy över enorma risfält och på längre håll kalkstensberg i nationalparken. Maten är sagolik, det finns en liten pool att svalka sig i, det är trevlig stämning och det är framförallt tyst. På minussidan placerar sig tusentals spindlar. De flesta små historier men ibland får vi på rummet in vandrande saker som ser ut som håriga squashbollar med ben vilka säkert förstört vår nattsömn om det inte varit för de rejäla myggnäten runt sängarna.

Phong Nha-Ke Bang nationalpark består av tät djungel, floder, vackra kalkstensberg som bildades för 400 miljoner år sedan och mängder av grottor. Vi besöker Phong Nha Cave. Det viktigaste rådet vi får är att inte hamna i en båt med några vietnameser eftersom männen röker samt är vansinnigt fascinerade av grottornas eko. Vi delar båt med ett finskt par. Det börjar med en ganska trist flodtur fram till grottans öppning men floden fortsätter in i det kolsvarta berget. Vi åker några hundra meter i mörker, kliver sedan av och går runt bland stalagmiter och stalaktiter. Det är stort och vackert men jag är stressad som en gasell och fotar så mycket jag hinner. Åker båt en bit tillbaka och går sedan en slinga på några hundra meter ut ur grottan. Grottan är totalt 55 km lång men vi får bara se en knapp kilometer som dock är trevlig.

Vi anmäler oss tillsammans med 17 andra på den stora nationalparkturen som Phong Nha Farmstay kör med en riktigt bra guide. Den inkluderar några platser från det amerikanska kriget. Bland annat Ho Chi Minh Trail där vietnameserna med mat och utrustning for in och ut genom Laos ända ner till Saigon medan amerikanarna försökte pricka dem med bomber. Bad i en svalkande flod och en kort kajaktur till en vattenfylld grotta som vi också badar i.

Höjdpunkten blir Paradise Cave eller Thien Duong på vietnamesiska. Det är en 31 km lång grotta som hittades 2005 och som öppnades för allmänheten 2011. Grottan är enorm och vi tar oss från öppningen ner till botten på långa trappor och får gå 1 km inne i djupet på gångbanor av trä. Det är ett makalöst färgspel av stalagmiter från marken och stalaktiter som hänger i alla möjliga formationer från taket. Väggarna är galet vackra, storleken imponerande med flera större rum och däremellan smalare bergsgångar med några meter i diameter. Jag inser snart att grottan måste höra till en av världens absolut bästa sevärdheter. Vi spenderar 1,5 timma i grottan men det är alldeles för lite om man vill fotografera ordentligt. Det hade varit bättre om vi tagit oss hit själva istället.
Distans 0 km.

Ingången till Paradise Cave eller Thien Duong i Phong Nha-Ke Bang nationalpark.
Ingången till Paradise Cave eller Thien Duong i Phong Nha-Ke Bang nationalpark.

Dag 735. Cu Nam – Dong Hoi.
Vi tar adjö av personalen vid Phong Nha samt svenske Kalle från Leksand som varit här samtidigt som oss. Vi cyklar på en bra och öde väg sydost mot kusten. Det är grönt och vackert och vi har medvind men är jagade av ett oväder. Efter en timma kommer regnet ifatt oss och vi blir ordentligt blöta. Det är dock varmt och helt okej. Vägskyltarna räknar ner till Dong Hoi och när vi tror att vi är framme visar en skylt att det är 12 km kvar. Det blir fler konstiga skyltar och vi cyklar lite fel men frågar oss fram till rätt hotell i Dong Hoi med utsikt över Nhat Le River. Hotellet är fint men vi bor granne med en karaokebar vilket inte alls är bra när vi vill sova. Höjdmeter 170.
Distans 38 km. Ack 17512 km.

Dag 736. Dong Hoi – Ho Xa.
Upptäcker att karaokebaren som stört vår nattsömn är en kyrka eller vad de kallar dem här. Vi cyklar över Nhat Le River och svänger söderut på en ny väg 200 meter från havet. Efter 6 km blir den nya vägen röd grusväg omgiven av sanddyner och viss växtlighet. Vi följer havet utan att se det men vi hör vågorna slå. Ser någon motorcyklist ibland annars är vi själva och det är härlig cykling. Vi närmar oss mitten av Vietnam och den mest bombade delen från kriget så vi går aldrig av vägen ens för att slå en sjua. Fortfarande dör i genomsnitt 3 vietnameser varje dag och än fler skadas av gamla landminor och odetonerade bomber. Vi passerar ett par byar och när folket ser oss springer de upp till vägen och skriker hello. Ett tiotal bäckar rinner över vägen och vi cyklar i vatten på mjuk sandbotten som längst 10 meter men det går bra. Efter 43 km tar grusvägen slut och det blir AH1 på bra asfalt och med grön natur sista biten in till den lilla staden Ho Xa. Höjdmeter 150.
Distans 70 km. Ack 17582 km.

Öde grusväg 200 meter från havet.
Öde grusväg 200 meter från havet.

Dag 737. Ho Xa – Dong Ha.
Vi fortsätter längs AH1 och kommer in i DMZ eller den Demilitariserade Zonen och passerar Ben Hai River som var gränsen mellan Nord- och Sydvietnam. Det finns en hel del platser från kriget som man kan besöka men inget som intresserar oss nu. Vinh Moc tunnlarna har jag sett förut och det är 10 km enkel ut till dem vid havet. Olya får problem med kedjan och vi cyklar bredvid varandra på vägrenen medan hon förklarar vad som strular när en lastbil bakifrån kommer tutande som en galning. Olya blir lite stressad och svänger in bakom mig för tvärt så att hennes styre fastnar i min ryggsäck och hon tappar balansen och flyger i asfalten. Det går dock hyfsat bra och hon klarar sig med några skrubbsår på benet. Ett plastskydd har gått sönder vid kassetten vilket gör att kedjan fastnar ibland. Skyddet behövs inte så vi tar bort det. Frågar på ett hotell i Dong Ha om vägen till ett annat hotell men de vill inte hjälpa oss dock har vi tur och hittar själva. Höjdmeter 80.
Distans 32 km. Ack 17614 km.

Dag 738. Dong Ha.
Vila i Dong Ha. Vi bor riktigt bra med stort rum, sköna sängar och stor balkong med vy över palmer och bakom dem skymtar en sjö. Hotellet ligger i utkanten av staden så det är relativt lugnt. Okej mataffär så vi handlar och lagar mat på rummet. Kraftigt regn med blixtar och mullrande åska sent på eftermiddagen.
Distans 0 km.

Dag 739. Dong Ha – Hue.
Bra asfalt och flackt. Termometern visar 38 grader och vi blir stekta. Stannar i skuggan flera gånger för att vila och dricka. Mat är vi inte sugna på. Naturen är en hel del träd och några floder. De senaste dagarna har vi sett vit-röd randiga stolpar längs vägen som ska visa hur hög vattennivån är vid översvämningar. Det känns otroligt att det kan bli så mycket vatten då risfälten ligger två meter lägre än vägen. Det lär dock handla om hösten när monsunen härjat i flera månader. Cyklar längs Perfume River sista biten in till Hue centrum där vi hittar ett hotell blixtsnabbt. Står och väntar på grönt vid ett trafikljus precis utanför ett hotell när personalen ber oss ta en titt på rummen vilka visar sig bra. Vi hade dessutom fått information att man måste förboka hotell i Hue då landets största festival pågår i april. Höjdmeter 100.
Distans 73 km. Ack 17687 km.

Dag 740-746. Hue.
Hue med 350.000 folk var Vietnam’s huvudstad på 1800-talet. Naturen är fin med Perfume River rinnandes genom staden omgiven av stora grönområden och kullar samt lite längre bort berg. Det finns många sevärdheter men de flesta är rätt trista saker. Vi besöker Hue’s fästning som är omgiven av en två meter tjock, 10 km lång mur med vallgrav. Den byggdes i början på 1800-talet och mycket är ruiner nu men portarna och flaggtornet är kvar eller restaurerat. I området runt Hue finns flera gamla gravplatser vi besöker Tomb of Tu Duc vilket egentligen var ett lyxigt sommarhus med enorm trädgård. Det fungerade ju som så att ledarna på 1800-talet byggde enorma gravplatser åt sig själva. Antagligen för alla pengar som över huvud taget gick att uppbringa på den tiden. Områdena blev sedan så trevliga och vackra att de valde att leva där även under sin livstid.

Vi kollar också in Ho Quyen vilket är ruinerna av en arena där kungligheter kunde se strider mellan elefanter och tigrar. För att spä på hur korkade dessa människor var så fick tigrarna strida utan klor och tänder för att elefanterna alltid skulle vinna. Elefanterna symbolerade på den tiden ledarnas kraft. Vid sista fotot vid sista sevärdheten går min kamera sönder. Av någon konstig anledning får jag samtidigt feber och blir förkyld så det blir sängen i några dagar.
Distans 0 km.

Hues fästning med flaggtorn och vallgrav.
Hue’s fästning med flaggtorn och vallgrav.
Perfume River rinner genom Hue.
Perfume River rinner genom Hue.

Dag 747. Hue – Lan Co.
Det är mycket trafik ut ur Hue. En motorcyklist med packning går i marken och det är inte första gången jag ser en vurpa. Som tur är kör de ganska sakta. Enormt varmt igen. Vi stannar i skugga ofta och dricker. Närmar oss bergskedjan Truong Son som anfaller från väst. Det dyker upp en stor sjö öster om oss och det ligger några mindre träbåtar och skvalpar i vattenkanten. Växtligheten är knallgrönt och det är mycket vackert. Vi cyklar över några små minipass med härliga vyer. Kommer till den lilla badorten Lan Co och en tjej som äger ett hotell förstår inte att vi inte vill ha hjälp att hitta boende trots att jag säger det 20 gånger. Vi väljer givetvis ett annat hotell och checkar in på en resort precis vid havet. Det är flera mil fin sandstrand och vi hoppar snabbt i havet men vattnet är lite väl svalt. Höjdmeter 210.
Distans 68 km. Ack 17755 km.

Närmar oss den lilla badorten Lan Co och bergskedjan Truong Son.
Närmar oss den lilla badorten Lan Co och bergskedjan Truong Son.

Dag 748. Lan Co – Danang.
Motorvägen fortsätter i en 6 km lång tunnel till Danang. Vi tar den mindre vägen upp till Hai Van Pass. Startar tidigt och till en början fläktar det behagligt. Vyerna ner över Lan Co är kalas. Solen gassar, temperaturen stiger och min förkylning gör sig påmind. Efter 200 höjdmeter och halva backen orkar jag inte cykla mer utan börjar gå. Termometern som visserligen är i solen visar långt över 40 grader. Vi passerar flera små bäckar dar vi stannar och badar för att kyla av oss. Trots att jag går sakta är det så jobbigt att jag blir helt groggy. Det finns nästan ingen skugga men så fort ett träd hänger över vägen stannar vi och vilar. Backen fortsätter i 10 km och vyerna är super hela vägen upp till passet 496 meter över havet. På toppen kryllar det av försäljare som säljer allt möjligt med det finns kall dryck och det är det viktiga. Efter lite vila rullar vi ner på den andra sidan.

Utsikt bakåt över Lan Co från vägen upp till Hai Van Pass.
Utsikt bakåt över Lan Co från vägen upp till Hai Van Pass.

Vi cyklar precis bredvid havet på en gångbana där vi är själva. Ser Danang’s byggnader breda ut sig 15 km bort. Badstranden är indelad i sektioner man får bada inom små områden där det sitter en sysslolös badvakt. Havet är ökänt för starka strömmar. Vi parkerar hojarna för ett dopp. Nu är vattnet betydligt varmare och grymt skönt. Plötsligt blir vi jättehungriga och stannar vid en restaurang. Jag beställer ris med grönsaker vilket jag tror att de uppfattar eftersom de repeterar det jag sagt på engelska men efter en stund kommer det ut en stor gryta fullproppad med skaldjur.

Förkylning, 40 graders värme och 10 km backe tog knäcken av mig.
Förkylning, 40 graders värme och 10 km backe tog knäcken av mig. Foto: Olya T.

Vi har bara motsvarande 100 kronor kvar i kontanter och jag blir nervös för vad maten kan kosta. Störtar in i köket för att ta reda på det och får till svar att det kostar 500 kr eller om de menar 5000 kr. Problem. Jag slänger fram alla pengar vi har och är beredd att pysa utan att äta. Personalen tar bara en del av pengarna motsvarande 50 kr och är nöjda med det, de har bara lite svårt för det här med antalet nollor. 164.000 dong och 16.400.000 dong är en viss skillnad. Vi cyklar igenom Danang’s trafikmyller till Han River där vi får ett kanonrum på våning 8. Imorgon ska jag hämta mamma på flygplatsen. Det är dags för två veckors semester. Höjdmeter 470.
Distans 40 km. Ack 17795 km.

//Magnus Hedström