2021-02-13
Precis som förra året tänkte jag sammanfatta rese-året 2020 i en bloggpost. Eller året 2020 får det bli för så många resor blev det ju inte. Året började i alla fall bra när 2020 drog igång var vi eller Olya och jag i Myanmar/Burma i Sydostasien. Vi hade planerat tre olika stopp i landet på de 28 dagar som visumet gäller, Yangon, Mandalay och Bagan, men kände redan i Yangon att det blir för lite tid på alla tre ställena om vi gör så. Det var alldeles för intressant och för mycket att se så vi beslutade att skjuta på Bagan till nästa gång. Livsfarlig luft, rekord i buller och enormt skitigt men jättespännande kultur med massor av sevärdheter. Vi var rätt förtjusta faktiskt. Förhoppningsvis blir det Burma någon mer gång. När vi lämnade landet i mitten av januari så hade corona-viruset gjort sitt intåg på nyheterna. Just då var det nästan bara problem i Kina så det kändes än så länge okej att resa.
Nästa stopp var Thailand. Tanken från början hade varit att ta oss ner till Trang-öarna i Andamansjön och hänga där i några veckor och besöka ett och annat hörn som vi aldrig sett tidigare. Men så råkade det bli så att några polare hade vägarna förbi och vi tog sikte på Ko Tao i Thailandviken istället. Utbudet med mat, dryck, boende och snorkling är mycket större på Ko Tao vilket passade omständigheterna bättre. Vi hamnade som vanligt på Sairee Beach och på vårt vanliga hotell och även i samma rum. Ko Tao kan aldrig bli fel, det är ett av jordens paradis, och sällskapet klagade inte heller. Det finns fantastiskt mycket att se och göra trots att ön är liten. Det är visserligen inte alls samma sak som när jag var där första gången 1997 innan turismen drog igång men det är ändå grymt bra på ett annat sätt. Dagens aktivitet blir nästan alltid bad/snorkling och vilken strand man går till beror på hur det blåser.
Trots Kinas enorma insatser att stoppa corona-viruset så lyckades det smita ut ur landet. Thailand fick något fall ganska tidigt så vi följde utvecklingen noga. I början av februari började det kännas alldeles för osäkert så vi bestämde oss för att åka hem. Vår plan var annars att åka ner till Malaysia och hälsa på några vänner i Kuala Lumpur för att runda av med ytterligare en badmånad i Thailand. Det kändes dock alldeles för riskfyllt så den 13 februari flög vi hem till Sverige. Sista veckorna i Thailand undvek vi folk så mycket vi kunde. Vi åt frukost och middag på rummet. Åt lunch i utomhusrestauranger med få besökare och vi handlade i mataffärerna när de var i stort sett folktomma. Personalen där använde munskydd. Att vara på Ko Tao var kanske inte så riskfyllt men att resa därifrån var en annan femma då man kommer mycket närmare folk på båtarna, bussar, tåg och flyget.
Vi tog oss till Krabi och flög hem med Norwegian. På flygplatsen hade man inte gjort några virusåtgärder alls utan folk packade ihop sig och köade som vanligt för att ta sig igenom incheckning, säkerhetskontroll och passkontroll. Det kändes obegripligt och till råga på allt dök det upp nya flygplan med resenärer som antagligen planerat att vara borta i ytterligare några veckor. Vi hade dock tur på flyget ingen verkade ha några förkylningssymptom av de som satt nära oss. När vi kom hem blev det självkarantän 14-27 februari. Man ville ju för allt i världen inte vara den person som tog smittan till Sverige. Därefter hann vi träffa mamma och pappa en gång innan smittspridningen var för stor och vi inte kunde träffas mer än på några meters avstånd utomhus under resten av året.
I Sverige verkade det som om man inte hade några planer alls på att undvika viruset. Efter Kinas brutala nedstängning så trodde man ju att enda chansen för ett land att undvika viruset var rejäla åtgärder. Här snackade man om att viruset antagligen inte ens skulle komma hit och att det inte var någon risk att resa. Till slut blev jag förbannad och skrev till UD den 25 februari på deras Facebook och frågade om de tänkte stänga gränsen innan viruset kommer hit eller vänta tills det redan är här. De svarade att det är Folkhälsomyndighetens ansvar. Sen dröjde det till den 19 mars innan regeringen gick ut med beskedet att man stänger gränsen men då var smittspridningen redan igång. Jag tror inte heller att man stängde gränsen seriöst det har ju rapporterats om att folk har kunnat resa ändå. I Sverige siktade man istället på bred smittspridning för att nå flockimmunitet snabbt och det i ett skede när man inte visste så mycket om viruset. Man snackade också om att det kanske tar flera år att få fram något vaccin. Det kändes som att blunda och köra om i ytterkurva. Tala om chansning.
Väl hemma hade planen varit att försöka skaffa mig ett jobb men med tanke på virussituationen kändes det lockande att ligga lite lågt ett tag. Under våren blev jag erbjuden en handfull jobb men inget som kändes klockrent och inget i Västerås. Jag tränade dock en del ifall jag skulle landa på ICA:s lager vilket har hänt några gånger förut. De fick dessutom akut behov av personal när pandemin bröt ut så det hade ju varit ett alternativ bara jag varit lite bättre tränad. I mitten av maj hände något med mitt knä efter en löptur. Jag märkte inget just då utan kom hem, duschade, la mig och läste bok i nån timma och när jag sedan skulle kliva upp ur sängen höll jag på att ramla omkull då jag inte kunde stödja på vänster ben. Skadan kom visserligen inte som en blixt från klar himmel knät hade känts lite skumt under 1-2 veckors tid. Jag trodde under sommaren att det skulle gå över. Det var flera gånger jag tänkte att blir det bara lite bättre nu så kan jag snart börja träna cykling. Men det hände aldrig så under hösten kontaktade jag sjukvården och det visade sig efter magnetröntgen att en bit av menisken hade lossnat och fastnat i knäleden. Det gör att jag varken kan böja eller räta på vänster ben. Enda chansen att få bukt med det verkar vara en titthålsoperation. Köerna för en sån är inte så långa men med tanke på den smittspridning som Sverige haft har jag inte velat riskera att träffa en massa folk som en knäoperation innebär.
Trots knäproblem, pandemi och att ekonomin blir lite tajt när jag inte jobbar så har det inte varit ett speciellt dåligt år. Vi reste i totalt 6 veckor vilket är normal tid om man jobbar. Det har varit jätteskönt att vara ledig och läsa böcker, fotografera, jobba med bildspelen på hemsidan samt att vi har blivit klart bättre i köket. Restaurangbesök har ju inte varit att tänka på. Dessutom har det varit mycket tystare än normalt vilket är stor njutning. Kontakten med mor och far och vänner har inte varit som vanligt eller nästan obefintlig men ändå bättre än vissa år när vi inte har setts alls medan vi varit ute och rest. Olyas visum har varit ett ständigt gissel men som det blivit hittills har hon fått vara kvar i Sverige medan pandemin pågår och det är ju det som är allra viktigast för oss att vi kan vara tillsammans. Jag sökte några logistikjobb under hösten men har inte haft någon lycka på den fronten. Planen är dock att få ordning på knät först och sen göra en ny attack på något roligt och spännande jobb. Dessvärre blev det ett helt år utan någon vandring. Eller helt sant är det inte när knät var okej vandrade jag 20 km med eller utan packning minst två gånger i veckan men träning räknas inte. Om jag varit i form i somras hade vi nog köpt med oss mat för två veckor och vandrat Bruksleden Västerås till Malingsbo tur och retur utan att träffa en kotte. Men det fanns inga möjligheter till det med bara ett ben så det blev första gången på 21 år utan en riktig vandringstur.
//Magnus Hedström
2020-10-31
Det tog några år men nu har jag flyttat över alla reseberättelser från cykelresan från den gamla hemsidan till den här ”nya” WordPress-sidan. Inklusive alla 645 bilderna som numera också är bildbehandlade. Det var ju så att min gamla hemsida, den finns fortfarande kvar och hittas under ”Länkar”, den skapade jag när vi kom till Moskva efter några veckors cykling. Jag hade ingen egen dator då utan byggde hemsidan på ett Internet-cafe. Där gick det inte att ladda upp några foton utan det fick jag hjälp med av en kompis i Sverige ända tills vi kom till Kina efter ett halvår då jag köpte en liten bärbar maskin. Av den anledningen var det bara 6 foton i varje reseberättelse i början. Jag ville inte lägga för mycket jobb i händerna på min vän. Jag tyckte också att det var en bra princip att inte ha för mycket bilder bland reseberättelserna. På så vis blev också bildspelen från varje land lite mer intressanta med många fler foton
När jag skrev storyn från Tibet tyckte jag inte att 6 bilder räckte utan utökade till 7. Samma sak hände några år senare i Laos då jag ändrade till 8 vilket sedan hängde med ända till slutet. Ni hittar alla 91 reseberättelser via ”Resor” – ”3. Sverige – Nya Zeeland med cykel”. Bildspelen från respektive land och vandring jobbar jag vidare med och har kommit till Nya Zeeland. Det kommer mer i det flödet som jag också oftast lägger ut här på förstasidan. Dessa bildspel som jag är klar med finns samlade under ”Bilder”.
//Magnus Hedström
2020-01-06.
Några ord om rese-året 2019. Vi inledde i Patagonien i Chile, Argentina. Det var bra och framförallt vackert men vi var lite besvikna på prisläget och kvaliteten på boendet. Både hostel och campingar höll urusel standard men till relativt höga priser. Vi inledde i Santiago och avslutade 4 månader senare i Buenos Aires men hann inte med det vi ville se längst i söder. För det hade vi behövt ca 6 veckor till. Vi kunde ha förlängt vistelsen men vi försöker också vara så mycket som möjligt i Sverige när Olya får vara där samt att hon inte kunde jobba då hon reste utan sin dator för att hålla ner vikten på packningen. När hennes visum gick ut i Sverige köpte vi en sista-minuten-resa till Dubai på lyxigt hotell inklusive mat. Ovanligt sätt att resa för oss och jag var inte helt bekväm med de lokala männen som ibland hade 4 fruar var. Men det var skönt med vettigt boende och bra pris trots att vi inte använde flygbiljetten retur. Efter 3 veckor i Dubai fortsatte vi till Nepal och vandrade Everest Trek. Det hade varit ett litet horn i sidan sedan vi fick fly därifrån efter jordbävningen 2015. Det var lika vackert som vanligt, såklart, men det var 5:e gången jag gick där och det känns som om det blir lite sämre för varje gång. I brist på arbetskraft på bärare så kryllar leden nu av mulor och vissa dagar går man flera timmar i deras avföring. Det luktar inte hallon. Ovanför Namche är det dock ungefär som vanligt. Därefter blev det en sommar i Sverige inklusive en kort tur till fjällen. Vi gick från Abisko till Vakkotavare via Unna Allakas och Vistasdalen. Vistas var fantastiskt. Dessvärre är det mycket mer folk i fjällen nu för tiden så det kräver en annan planering. Man gör bäst i att undvika de populäraste stråken längs Kungsleden om man inte är ett stort fan av gruppresor. Tågen är numera fullbokade i flera veckor i förväg så det är svårt att vara spontan. Hösten tillbringade vi i södra Turkiet längs Lycian Way-leden. Det var andra gången vi gick där och det är faktiskt väldigt trevligt och kan göras till vettigt pris då skogen kryllar av bra gratis tältplatser. Jag tycker också att hösten är aningen bättre än våren då Medelhavet håller en mer badvänlig temperatur då. Sen hade vi tänkt åka till Jordanien men var trötta efter vandringen och inte sugna på att fara omkring så mycket speciellt inte med trekking-utrustningen så vi åkte hem och lämnade den och for vidare till Bangkok i Thailand. Svenska kronan gör sig inte lika bra där som förut men det är ändå ett av de mest prisvärda länderna att resa i. Synd bara att visumen är så korta (30 dagar). Året avslutades i Burma och det är första gången jag är här. Intressant är det men också giftig luft och enormt skräpigt men då har vi bara varit i Yangon än så länge.
2019 års vandringar:
1. Volcan Puyehue Trek, Chile (4 dagar).
2. Nahuel Huapi Trek, Argentina (9 dagar).
3. Fitz Roy Trek, Argentina (3 dagar).
4. Everest Trek, Nepal (45 dagar).
5. Abisko – Vakkotavare Trek, Sverige (13 dagar).
6. Lycian Way Trek, Turkiet (37 dagar).
S:a: 111 vandringsdagar.
//Magnus Hedström
2017-02-07
Jag har skaffat Instagram och börjat lägga ut en del bilder där så är någon nyfiken att följa mitt bildflöde så hittar ni det via den här länken…
https://www.instagram.com/magnus_h_travel/ (öppnas i ett nytt fönster)
//Magnus H.
2016-05-27
Ett litet inlägg om vart vi befinner oss. Vi är på Ko Tao i Thailand. Det är ett riktigt favoritställe, snorklingen här håller världsklass. Men vädret har tyvärr varit sämre än det brukar vara för den här tiden på året. Att snorkla fungerar ändå men sikten är sämre. Fotograferingen däremot fungerar nästan inte alls det blir ju inte samma färgskala utan sol och blå himmel.
En till nyhet är att jag har lagt till Carl-David Granbäcks hemsidor under fliken ”Länkar”. Bloggen om cykelturen genom Afrika 2013-2015 är ett mästerverk och bloggen om cykelturen i Sydamerika bra med fantastiskt inspirerande bilder. Studera dem gärna om ni har tid…
http://www.swedentoafrica.com/
http://www.southamericabybike.com/
//Magnus H.
2016-03-09
Vad händer? Anledningen till att vi var kvar så länge i Georgien var att vi blivit erbjudna att bo i ett hus vid havet i södra Turkiet mellan mitten av februari och mitten av april. Det såg vi fram emot mycket speciellt som våren redan startat där men när det nästan var dags att resa dit så fick Olya problem med en tand. Hon besökte en tandläkare i Georgien som vi blivit rekommenderade men allt tydde på att han inte visste vad han höll på med så vi bestämde att hon skulle resa hem till Kazakstan för att kontrollera den saken. Georgien har ju inte direkt briljerat när det gäller kvalite. Våra farhågor visade sig också korrekta så vi fick tyvärr tacka nej till huset i Turkiet och även jag hoppade på ett flyg till Kazakstan.
Efter en hel del besök för att ordna det som skulle ordnas är situationen nu bättre. Även om det var trevligt och vackert med vinter uppe i Kaukasus så har det hela tiden känts lite tokigt att inte tillbringa den mörka kalla delen av året i bättre klimat. För att reda bot på den känslan bestämde vi oss för att flyga tillbaka till Sydostasien igen. Vi landade i Kuala Lumpur i Malaysia igår och ska med relativt kort varsel försöka hitta ett vettigt boende på en mysig beach någonstans, antagligen i Thailand.
Det har varit dåligt med uppdateringar av hemsidan medan vi var i Kazakstan men jag ska försöka ändra på det nu. Jag har i alla fall gjort i ordning bilder för tre nya reseberättelser. Ska bara försöka få ner lite text till dem så jag kan komma ifatt med det och lite annat som behöver kavlas ut. Nya kartor är nu uppdaterade i kartfliken.
//Magnus H.
2016-01-08
Lite kort om vad som händer. Vi är tillbaka i Batumi vid Svarta havet i Georgien efter att jag har tillbringat 4 månader uppe i bergen i Kaukasus och Olya varit en liten sväng till Kazakstan och Indien för att semestra med sina föräldrar. Vi har funderat en hel del på vart vi ska ta vägen och det landade med att vi kör vidare här i området ett tag till. Kartan om vart vi är är uppdaterad i kartfliken men kommer också här…
Nytt år innebär ny statistik över antal besökare på hemsidan. Det blev ytterligare ett positivt år med staplar som pekar i rätt riktning. Antal besök på hemsidan för 2015 blev 53.325 vilket ger ett snitt på 146 per dag. Mer detaljer om detta finns under fliken statistik men här kommer tabellen för 2015…
Den här nya hemsidan på WordPress har nu funnits i snart ett år och jag ser att jag har lagt upp totalt 159 inlägg. Trots det finns det mycket kvar att flytta över från den gamla hemsidan. Jag kommer att fortsätta med det det finns 60 storys från cyklingen till Nya Zeeland och massor av bildspel att jobba med samt att jag har några nya reseberättelser som också ska skrivas. Allt kommer att fasas ut i den takt jag hinner med och det blir väl lite variation som tidigare på vad som dyker upp det är roligast att jobba på det viset.
God fortsättning på Er alla besökare.
//Magnus H.
2015-10-26
Som vissa säkert har upptäckt så mekar jag lite till och från med designen av hemsidan. Det var ju enklare med gamla hemsidan då jag hade en egen spalt på förstasidan för nyheter. Nu tror jag att jag gör så här att när jag har någon liten nyhet som den här att skriva så lägger jag in den under fliken Nyheter samt också en kopia på förstasidan som alla ser direkt. Den senare tar jag sedan bort efter ett tag när det inte är någon nyhet längre men det går fortfarande att hitta inlägget i fliken Nyheter.
Jag är kvar i Mestia och har varit ute på den tredje vandringen här. Det var landets mest populära led Mestia till Ushguli och det var enormt vackert. Faktiskt så bra att jag rankar den uppe i toppen någonstans bland de bästa vandringarna i Nepal. Mer om det framöver såklart.
Olya däremot har rest hem till Kazakstan. Förutsättningarna blev sådana att det var den bästa lösningen. Exakt när och var vi ska ses igen vet vi inte men det lär väl visa sig och jag får återkomma om det också.
När det gäller hemsidan så fortsätter jag att flytta över reseberättelser från gamla sidan och då handlar det i första hand om cykelresan till Nya Zeeland. Nästa nya story att skriva blir om vistelsen i Batumi direkt efter att jag avslutade vandringen The Lycian Way i Turkiet. När det är klart så kommer jag att klippa ihop alla 48 storys från The Lycian Way till 4 långa istället annars går det inte att få till navigeringen till något vettigt.
I det korta perspektivet så tror jag att jag blir kvar här i Mestia i ett par veckor till. Det är ju höst nu och härliga färger på träden samt nysnö på bergstopparna och när vädret är på topp så är fotograferingen fantastisk. Men det har varit en hel del strul med vandrarhemmets wifi och om det inte löser sig så pysar jag nog ner till Tbilisi vilken dag som helst.
//Magnus H.
2015-10-01
Vad händer, varför inga nya storys på hemsidan? Faktum är att jag jobbar med hemsidan nästan varje dag men har prioriterat att flytta över de gamla reseberättelserna från den gamla hemsidan. Det som är klart nu och som finns i arkivet är reseberättelse nummer 1-17 vilket innefattar Västerås – Beijing med cykel. Som jag nämnt tidigare nu även med åäö samt en ny liten titel för varje story plus små justeringar i svenskan när så varit befogat. Även bilderna är förbättrade ljuset ska stämma bättre med hur det såg ut i verkligheten och jag fixar även till skärpan som tidigare inte varit den bästa.
Samma översyn får bildspelen de som är uppdaterade hittills är Sverige, Lettland, Ryssland, Kazakstan och Ryssland (2). Nästa serie att ta tag i är Mongoliet. Det finns ett bildspel från Mongoliet upplagt redan men det är bara en ren kopia (copy/past) från gamla hemsidan och den ser inte ut som det ska göra ifall någon mer än jag kikar på detaljerna. Jag har valt att inte lägga upp något av detta på förstasidan det har ju publicerats förut men om någon är nyfiken så kika i arkiven. Nästa nya story från pågående resa blir från Istanbul och bör komma inom några dagar.
//Magnus H.
2015-09-17
Nyheter på hemsidan. Jag har flyttat över statistiksidan från den gamla hemsidan. Nästan exakt samma innehåll som tidigare men med aningen förändrat utseende. Där hittar ni statistik från cykelresan till Nya Zeeland och det finns också statistik över antal besök på hemsidan. Staplarna för 2015 är nya och visar på en liten fortsatt uppgång vilket givetvis är kul.
Jag har också flyttat över sidan med länkar som jag rekommenderar. Det som skiljer mot tidigare är att jag nu länkar till den gamla hemsida och har av den anledningen tagit bort den varianten från menyn. Plus att jag har lagt till Mats Andren’s hemsida. Kolla gärna in den.
Nu ser vädret ut att bli kanon i några dagar så då är det dags att gå del två av Svaneti Trek. Det blir några dagar bara från Mestia över Guli Pass till Mazeri och vidare upp till Georgiens största vattenfall Shdugra Waterfall. Därefter samma väg tillbaka hit till Mestia.
//Magnus H.
2015-09-08
En kort uppdatering. Vi är kvar i Mestia och det lutar åt att vi stannar här till början av oktober. Vi har varit ute och vandrat i några dagar men avbröt och tog paus när vädret blev sämre. Fördelen eller nackdelen med vandringarna här är att de går väldigt nära civilisationen. Tanken är att fortsätta gå när det dyker upp ett nytt lovande väderfönster. Mer om detta kommer såklart framöver på hemsidan. Sjukt vackert är det så det borde kunna bli intressanta bildspel för de som gillar bergsmiljöer.
När det gäller hemsidan så håller jag på att flytta över material från den gamla hemsidan. Just nu jobbar jag med reseberättelserna från cykelresan. Det tar längre tid än jag trodde från början då jag inte hade någon dator med åäö på den tiden. Det rättar jag till nu samt försöker korrigera stavfel och lite annat som inte ser bra ut. Bilderna får sig också en översyn i ett enklare bildbehandlingsprogram. Ni som är intresserade hittar dessa i arkivet. En kul grej är att varje berättelse nu får en titel som helst ska beskriva vad storyn handlar om.
//Magnus H.
2015-08-15
Vi åkte ju till Nepal för att fjällvandra i Himalaya men när det blev en bökig situation där med jordbävning och risk för nya skalv så flög vi till Turkiet istället. Där fanns både Istanbul och vandringsleden ”The Lycian Way” som fanns med på min önskelista vilket vi betade av under knappa tre månader och lagom tills visumen gick ut.
Vart vi skulle åka därefter funderade vi en hel del över. Vi ville till Sverige men eftersom det är så komplicerat med visum dit för Olya så valde vi Georgien istället. De jag känner som har varit i landet har haft mycket positiva upplevelser och den stora bonusen var att vi kunde ta bussen. Flyga vill vi ju helst inte.
Vi har spenderat en del tid i Batumi vid Svarta Havet vilket var trevligt. Och nu har vi tagit oss upp till bergskedjan Kaukasus och den lilla byn Mestia. Här blir vi nog kvar ett tag då det är vackert, tyst, ren luft samt finns en del trekking att nosa på.
I höst funderar vi på att besöka Kazbegi vilket också ligger i Kaukasus samt i ungefär oktober göra en närmare granskning av huvudstaden Tbilisi. Vi har redan passerat där en gång men det var bara för att shoppa det vi behövde inför kommande vandring.
När det gäller hemsidan så har jag hamnat lite efter med reseberättelserna men de kommer att fasas ut en efter en. Vi har varit utan eller nästan utan Internet i en vecka men igår fick boendet vi bor på ordning på sin uppkoppling. Annars har det bara funnits ett cafe i city där alla turister trängt in sig och slagits om bandbredden.
Jag har nyligen uppdaterat min Ute-CV som finns under fliken ”Jag” om någon nu vill kika på den. Det är samma som fanns på den gamla hemsidan. Och jag har uppdaterat kartorna om vart vi varit och befinner oss. Det är lätt att glömma det när de inte ligger på första sidan som det var tidigare. Det är en story kvar att skriva om vandringen i Turkiet och när den är klar kommer jag att klippa ihop alla 48 berättelser till 4 långa för annars blir navigeringen helt hopplös.
Och om någon undrar så har jag så smått börjat bearbeta mina bilder i ett bildbehandlingsprogram vilket borde betyda att de ser aningen bättre ut. Tidigare har jag bara beskurit dem och rätat upp horisonter men nu skruvar jag även lite på ljuset.
//Magnus H.
2015-05-20
Ett extra inlägg kan nog vara på sin plats då jag nu tänkt mig följande. Efter Nepal flög vi till Istanbul i Turkiet där vi stannade i drygt 2 veckor. Igår tog vi bussen till Antalya i södra Turkiet och imorgon kommer vi att börja vandra leden ”The Lycian Way”. Den är dragen längs kusten mellan Fethiye och Antalya och ska vara 540 km.
Jag kommer att ta med mig datorn i ryggsäcken och skriva en liten rapport varje dag. När jag sedan kommer till en by eller restaurang som har wifi, vilket visserligen inte kommer att bli speciellt ofta, så uppdaterar jag hemsidan med bilder och de dagar jag har skrivit om så långt. I värsta fall blir det bara några enstaka uppdateringar under de ca 6 veckor som vandringen bör ta. I bästa fall några fler än så.
Jag har uppdaterat sidan ”Karta” med information om vart vi befinner oss dessvärre har Google ökat säkerheten så pass att jag inte kan komma åt mina vanliga kartor. Därav ser designen för tillfället ut som om jag fått solsting. Jag ska givetvis försöka fixa det framöver men det hinns inte med något mer nu än att få ihop packningen tills imorgon.
Så om saker fungerar som jag hoppas så blir det löpande uppdateringar från vandringen på hemsidans förstasida. Jag ska ändra så att det ryms fler inlägg där än mitt vanliga enda. Jag klistrar även in det här inlägget i fliken ”Vad är det som händer?” och döper om den till ”Nyheter” så blir det nog lättare med navigeringen.
//Magnus H.
2015-02-25
När jag byggde magnushedstrom.com för första gången i april 2010 så hade vi precis anlänt Moskva med cykel. Jag bestämde mig ju rätt sent för att cykla till Asien så det fanns ingen tid att jobba med någon hemsida i Sverige. Då kunde man välja mellan olika färdiga utseenden jag minns inte om det var något som mitt webbhotell erbjöd eller om det var WordPress jag kikade på redan då. I vilket fall så hittade jag inget som föll mig i smaken. Men det fanns ett program där man kunde bygga en egen hemsida utan att skriva kod. Det var rätt simpelt men funkade bra man klickade där man ville ha text eller bild eller en tabell och skapade det man ville. Därefter utvecklade jag designen med tiden och fick till det ungefär som jag planerat.
Men det fanns en hel del nackdelar. Ville jag ändra något i huvudet en bild eller meny så var jag tvungen att öppna varje enskild sida och ändra där. Det blev som tur var aldrig aktuellt på senare tid. Ett annat problem var att sajten bara såg korrekt ut i Google Chrome även om jag byggde den i Internet Explorer, för övrigt den enda webbläsaren som jag var tillåten att använda. Och värst av allt var att på senare tid så blev programmet jag använde så enormt långsamt att det tog flera minuter att ta sig in för att kunna redigera. Och för ett litet tag sedan meddelade mitt webbhotell att de ska stänga ner programmet som jag byggt hemsidan i. De erbjöd en nyare version men det var mycket arbete att konvertera alla sidor samt att det inte såg speciellt bra ut när jag kikade på hur det var uppbyggd.
De flesta bloggar jag själv följer är skapade i WordPress så det känns naturligt att även jag prövar det. Då finns det tusentals färdiga mallar att använda och jag trodde att jag ganska enkelt skulle kunna hitta något bra. Men det har jag inte gjort. Det är alltid några detaljer som jag retar mig på. Men för att det inte ska bli en för massiv långbänk så har jag nu valt ett utseende som jag tycker kan fungera tills jag hittar något bättre. Det viktiga är att jag kommer igång och kan skapa nya reseberättelser, bildspel och filmer. Att ändra till ett annat utseende när man väl startat med WordPress är lätt i alla fall som det verkar.
Min plan var att jobba med den nya hemsidan när vi var i Laos men det visade sig vara en synnerligen taskig plan då landets Internet var för långsamt eller inte fungerade alls. Det var inte mycket jag kunde göra åt den saken men nu är vi tillbaka i Thailand med helt andra hastigheter. Arbetet har dock dragit ut på tiden ytterligare då vi rört en hel del på oss sedan vi kom hit. Men det blir det ändring på från och med nu. Jag tänkte börja med att få till sidan så att den ser okej ut det är en hel del inställningar som måste fixas. Och när det är klart kanske redan idag så kan jag börja producera lite nya prylar. Den stora fördelen med WordPress som jag sett hittills är att det går mycket fort att få ut en ny bloggpost. Och det finns ju också möjligheter att uppdatera från en sån där smartphone vilket jag faktiskt tänkt mig i framtiden om jag kommer att cykla eller vandra en längre tid.
//Magnus H.