2014-03-05. Te Anau, Nya Zeeland.

Dag 1376. 8 januari 2014. Motueka – Marahau – Te Pukatea Bay.
Vi åker buss 20 km från Motueka till Marahau och starten av Abel Tasman Coast Track i Abel Tasman nationalpark. Vår tredje Great Walk. Himlen täcks till hälften av moln när vi vandrar norrut längs Tasmanhavet i vacker skog och runt flera vikar med härliga vyer över havet, stränder och ett gäng öar i skärgården. Det är mycket folk längs leden och de flesta är på dagstur utan packning. Vi passerar 6 inbjudande campingplatser och stugan Anchorache innan vi når vårt förbokade boende vid Te Pukatea Bay. En otroligt vacker vik med strand av guldfärgad sand och tältplatsen ligger precis i skogskanten med vy över beachen. Kort bad i havet som är kallt men ändå varmare än förväntat. Distans 14 km. Tid 7 tim.

Dag 1377. Te Pukatea Bay – Torrent Bay Village.
Fantastisk morgon men moln drar in redan innan vi packat ihop. Går tillbaka till Anchorache långa strand och kommer till ett vägval som vi inte haft koll på. Leden rundar viken Torrent Bay eller så kan man gå rakt över på sandbotten vid lågvatten vilket det råkar vara just nu. Genvägen är 4 km kortare och lockar men vi korsar några halvmeterdjupa bredare bäckar som vi tvingas vada. Jag står och filmar på en torr bit sand när Olya vadar och två minuter senare står jag med skorna i vattnet. Tidvattnet kommer enormt snabbt och vi skyndar så fort vi kan över viken som är cirka kilometern bred. Campar intill Torrent Bay Village och hänger i tältet hela eftermiddagen då det regnar. Distans 4 km. Tid 1:15.

Dag 1378. Torrent Bay Village – Tonga Quarry.
Jag inleder dagen utan ryggsäck med en promenad tillbaka längs leden runt Torrent Bay och upp till en bäck och badplatsen Cleopatras Pool som bjuder på guldfärgat vatten. Jag hoppar doppet men skjuter några bildserier. Från campingen fortsätter vi genom Torrent Bay Village och vidare upp i skogen. Mysig skogsvandring och med tillfälliga vyer över vikar med blått hav. Vädret är rejält varmt och jag måste bada när vi passerar en klar bäck men vattnet är svinkallt. Kommer ner till den stora viken Bark Bay med både stuga och stor mysig camping där vi vilar och lagar lunch. Gammal tät skog med höga trädormbunkar till Tonga Quarry och vår tältplats. Av alla campingar vi passerat är det den sämsta med 10 tält på för liten yta vilket är extra surt eftersom vi planerat att stanna i två nätter. Okej bad dock med fin sand och rent vatten. Distans 12 km. Tid 6:15.

Dag 1379. Tonga Quarry.
Vilodag och riktigt bra väder. Olya är trött och vilar på campingen. Jag ägnar halva dagen åt att fotografera. Först går jag till nästa stora vik Onetahuti Bay men det är skogen dit som är mest intressant. Efter lunch strosar jag tillbaka till Bark Bay och vikens mjuka sandstränder som fylls av fåglar, kajakpaddlare, några få segelbåtar samt campare som solbadar. De flesta tältplatser är så vackra att jag skulle kunna stanna maxantalet två nätter på varje och på så vis göra vandringen tre veckor lång. Distans 0 km.

Dag 1380. Tonga Quarry – Totaranui.
Vi vandrar genom fin skog till Onetahuti Bay där leden går på stranden i en kilometer. Grymt väder och härligt grön färg på havet. Skog igen och ner till Awaroa Hut där vi stannar och äter. Awaroa Inlet är ledens samtalsämne då inloppet kan passeras två timmar på vardera sida om lågvatten. Dagens passertid är 12 till 16. Vi går på relativt torr havsbotten men det är ändå några längre vad över vatten som inte runnit tillbaka ut i havet. Därefter en bit skog och en bit beach några gånger tills vi kommer till en stor camping med vägförbindelse i Totaranui. Det är nu halv storm ute och vi slår upp tältet i skydd av en skogsdunge innan vi avrundar dagen med det obligatoriska doppet i havet. En tjej lyckas snubbla på våra tältlinor trots att det är det enda tältet inom femtio meter. Distans 14 km. Tid 7 tim.

Dag 1381. Totaranui – Whariwharangi.
Samma tjej som sprang in i våra tältlinor igår åker dit när kontrollanten dyker upp och vill se kvitto på att övernattningen är betald. Leden fortsätter i samma stuk som tidigare. Mindre klättring i vacker skog och sedan ner till nästa vik. Vi passerar Anapai Bay och Mutton Cove båda med riktigt charmiga campingar. Vädret är fortsatt bra och det är nu betydligt mindre folk längs leden då det är lite bökigare att ta sig hit och göra dagsturer. Vandringen har uteslutande gått norrut tills nu då vi svänger väst längs norra kusten.

Vi skickar upp tältet i Whariwharangi som har både stuga och gräsmatta. På eftermiddagen knallar vi iväg till Separation Point som är en udde med fyr, stenklippor och sälar. Leden dit bjuder på några av ledens vackraste kust-vyer. Vi njuter också av att stå och kika på sälarna som parkerat i solen på stenklipporna. Sedan kvällsbad vid campingen men nu ligger havet inte skyddat längre utan det är svettiga vågor att leka i. Distans 8 km. Tid 4:30.

Dag 1382. Whariwharangi – Wainui Bay – Motueka.
Några wekarall-fåglar springer omkring och letar mat på campingen på morgonen vilket är underhållande. Dagen handlar om turens största stigning på knappt 200 höjdmeter upp till ledens högsta punkt med fina vyer över Wainui Bay och den stora Golden Bay som sträcker sig till Sydöns norra spets. Galet bra väder igen och lätt avslutning ner till målet i Wainui Bay. Därefter buss 100 km tillbaka till Motueka via Takaka och över ett rejält bergspass längs väg 60. Distans 6 km. Tid 2 tim.

Dag 1383-86. Motueka.
Enligt planen skulle jag nu ha vandrat Heaphy Track själv men med märkliga transportförbindelser till och från den leden också samt en gästcyklist som snart dimper ner på flygplatsen i Christchurch så räcker inte tiden till. Jag får gå den sträckan i april istället. Dessutom har Olya haft enormt ont i armen under hela vandringen vilket vi till slut listat ut måste bero på en skada som hon fick under cyklingen då hon kände en blixt hugga till i rygg, axel och hals i ett motlut. Hon besöker flera sjukvårdskunniga men ingen har en aning om vad det kan vara. Hon betalar dessutom 500 kronor till en läkare och får samma besked att han inget vet. På Internet hittar vi dock information om att det handlar om vingscapula. En nerv som gör att skulderbladet bland annat inte funkar som det ska. Så nu blir det vila och ingen cykling för henne på ett tag.

Några vilodagar i Motueka är dock inte fel. Vädret är härligt, campingen bra och byn relativt trevlig. Det man dock undrar lite över är hur hela city kan bomma igen klockan 17:30 när det finns tusentals semestrande turister i området. Om man nu har tänkt sig att sälja något så gör man det knappast på dagen då folk far omkring på olika utflykter utanför stan.
Distans 0 km.

Dag 1387. Motueka – Nelson.
Olya tar med cykeln på en buss till Nelson medan jag cyklar. Det är äkta Nelson- väder med blå himmel och skön temperatur. Det är högvatten när jag lämnar Motueka med en kort bit hav på båda sidor av vägen. Lätt kuperat bland torra gräskullar och skog på väg 60 till Richmond. Därefter avslappnad men smal cykelväg de sista 15 km in till Nelson. Höjdmeter 230.
Distans 50 km. Ack 26570 km.

Dag 1388-1391. Nelson – Christchurch – Nelson.
Vi hyr en bil för att hämta upp pappa i Christchurch dit det är 400 km. Vi inleder på väg 6 till Murchison dit vi också tänkt cykla om några dagar. Därefter otroligt vackert fjällandskap längs väg 65 och väg 7 till Hanmer Springs. Orten är känd för sina varma källor och vi badar tills vi nästan svimmar. Nästa dag kör vi de sista 10 milen till Christchurch och plockar upp pappa som efter en maratonresa anländer enligt tidsplan. Åter till Hanmer Springs men pappa är lagom mosig och vill inte bada utan gör en dubbel mollbergare utan skruv rakt in i tältet. Vi besöker de varma källorna nästa morgon istället och njuter för fullt i bra väder. Det finns ett helt gäng pooler att välja mellan i olika storlek och med olika temperaturer. Den varmaste är 42 grader. Det är ett bra bad men inte i klass med det som finns på Island.

Därefter gör vi en sightseeingtur ut till kusten och Kaikoura för att titta på områdets vackra landskap med höga berg alldeles intill en härligt kuperad kuststräcka. Gott om säl finns det vid Point Kean Seal Colony i Kaikoura och längre norrut alldeles intill väg 1. Mycket vacker körning bland stora vinplantager till Blenheim där vi övernattar på luftig camping. Kör Queen Charlotte Drive mellan Picton och Havelock samma väg som vi har cyklat men då i sämre väder. Nu är vi tillbaka i Nelson efter exakt 1000 km med hyrbilen och imorgon börjar pappa och jag cykla mot västkusten medan Olya kommer att ta sig fram med buss för att vila skuldran.

//Magnus Hedström

2014-02-20. Queenstown, Nya Zeeland.

Dag 1365. 28 december 2013. Ohakune – Whanganui.
När vi lämnar Ohakune är det den tredje cykeldagen i närheten av Tongariros vulkaner och också den tredje dagen med låga moln. Övre delen av Mount Ruapehu försvinner upp i molnen bakom oss när vi cyklar tillbaka till väg 4 och svänger söderut. Landskapet är det vanliga med gröna kullar och skog kryddat med Mangawhero River strax väster om vägen. Det är kuperat med långa backar efter 20, 50 och 70 km men riktningen är i huvudsak nedför mot kusten. Det finns en camping halvvägs men vi är inställda på en lång dag och fortsätter. Lite senare på eftermiddagen börjar problemen. Min slang bak går sönder i en utförsbacke och luften försvinner på ett kick. Hålet är en 3 cm lång reva. Jag byter slang men det visar sig att båda extraslangarna också är trasiga då jag har glömt att laga dem.

Fixar den ena slangen men vi kommer bara en bit så blir det punktering igen. Kruxet med den slangen är att hålet sitter precis intill några ränder av gummi vilka jag undrar vad de gör där. Vet inte hur jag ska göra för att det ska bli tätt. Prövar med den tredje slangen och där är det en lagning som gått sönder som jag tar bort och försöker sandpappra gummit slätt men det blir inte heller bra. Gör en attack på slangen med det 3 cm långa hålet. Som tur är har jag kvar några kinesiska lagningslappar för mopeder som egentligen är i överkant stora och de funkar. Nu börjar det att skymma men cyklingen är vacker med molntussar hängande lågt i dalarna.

Får min fjärde snabba punktering samtidigt som vi passerar en skylt där det står hotell 1 km. Planerar att gå dit för att fråga om pris men något hotell ser vi inte. Två killar i en pickup stannar och vill att vi ska följa med dem hem och laga cykeln där samt att de vill bjuda på te då det är mörkt och regnar. Jag svarar att jag vill cykla varje meter och då blir de sura och säger att de inte är farliga vilket jag inte haft en tanke på tills nu. Något hål hittar jag inte. Provar att pumpa däcket halvfullt och cykla sakta de sista 20 km som är flacka längs Whanganui River. Samma flod som vi paddlade i 8 dagar längre norrut. Kommer fram till campingen mitt i natten och slår upp tältet så tyst som möjligt. Incheckningen får vi lösa imorgon. Höjdmeter 960.
Distans 102 km. Ack 26101 km.

Dag 1366. Whanganui.
Det bor 40,000 folk i Whanganui. Staden ligger på Nordöns västkust och floden med samma namn rinner ut i Tasmanhavet här. Byn är trevlig men det är söndag och som vanligt i Nya Zeeland är det mesta stängt då. I floden som är bredare och lugnare än där vi paddlade samsas elitroddare med turister på vattenskotrar.
Distans 0 km.

Dag 1367. Whanganui – Foxton Beach.
Svänger förbi city och köper två nya slangar. Fortsätter sydöst på väg 3 med mycket trafik. Vädret börjar bra och det är kraftig medvind men strax före Bulls efter 50 km hinner ett regnoväder ifatt oss. Landskapet aningen torrare än tidigare. Lunchar på McDonald’s och svänger söderut in på den ännu mer trafikerade väg 1. Jobbig sidvind och extra svårt när lastbilar passerar då det slutar att blåsa i några sekunder och man inte har så mycket yta att flaxa på.

Längs vägen vimlar det av kor som springer iväg när vi stannar men står man kvar en stund så kommer de tillbaka för att kolla vad som är på gång. Inte riktigt lika nyfikna är igelkottarna men det beror nog på att de nyligen lite olyckligt hamnat under passerande fordon. Vi ser cirka 10 döda igelkottar om dagen. Ny punktering men en pysare som inte måste fixas direkt. Når campingen i Foxton Beach två minuter innan de stänger. Kollar in beachen vilken ser ut som världens ände full av bråte och med stark vind och kraftiga vågor. Höjdmeter 420.
Distans 95 km. Ack 26196 km.

Dag 1368. Foxton Beach – Paraparaumu.
Mycket blåsig natt. Tältet funkar bra i hård vind men det är ändå svårt att sova av hög ljudnivå. Inte från tältduken utan från vinden som dånar. Fin morgon dock. Fortsätter på väg 1 söderut. Sidvind igen men det övergår snart i fin medvind och lätt cykling i platt landskap. Ett ryskt par som vi träffade i Whanganui passerar i bil och känner igen oss och stannar för att snacka med Olya. Köper och mumsar jordgubbar i en paus. Passerar stora majsodlingar. På eftermiddagen är det högre bergskullar och grå himmel i öst samt platt mark i väst och blå himmel över havet.

Försöker beställa Fish and chips i Levin men de förstår inte alls vad jag säger på första restaurangen. Kommer som tur är på att det är nyårsafton så att vi kan handla med oss något lyxigt att äta när vi passerar Waikanae. Vi står för det enda tältet på campingen i Paraparauma vilket är ett mysigt ställe. Äter nyårsmiddag korv med mos på en bänk bredvid tältet till ljudet av sirener från väg 1. Någon större olycka eller brand måste ha inträffat. Rundar av dagen en bit före tolvslaget med smaskig chokladkaka. Höjdmeter 270.
Distans 67 km. Ack 26263 km.

Dag 1369. Paraparaumu – Wellington.
Följer väg 1 mot Wellington. Det är medvind igen och flackt. Cyklar en bit alldeles intill havet och det är trevligt. Det finns två vägar in i Wellington och vi väljer väg 58 som går en bit in i landet längs en sjö och över en höjd samtidigt som det regnar sjukt mycket. Brant och kallt ner till väg 2 och sista biten är motorväg in till Lower Hut 15 km norr om Wellington. Dåligt skyltat till campingen men vi frågar i tid innan vi hamnar helt fel. Bättre väder på kvällen. Vi ska upp tidigt imorgon och har ingen alarmklocka som fungerar. Sover inte helt lysande när jag måste hålla koll på tiden hela natten. Höjdmeter 360.
Distans 62 km. Ack 26325 km.

Dag 1370. Wellington – Picton.
Går upp 05:30 och cyklar in till hamnen i huvudstaden Wellington. Ser ingen skylt om vart man ska checka in om man cyklar. Köar bland bilarna men där får vi inte checka in. Kryssar tillbaka genom bilkön och köar bland fotfolket men där får vi inte heller gå med cyklarna och tvingas backa ut bland allt folk. Efter en stund får vi besked att vi ska checka in bland fotfolket utan cyklar och sedan åka en genväg till bilarna. Samma regler gäller för cyklister, kanotister och hundar. Morgonen är fin men när färjan till Sydön väl lägger ut är det moln. Båt tre timmar till Picton på Sydön. Synd på det trista vädret då båtresan i skärgården på Sydön annars är kanon. Vi ser ändå några höga snöklädda berg långt bort. Vet inte riktigt vad det kan vara, det är ju 300 km till Mount Cook. Cyklar några kilometer norrut till en fin men barntät camping med mycket oljud från skrikande ungar. Höjdmeter 70.
Distans 19 km. Ack 26344 km.

Dag 1371. Picton.
Det bor 4000 folk i Picton men på sommaren är det full aktivitet i hamnen och i city på grund av 8 färjor om dagen till och från Nordön. Vädret är grått och city inte mycket att se så vi hänger mest på campingen. Det är högsäsong för resande i Nya Zeeland mellan jul och hela januari och det är läge att förboka boende i alla fall här på norra Sydön där de flesta lokalbor väljer att semestra. Det är dessvärre aningen bökigt då priserna online är högre än om man ringer eller poppar upp i entren. Andra natten dyker det upp en bil med koreaner som pratar högt och smäller i bildörrar när de under en timma försöker få upp tältet. Jag går ut och frågar hur det kommer sig att de måste slå upp tältet på vår plats när det finns andra lediga utrymmen men de har en karta att det också är deras plats. Klockan 03 är dom klara och klockan 05 börjar dom igen med att packa ihop skiten i samma ljudliga anda.
Distans 0 km.

Dag 1372. Picton – Havelock.
Vi cyklar Queen Charlotte Drive västerut längs Sydöns norra kust. En kuperad och kurvig väg med flera utsiktspunkter att stanna vid och mängder av fordon i låga farter på sightseeing. Tyvärr är vädret fortsatt grått och skärgårdens annars så fantastiska färger uteblir. Kör genom en stor dal där befolkningen verkar tävla om vem som har den roligaste brevlådan.

Ankommer byn Havelock i en vik samtidigt som det börjar att regna lätt. Folk varnar oss för nattens storm och säger att det kommer att blåsa sjukt mycket och vi erbjuds till och med att slå upp tältet i skydd av några bilar och båtar. I Nya Zeeland har man inte båtarna i vattnet som i Sverige utan på en kärra bakom bilen. Vi har ju haft några blåsiga nätter nu och jag tycker inte att tältet har rört speciellt mycket på sig så vi använder vår tilldelade plats på en stor plan. Det finns också höga träd runtom campingen. Nattens oväder med en hel del regn blir som tidigare ett fruktansvärt oväsen från vinden som rycker i trädtopparna men de kraftigaste byarna når aldrig tältet. Höjdmeter 460.
Distans 40 km. Ack 26384 km.

Dag 1373. Havelock – Nelson.
Finare väder men stark motvind. Landskapet skiljer sig en del mot Nordön med trädbeklädda högre berg istället för grästäckta låga kullar. Jobbig cykling då asfalten ofta i Nya Zeeland är av småsten vilket ger dåligt rull och skakigt styre. Vi kör nu på väg 6 och det är en hygglig backe vid 30 km och en halvbrakare vid 50 km på några kilometer och 300 höjdmeter. I slutet av den blixtrar en konstig känsla till i Olyas rygg och nacke. Gott om sandflugor när vi pausar och jag måste spraya benen för första gången. Passerar några proppfulla floder. Fortsatt blåsigt men knallblå himmel in till Nelson. Handlar kvällsmat och får en karta på ett hostel till stadens camping som visar sig vara fel men vi kör dessutom fel och vips så hamnar vi rätt. Liten gräsyta med plats för 6 tält som blir smockfull. Annars är Nelson en stor stad för att vara Nya Zeeland med 60,000 folk. Höjdmeter 770.
Distans 79 km. Ack 26463 km.

Dag 1374. Nelson – Motueka.
Nelson vid Tasman Bay är omtalat för att ha landets bästa väder och idag är det kanon. Vi inleder på väg 6 precis intill havet och vattnet är fantastiskt grönt. När vi passerar stadens beach är det lite överraskande mycket folk som badar. Sen blir det mysig cykelväg till Richmond där vi byter riktning från sydväst till nordväst. Vi kör en bit på väg 60 och sedan en så kallad naturskön väg längs kusten och det är vackert hela dagen med kust och bergsvyer. I mindre byar har folk lagt ut fruktpåsar med prislapp på små bord och man betalar genom att lägga pengarna i en burk. Olya har aldrig sett något liknande och säger att i Kazakstan skulle folk sno både frukten och pengarna och antagligen borden också. Olya har väldigt ont i armen och vi kopplar inte ihop det med det som hände igår. Campingen i Motueka rymmer flera hundra tält, husbilar och personer och är full men vi har förbokat. Höjdmeter 200.
Distans 57 km. Ack 26520 km.

Dag 1375. Motueka.
Det bor 7000 folk i Motueka. Byn är ett populärt tillhåll för semestrande nyzeeländare och folk bor länge på campingen och oftast med barn. Annars har det ju varit så att turister bara stannar en natt per camping då de släpar på en dyr hyrbil eller svindyr hyrhusbil. Vi handlar mat och bokar transport till veckans fjällvandring och måste lägga till en extra dag då upphämtningen från målet lite märkligt nog är på förmiddagen vilket gör att det inte finns någon tid att vandra den sista dagen. Imorgon startar vi Abel Tasman Coast Track i Abel Tasman nationalpark strax norr om Motueka.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2014-01-31. Westport, Nya Zeeland.

Dag 1355. 18 december 2013. Taumarunui – Whakapapa Village.
Vi lämnar Taumarunui på väg 4 söderut. Vädret är idel moln. Landskapet som vanligt gröna kullar med gräs och en del träd. Vägen är kuperad och de flesta backarna går uppför. När vi har klättrat i några timmar får vi vår första vy över Nordöns högsta berg vulkanen Mount Ruapehu 2797 meter i Tongariro nationalpark. Moln täcker bergets övre delar men på de lägre sluttningarna ser vi snö. Temperaturen sjunker för varje höjdmeter vi cyklar. I byn National Park svänger vi öst in på väg 47. Vi är nu 900 meter över havet och naturen är låga fjällväxter och barrträd. Sista 6 km på väg 48 är brant uppför till Whakapapa Village 1100 meter över havet och nu är luften riktigt sval. Campingen har stängt för dagen men vi har förbokat och hittar en orange kon med vårt namn på en liten plätt i en liten skogsdunge. Höjdmeter 1200.
Distans 55 km. Ack 25945 km.

Dag 1356. Whakapapa Village.
Vilodag i Whakapapa Village. I byn finns det knappt några bofasta över huvud taget utan det är en ren turistby med fokus på vandring och skidåkning. Slalombackarna och liftarna finns en bit upp på Ruapehu. Skidsäsongen på vintern är juni till augusti. Vädret är galet bra med knallblå himmel hela dagen. Vi hade hoppats på en fet vy från campingen men i dungen vi bor ser vi bara träd. Vi kollar in starten på morgondagens vandring och packar. Mat har vi haft med oss från Taumarunui då det inte finns någon mataffär i byn.
Distans 0 km.

Dag 1357. Whakapapa Village – Waihohonu.
Vandringsdag 1. Tongariro Northern Circuit är en av Nya Zeelands 9 Great Walks och det blir vår andra. Leden är 43 km och rundar vulkanen Mount Ngauruhoe. Vädret är återigen perfekt och jag är lite nervös för att moln ska dra in under dagen och spoliera fotograferingen men så blir det icke. Vandringen börjar österut några hundra meter från campingen och vi har snart både Ngauruhoe 2291 meter och Ruapehu 2797 meter i blickfånget. Ngauruhoe är en konformat vulkan i norr av sten och sand. Ruapehu i söder ser ut som ett vanligt berg och är till stora delar snötäckt. Det är dock en av världens mest aktiva vulkaner med senaste utbrott i september 2007.

Leden är otroligt bra med grusunderlag och breda spänger. Växtligheten är låga fjällväxter i många olika arter som jag inte kan namnen på. Efter en timma passerar vi det 20 meter höga Taranaki Falls. Vi har köpt med oss några matpajer och njuter av dem samt de fantastiskt vackra omgivningarna. Leden stiger svagt till ett sidospår upp till sjöarna Upper och Lower Tama Lakes som är resterna från två kratrar som exploderat en gång i tiden. Vyn från den övre sjön ner över Lower Tama Lake och Ruapehu är dagens bästa. Det är många vandrare på dagstur fram till sjöarna. Därefter blir vi nästan ensamma. Det fina vädret håller i sig hela dagen och eftermiddagen bjuder på fortsatt fina vyer, smalare stig och svagt nedför. Med trötta fötter anländer vi Waihohonu Hut på kvällen där vi slår upp tältet på en camping i skog och med en mysigt porlande back 10 meter bort. Distans 17 km. Tid 8 tim.

Dag 1358. Waihohonu – Oturere.
Dag 2. Dagen börjar med svettig backe upp och sedan ner igen i vacker skog. Därefter torrt kalt landskap och vandring på grus med den lilla växtlighet som finns utspridd i små öar på marken bara någon decimeter höga. Himlen är täckt av ett skikt dis och det är inte lika vackert som igår. Nu går vi norrut med Ngauruhoe väster om oss och Ruapehu bakåt i söder. Leden korsar flera små raviner och flodfåror men stiger hela vägen upp till Oturere Hut. Campingen är inte speciellt inbjudande på grus och sand och med en piskande vind. Vi säkrar tältet efter konstens alla regler och stänger igen men vinden är kraftig och sand letar sig in överallt. Några andra campare får nog och väljer att bo i stugan istället då den inte är fullbokad. Distans 8 km. Tid 5:15.

Dag 1359. Oturere – Emerald Lakes – Oturere.
Dag 3. Galen vind halva natten och vi har ett lager damm i hela tältet. Somnade inte förrän 03 och vaknar alldeles för sent. Vi har vilodag men vädret är klockrent och jag vill fotografera. Packar snabbt ihop och pyser iväg klockan 08 blankt. Går i full fart upp till ledens mest spektakulära område vid Emerald Lakes. Jag är framme 09 och då är hela himlen täckt av moln. Tala om fiasko. Vädret växlar dock en del och det funkar att plåta men det kunde varit bättre.

Nya Zeelands populäraste dagsvandring passerar sjöarna och det är löjligt mycket folk på leden. Sjöarna är små och smaragdgröna och ligger i hörnet av några enorma kratrar. Marken pyser och ryker och det luktar svavel. Jag går upp till ledens högsta punkt 1886 meter med vyer över Emerald Lakes åt det ena hållet och Mount Ngauruhoe åt det andra. När jag är på väg tillbaka till stugan hör jag en stor smäll och tänker bomb men jag ser inget konstigt. Även Olya vid tältet några kilometer bort hör smällen men vi får aldrig reda på vad det var. Distans 12 km. Tid 4:30.

Dag 1360. Oturere – Mangatepopo.
Dag 4. Går samma väg som igår 6 km nordväst upp till Emerald Lakes. Vad jag minns från samma vandring för 12 år sedan är ett rent månlandskap med sten och grus från stora lavaflöden på den här sträckan. Marken är fortfarande mest grus men med en hel del tuvor av alpflora i ankelnivå i en torr grön nyans. Sjöarna är lika vackra idag och marken färgrikt proppad med mineraler. Stigningen upp till högsta punkten är smal och blåsig. Det är mycket vackert med vyer norrut över Emerald Lakes, en jättekrater fylld med lavasten och den lite större sjön Blue Lake.

Vädret är moln men hög molnbas och bra sikt. Leden går nu mot sydväst och precis intill stigen öster om oss gapar Red Crater brant och dramatiskt mörk. Härifrån kan man bestiga Mount Tongariro 1967 meter men vad jag minns så är vyerna inte bättre där. Slirig brant stig nedför till foten av Mount Ngauruhoe och tvärs över South Crater. Lätt nerför på bred grusstig och spänger till Mangatepopo Hut över lavafält från några av Ngauruhoes utbrott från 1949 och 1954. Senast vulkanen exploderade var i november 2012. Distans 13 km. Tid 6:30.

Dag 1361. Mangatepopo – Whakapapa.
Dag 5. Trist väder med moln i knähöjd men vacker vandring bland två meter höga fjällväxter över flera uttorkade bäckar på smal stig. Den här sträckan är ledens minst populära. I bra väder är nog vyerna grymma men vi ser inga vulkaner idag. Avslutningen är en kort sträcka skog fram till Whakapapa Village. Det är julafton och nästan omöjligt att hitta något smaskigt att äta. Vi har i alla fall kvar lite makaroner och tonfisk. Köket på campingen är proppfullt med grupper som firar jul genom att äta och dricka stort. Typiskt. Distans 8 km. Tid 3:15.

Dag 1362. Whakapapa – Ohakune.
Vi är lite trötta efter vandringen men vill komma ner till varmare klimat och packar ihop våra prylar. Vädret är moln med lätt regn i luften och kallt. Nedför först i 6 km och sedan flackt tillbaka till National Park. Det är juldagen eller Boxing Day som det heter här och allt verkar stängt. Det är lite trafik och fortsatt nerför på väg 4 till skog, stora åkrar med gräs och högre temperaturer. Vi svänger in på väg 49, kommer fram till Ohakune och letar upp campingen som även den är stängd. En skylt upplyser att vi kan checka in själva och betala imorgon. Som tur är finns det en kinesisk mataffär i byn som är öppen. Höjdmeter 240.
Distans 54 km. Ack 25999 km.

Dag 1363-1364. Ohakune.
Det bor 1100 folk i Ohakune. Byn är halvdöd på sommaren eller om det beror på att det är jul nu. Men på vintern fylls den av skidentusiaster för åkning på Turoa Ski Area på Mount Ruapehus branter. En riktig mataffär öppnar och vi kan shoppa grillkött. Alla campingar har stora gasgrillar. Vädret är bra och det är härligt varmt. Veckans leende bjuder en cool mc-kille på då han först sakta glider in på området med en skinande fullpackad hoj och väljer campingens epicentrum att slå upp tältet på. Det är antagligen hans första tältnatt någonsin för han kryper omkring i skinnstället på knäna och drar i linor och tält i en timma innan han blir klar. Imorgon fortsätter vi söderut mot Wellington.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström