Nr 33. Emei Shan Trek.

2011-08-17. Emei Shan, Kina.

Dag 476-485. 23 juli 2011 -. Chengdu.
Sjumiljonersstaden Chengdu är enormt varm och fuktig på sommaren och det regnar några timmar nästan varje dag. Jag hämtar ut min cykel med packning där jag lämnade det för ett halvår sedan och allt är i sin ordning. Vid ett tillfälle under resan hade jag packning i Chengdu, i Kathmandu, i Chhuckung längs Everestleden och i Island Peak basläger. Förutom det jag bar på ryggen. Nu är allt bagage samlat igen.

Vi jagar cykel till Olya. Med hjälp av en polare har vi fått kontakt med en engelsktalande kinesisk cykelfantast som ska hjälpa oss. Han hinner dock iväg mot Lhasa innan vi anländer. Han i sin tur har fixat så att vi ska få hjälp av en annan kines men som befinner sig i Shanghai och när han väl dyker upp händer något som gör att han måste resa bort igen. Det går inte att tala med personalen i cykelbutikerna. Vi besöker ett femtontal och det ser likadant ut i de flesta. Mängder av cyklar för runt tusenlappen. Några få modeller som kostar mer samt ett par dyra med bra kvalite som saknar fästen för pakethållare. Till slut blir det en mellanmodell med framdämpning och skivbromsar vilket vi inte riktigt tänkt oss.

Lite oväntat så strular det även på kartfronten. Vi letar länge och får nöja oss med en engelsk-kinesisk karta utan topografi vilket antagligen kommer att sluta med Yatzy i bergen. Vi gör ett sommarbesök på Pandaparken och det är nästan lika skoj varje gång. Härliga djur. Tyvärr är parken full av kineser på semester. Det finns visserligen skyltar att man ska vara tyst men just den detaljen fungerar inte alls.

Pandaparken i Chengdu.
Pandaparken i Chengdu.

Dag 486. Chengdu – Xinjin.
Vi lämnar Chengdu med packade cyklar. Det är sol och fantastiskt varmt. Inga problem att hitta även om väg S103 inte finns med på kartan vilket inger en viss osäkerhetskänsla. Passerar Chengdu flygplats i Shuangliu. Det är mycket trafik men bredvid vägen finns en separat fil för cyklar och elmopeder. Det är bra asfalt och flackt men vi börjar bli trötta i benen och jag får ont i rumpan vid 30 km. Värmen är tryckande och vi bestämmer oss för att stanna i Xinjin redan efter 43 km.
Distans 43 km. Ack 12773 km.

Passerar Chengdu flygplats.
Passerar Chengdu flygplats.

Dag 487. Xinjin – Meishan.
Vi ska svänga av mot staden Leshan och avtagsvägen är enligt kartan några kilometer efter Xinjin. Men det är felritat och vi inleder med en omväg på 15 km tur och retur. Största felnavigeringen hittills på hela resan om jag minns rätt. Vi passerade avtagsvägen igår men såg aldrig några skyltar och det var det vanliga problemet med att skyltarna sitter mitt inne i stora träd och man kan inte ens se att det är en skylt på sommaren. Dilemmat skapar förvirring flera gånger under dagen. Antar att de satt upp skyltarna på vintern när träden var lövfria. Regn, varmt, vindstilla och flackt. Cyklar igenom Pengshan och lite senare Meishan där vi hittar ett fint hotell med utsikt över floden.
Distans 64 km. Ack 12837 km.

Jag i Pengshan. Det är majs på tork på marken.
Jag i Pengshan. Det är majs på tork på marken. Foto: Olya T.

Dag 488. Meishan – Baoguo.
Regn, vindstilla och behaglig temperatur. Kanonasfalt för tredje dagen irad. Kuperat och nu börjar benen kännas bättre. Naturen sticker fram ibland med grön skog och någon liten flod men oftast ser vi bara väg och hus. Har tänkt att äta lunch i Jiajiang men hittar ingen lämplig restaurang. Stannar i stadens park och lagar nudlar istället och lockar på kuppen till oss lokalbefolkningens intresse. Svänger av mot Emeishan och det blir bättre väder på eftermiddagen. Mycket trafik och folk i Emeishan. Vi fortsätter genom hela staden till byn Baoguo som är granne med berget Emei Shan. Höjdmeter 370.
Distans 79 km. Ack 12916 km.

Dag 489-501. Emei Shan Trek.
Baoguo består av en gata vid foten av berget Emei Shan. Det är ett myller av små affärer, souvenirbutiker, fruktförsäljare på gatan, glassboxar, hotell, restauranger, kinesiska turister och stora bussar. Prisnivån är nästan det dubbla mot normalt. Vi handlar mat, vatten och packar om för några dagars annorlunda fjällvandring.

Vandringsdag 1. Emei Shan är ett buddhistiskt berg och består av, förutom vacker natur och ett intressant djurliv, ett 20-tal tempel. Vandringen börjar vid templet Baoguo på 550 meters höjd. Först bilväg, sen gångväg och till slut trappor. Det ska vara 20.000 trappsteg upp till toppen. De flesta åker buss och kabinbana men en hel del folk går vissa sträckor. Jag gjorde samma vandring för 10 år sedan. Det var på hösten och utan kineser. Nu är det tusentals längs leden. Det är rökförbud i parken samt förbjudet att kasta skräp men just dessa detaljer fungerar inte. När det är som mest folk är det inte ett dugg trevligt med hög ljudnivå överallt. Kineserna går oftast i grupp och grupperna sprids ut men folk pratar eller skriker ändå till varandra exakt hela tiden. Att det kan finnas så mycket att snacka om förstår jag inte.

Djurlivet är okända högt sjungande djur, skalbaggar, spindlar, sniglar, färgglada fjärilar och en stor vandrande pinne. Vi går upp till 900 meters höjd och sedan 200 höjdmeter ner till Qingyin Pavilion vilket är kulmen av kineser. Det är i stort sett trappor hela tiden. Skogen är grön, tät och ibland bambu. Det mycket varmt och svetten flödar. Efter paviljongen blir det mindre folk och mycket trevligare. Trapporna letar sig högre och det är hela tiden fin natur men inte så mycket vyer då skogen är tät även om vi ser delar av berget bakom en tätnande dimma. Passerar flera tempel under dagen och vissa av dem fungerar även som hostel. Beslutar oss för att stanna vid Chu Temple på 1740 meters höjd. Tid 7:30.

Emei Shan Mountain. Det var 20.000 trappsteg upp och lika många ner.
Olya på Emei Shan Mountain. Det var 20.000 trappsteg upp och lika många ner.

Dag 2. Mer trappor och det är härligt när de slingrar sig fram genom vacker skog. Fortsatt varmt och fint väder. Mindre folk än igår. Vi ser kineser som halvligger med packning på en bår och som två andra kineser bär uppför trapporna. Passerar ett stort tempel vid Elephant Bathing Pool på 2070 meters höjd. Här brukar det finnas en hel del apor men vi ser inga alls. Antar att kineserna skrämt iväg dem. Kommer till slutstationen för bussen vid Jieyin Hall på 2540 meter där det finns flera hotell. Vi väljer ett av dem och checkar in. Vägen på berget är byggd så att man varken kan se eller höra trafiken från leden vilket är bra. Förutom här vid slutstationen då chaufförerna spelar trummor med biltutorna.Tid 3:30.

Trevlig natur längs leden.
Trevlig natur längs leden.

Dag 3. Dryg morgon då alla andra på hotellet ska gå upp till toppen för att se soluppgången. Mellan 02 och 04 dunkar det på dörren flera gånger. Kineserna utgår väl från att vi försovit oss. Mellan busstationen och kabinbanan är det en otäck sträcka med en lång kö av folk. Sen lugnar det ner sig men leden kantas istället av souvenirstånd och små mathak. När vi pausar sätter sig några fjärilar på min arm för att dricka av det salta vattnet. Ledens vändpunkt är förtoppen på 3077 meter som består av en enorm guldfärgad buddha samt Jinding Temple. Det är fortsatt fint väder, trevliga vyer med ett tjockt molntäcke under oss och vi kan se bort till bergets riktiga topp på 3099 meter. Vägen dit är dock avstängd. Nu väntar 20.000 trappsteg nerför.

Vy från förtoppen 3077 meter. Bergets riktiga topp på 3099 meter syns uppe till höger.
Vy från förtoppen 3077 meter. Bergets riktiga topp på 3099 meter syns uppe till höger.

Det är lättare och går fortare nerför. Vid Jieyin Hall ser vi flera stora apor som ser argsinta ut men så håller en kines på att kasta sten efter dem. Dimma drar in och det blir helmysig vandring i tät djungel. En fin färggrann orm slingrar förbi på leden. Efter elefantpoolen svänger vi av för att ta en annan längre och vackrare led ner. Här är det mindre folk och intressantare natur. När dimman lättar ser vi delar av berget med gröna branta bergssidor. Vi ser fler apor och ytterligare en kines som kastar sten efter dem. Folk är rädda och aporna kan vara aggressiva. Inte så konstigt kanske då vissa ger dem bananer medan andra serverar flygande stenbumlingar. Vi pinar på tills det blir mörkt och checkar in i ett stort tempel vid Venerable Trees Terraces på 1120 meters höjd. Tid 11:30.

Berget är ofta täckt i dimma vilket ger en mysig stämning men begränsade vyer.
Berget är ofta täckt i dimma vilket ger en mysig stämning men begränsade vyer.

Dag 4. Vaknar med träningsvärk i benen. Fortsatt fin natur och branta trappor. Kommer ner till en smal canyon med klart rinnande vatten i botten. Kineserna anfaller när vi närmar oss Qingyin Pavilion där vi kommer in på samma led som vi gick uppför. Skrikande ben, tryckande värme men mindre kineser till målet i Baoguo. Tid 3:30.

Vi har grym träningsvärk i benen i några dagar så vi vilar upp oss på hostellet. Helt okej ställe även om personalen inte är så glada samt att vi har en direktkanal från avloppet i duschen som saknar vattenlås till byns avföringsavlopp vilket vi påminns om när vi andas. Men priset är okej och lukten försvinner när vi lägger en handduk över brunnen. En timmas bussresa från Emeishan ligger Leshan som har ett av landets bästa visumkontor. Det är dags för Olya att förlänga visumet med 30 dagar. Lämna in ansökan måndag och hämta ut tisdag är tanken men det skiter sig fullständigt.

Det fungerar ju som så att man egentligen inte förlänger ett visum i Kina utan man köper ett nytt som gäller från den dagen man lämnar in ansökan. Det nya visumet är helt i sin ordning men precis när passet ska lämnas tillbaka så dyker chef stämpel upp och bankar in ”cancel” på Olyas gamla visum samt på hennes visum till Hong Kong som hon inte använt än. Till en början är det bara vi som förstår vad som skett. Personalen har nog aldrig sett ett visum till Hong Kong tidigare. Det är inte så vanligt men behövs för personer från Kazakstan trots att det är ett grannland. När personalen på kontoret förstår vad de gjort försöker de lura i oss att man kan få ett visum vid gränsen till Hong Kong. Jag visar dem vår guidebok där det står att det inte alls fungerar.

De säger sorry och ber oss resa någon annanstans. Visumet har kostat både tid och 450 kronor så vi envisas. Utan ett giltigt visum kan vi inte åka till Hong Kong och vi måste ut ur Kina tidigare än vad vi vill eftersom vi inte heller kan köpa nya visum till Kina i Hong Kong. Det är katastrof. Vi föreslår olika lösningar men inget går att fixa. Till slut ombeds vi att komma tillbaka dagen efter.

Nu har klockan blivit så mycket att vi har missat direktbussen till Emeishan. Vi åker 3 olika bussar istället och när vi ensamma har satt oss i sista bussen så kommer en tjej med barn och barnvagn och önskar bärhjälp. Jag pyser ner för trappan och då räcker tjejen över barnet till mig så att hon kan bära upp vagnen själv. Till saken hör att barn i Kina inte har blöjor utan byxa med stort hål i och där kan det komma prylar precis vilken sekund som helst. Jag styr upp missförståndet och tar hand om barnvagnen istället.

När vi kommer till visumkontoret för tredje dagen i rad så har de lyckats hitta en lösning där Olya fyller i en ny visumansökan till Hong Kong och lämnar ifrån sig passet igen. Nu ska passet skickas till Bejing och sedan med ett nytt visum skickas till Lijiang där vi ska hämta upp det om tre veckor. Får dom det här att fungera så blir det plus i kanten. Till Lijiang är det 800 km bergsetapp.

//Magnus Hedström