Nr 79. Whanganui River Journey.

2014-01-28. Murchison, Nya Zeeland.

Dag 1347. 10 december 2013. Taumarunui – Cherry Grove – Ohinepane.
Whanganui River rinner från Mount Tongariro ner till Whanganui vid Tasmanhavet. Floden är 290 km lång och Nya Zeelands tredje längsta. Maorier har rest på floden i flera hundra år. Britterna upptäckte den på 1800-talet och strax därefter blev floden en stor turistattraktion med flodbåtar. Numera består trafiken av jetbåtar och paddlare. Vi har valt att paddla sträckan mellan Taumarunui och Pipiriki. Den biten kallas Whanganui River Journey och är en av Nya Zeelands 9 Great Walks.

Paddlingsdag 1. Vi har packat mat och utrustning för 8 dagar i vattentäta tunnor. Vi blir avsläppta tillsammans med kanoten i Cherry Groove utanför Taumarunui. Allvaret drar igång redan i första forsen. I vågorna är vattenlinjen olustigt nära kanten på båten. Några forsar längre ner kommer vi in på för grunt vatten och blir hängande på en sten tills vi lyckas gunga oss loss. Strax därefter i den bökiga passagen Herlihy’s Bluff träffar vi linjen perfekt och glider förbi utan strul. Ytterligare en bit nedströms i en större fors får vi in en våg i båten och vi är nog inte alltför långt ifrån att slå runt. Naturen är träd och gräsbeväxta kullar samma som vi sett längs vägarna. Djurlivet är fåglar, får och kor. Det är bra action hela första dagen med 49 forsar ner till Ohinepane där vi slår läger på första campingplatsen. Den har väganslutning och bland 4 andra campare hittar vi tre prickar från Fagersta. Distans 21 km. Tid 3:15.

Whanganui River Journey första dagen en bit efter starten i Cherry Groove/Taumarunui.

Dag 1348. Ohinepane – Poukaria.
Dag 2. Floden är högre och snabbare än normalt på grund av en hel del regn den senaste veckan. Andra dagen innehåller ändå några längre lugnare partier där vi tvingas sköta farthållningen själva. Naturen är fortsatt gräskullar och skog. Efter två timmar stannar vi och fikar på en ö av sten mitt i floden och funderar hur vi ska tackla nästa passage. Till vänster är det mycket vatten och bra fart på forsen men med risk att fastna i ett fallet träd efter en sväng. Vi väljer alternativ två över en grund passage med mycket sten som vi skrapar i flera gånger men det går bra. Direkt efter hittar vi nästa camping i Poukaria. 
Träffar två nyzeeländska killar som har paus. De vandrar och paddlar hela landet från norr till söder under 4 månader och gör nu 50 km paddling per dag.

Eftermiddagens underhållning uppstår när det dyker upp ytterligare tre kanoter varav en uppsättning i panik paddlar in till strandkanten 75 meter före campen och sedan bär utrustning och kanot sista biten. De har dessutom kapsejsat under dagen vilket inte förvånar mig det minsta då min första tanke när jag såg dem var vad fan håller dom på med. Distans 14 km. Tid 3 tim.

Vårt tält vid Poukaria Campsite.

Dag 1349. Poukaria – Maharanui.
Dag 3. Klockrent väder med sol från blå himmel. Vattennivån i floden sjunker för varje dag utan regn. Omgivningarna är nu vackert grön tät skog med flera meter höga trädormbunkar vilket ska vara den äldsta trädtypen som existerar. Nu är det färre forsar, mer paddling och motvind. Djurlivet är några gräsänder då och då. Vi ser knappt någon fisk alls vilket beror på ett vulkanutbrott år 1970 i Tongariro som förgiftade floden och tog kål på de flesta av djuren. Bland annat en 8 kg tung ål. Vi möter jetbåtar för första gången. För några tiotal år sedan hölls jetbåtsmaraton i floden och rekordet ner till Whanganui är 1 tim 59 min över 249 km. Vilket är galet snabbt med tanke på att floden svänger tvärt nästan hela tiden. Vi ser flera vattenfall under dagen och paddlar också in en bit på en biflod för att spana in övre och nedre Ohura Falls. Vi slår läger vid Maharanui där vi blir helt själva. Alla campingarna är obemannade men det finns gräsyta, vatten och toa. Distans 17 km. Tid 4 tim.

Paddling vid övre Ohura Falls.

Dag 1350. Maharanui – Mangapapa.
Dag 4. Första dagen utan att vi ser någon bilväg vilket känns bra. Passerar en av tre stugor som många väljer att bo i. Molnig dag men andra halvan bjuder på den bästa naturen hittills. Branta mosstäckta bergssidor ner mot floden samt trädormbunkar och andra växter som får en att tänka på filmen Avatar. Fantastisk camping i Mangapapa en bit upp på några klippor i ytterkurvan på floden. Vi har badat varje dag och nu längre ner är vattnet riktigt skönt. Eftermiddagen och kvällen blir fin med värmande sol. Vi delar tältplatsen med ett tyskt par. Till middag brassar vi naturkokade kycklingnudlar med handskurna morötter och fällknivsskivad lök. Livet Deluxe. Distans 15 km. Tid 3 tim.

Whanganui River en bit före Mangapapa Campsite.

Dag 1351. Mangapapa – Ohauora.
Dag 5. Fin morgon men moln när vi börjar paddla klockan 12. Fortsatt fantastisk skog på båda sidorna av floden. Några få snabbare forspartier annars lugnt vatten och det känns nästan som motströms när vi har motvind. Det är lördag och vi ser cirka 50 andra paddlare. Övriga dagar har det bara varit ett par stycken.

Stannar och besöker Tamatea’s Cave men det finns ingenstans att fästa båten. Vi drar upp hela kanoten på land men underlaget är oroväckande brant sten så jag behåller flytvästen på utifall att. Det är ingen stor grotta och när vi nästan är klara med fotograferingen börjar det plötsligt att blåsa och det är precis då kanoten börjar kana sakta men säkert rakt ner och ut i vattnet. Det är inte mycket att välja mellan än att springa i full fart på de branta hällarna och kasta sig med magen före i vattnet och fånga in fanstyget innan det försvinner ner i nästa fors 75 meter bort. Lägret Ohauora dyker upp efter nästa kurva. Bra camping igen högt ovan floden i tät skog men med fina vyer över passerande paddlare. Distans 15 km. Tid 2:30.

Flygande gräsand.
Tamatea’s Cave sekunder innan kanoten blåser ner i floden.

Dag 1352. Ohauora – Mangawaiiti.
Dag 6. Kalasväder och fortsatt grym natur. Nu rinner floden i en canyon. Stannar vid andra stugan John Coull Hut för att köpa något smarrigt att äta men det finns ingen försäljning över huvud taget trots två stugvärdar. Mitt säte går sönder på ena sidan i en fors och jag ramlar nästan ur båten. Det går att laga hyfsat så att jag i alla fall kan halvsitta på ena sidan. Ny exotisk camping i Mangawaiiti 30 meter ovanför floden i tät djungel. Det är slitsamt att bära upp alla prylar och vi släpar även upp kanoten nästan hela vägen till lägret ifall det blir regn under natten då vattennivån kan stiga dramatiskt fort. Vi delar lägret med det tyska paret igen samt med 10 pungrävar. Arten är importerad från Europa och nyzeeländarna avskyr dem som pesten. Likaså tjejerna. Den tyska tjejen säger att hon blev anfallen av en söt rackare när hon skulle på muggen vilket några timmar senare leder till att jag måste sitta pungrävsvakt när Olya ska upp och pissa mitt i natten. Typiskt. Distans 22 km. Tid 4 tim.

Whanganui River dag 6 en bit efter Ohauora.

Dag 1353. Mangawaiiti – Ngaporo.
Dag 7. Dagen börjar med 9 km paddling ner till Mangapurua där vi ankrar på land. Tre kilometer enkel vandring i mysig skog till Bridge to Nowhere. En 40 meter lång betongbro som byggdes 1936 men som aldrig fick någon väganslutning. Åter till båten och paddling i brant canyon 10 km till Tieke Kainga där den tredje stugan finns. Vi passar på att luncha då det finns dricksvatten som vi inte behöver koka. Lugn men mysig flod med en del färgglada gräsänder de sista 13 km till Ngaporo. Spännande passage precis före lägret med höga vågor och rejält studsande. Trevlig camping igen uppe på branta klippor med coola vyer ner över floden. Det är bara vi och det tyska paret samt ett par tusen sandflugor. Distans 32 km. Tid 7:30.

Bridge to Nowhere.

Dag 1354. Ngaporo – Pipiriki – Taumarunui.
Dag 8. Whanganui River är en grad 2 flod. Vilket betyder att det finns några forsar med svårighetsgrad 2 av 5. Ett par av dem är sparade till dagens avslutning. Om vi inte haft ett informationsblad om hur de ska paddlas hade det nog slutat upp och ner ibland. Före varje fors bildas alltid ett V av lugnare vatten där vi oftast siktar i botten av V. Dagens första problem är inte speciellt vilt men med en sten mitt i V eller fåran med mest vatten. Vi håller till vänster på ett grundare parti och skrapar i stenar men det funkar. Nästa fors är färdens största men vi träffar linjen perfekt genom en högersväng med vilt vatten. Om man skulle drutta i är floden oftast så grund att man kan ställa sig upp och börja samla ihop sina prylar.

Sista forsen precis före Pipiriki är över hundra meter lång och en skoj avslutning. Vi har då paddlat 145 km på 8 dagar i 249 olika forsar. Vår transport tillbaka till Taumarunui står och väntar och den resan tar 90 minuter. Nu ska vi cykla till Tongariro och sen vandra bland vulkanerna där i några dagar. Distans 9 km. Tid 1:15.

//Magnus Hedström