2014-03-05. Te Anau, Nya Zeeland.

Dag 1376. 8 januari 2014. Motueka – Marahau – Te Pukatea Bay.
Vi åker buss 20 km från Motueka till Marahau och starten av Abel Tasman Coast Track i Abel Tasman nationalpark. Vår tredje Great Walk. Himlen täcks till hälften av moln när vi vandrar norrut längs Tasmanhavet i vacker skog och runt flera vikar med härliga vyer över havet, stränder och ett gäng öar i skärgården. Det är mycket folk längs leden och de flesta är på dagstur utan packning. Vi passerar 6 inbjudande campingplatser och stugan Anchorache innan vi når vårt förbokade boende vid Te Pukatea Bay. En otroligt vacker vik med strand av guldfärgad sand och tältplatsen ligger precis i skogskanten med vy över beachen. Kort bad i havet som är kallt men ändå varmare än förväntat. Distans 14 km. Tid 7 tim.

Dag 1377. Te Pukatea Bay – Torrent Bay Village.
Fantastisk morgon men moln drar in redan innan vi packat ihop. Går tillbaka till Anchorache långa strand och kommer till ett vägval som vi inte haft koll på. Leden rundar viken Torrent Bay eller så kan man gå rakt över på sandbotten vid lågvatten vilket det råkar vara just nu. Genvägen är 4 km kortare och lockar men vi korsar några halvmeterdjupa bredare bäckar som vi tvingas vada. Jag står och filmar på en torr bit sand när Olya vadar och två minuter senare står jag med skorna i vattnet. Tidvattnet kommer enormt snabbt och vi skyndar så fort vi kan över viken som är cirka kilometern bred. Campar intill Torrent Bay Village och hänger i tältet hela eftermiddagen då det regnar. Distans 4 km. Tid 1:15.

Dag 1378. Torrent Bay Village – Tonga Quarry.
Jag inleder dagen utan ryggsäck med en promenad tillbaka längs leden runt Torrent Bay och upp till en bäck och badplatsen Cleopatras Pool som bjuder på guldfärgat vatten. Jag hoppar doppet men skjuter några bildserier. Från campingen fortsätter vi genom Torrent Bay Village och vidare upp i skogen. Mysig skogsvandring och med tillfälliga vyer över vikar med blått hav. Vädret är rejält varmt och jag måste bada när vi passerar en klar bäck men vattnet är svinkallt. Kommer ner till den stora viken Bark Bay med både stuga och stor mysig camping där vi vilar och lagar lunch. Gammal tät skog med höga trädormbunkar till Tonga Quarry och vår tältplats. Av alla campingar vi passerat är det den sämsta med 10 tält på för liten yta vilket är extra surt eftersom vi planerat att stanna i två nätter. Okej bad dock med fin sand och rent vatten. Distans 12 km. Tid 6:15.

Dag 1379. Tonga Quarry.
Vilodag och riktigt bra väder. Olya är trött och vilar på campingen. Jag ägnar halva dagen åt att fotografera. Först går jag till nästa stora vik Onetahuti Bay men det är skogen dit som är mest intressant. Efter lunch strosar jag tillbaka till Bark Bay och vikens mjuka sandstränder som fylls av fåglar, kajakpaddlare, några få segelbåtar samt campare som solbadar. De flesta tältplatser är så vackra att jag skulle kunna stanna maxantalet två nätter på varje och på så vis göra vandringen tre veckor lång. Distans 0 km.

Dag 1380. Tonga Quarry – Totaranui.
Vi vandrar genom fin skog till Onetahuti Bay där leden går på stranden i en kilometer. Grymt väder och härligt grön färg på havet. Skog igen och ner till Awaroa Hut där vi stannar och äter. Awaroa Inlet är ledens samtalsämne då inloppet kan passeras två timmar på vardera sida om lågvatten. Dagens passertid är 12 till 16. Vi går på relativt torr havsbotten men det är ändå några längre vad över vatten som inte runnit tillbaka ut i havet. Därefter en bit skog och en bit beach några gånger tills vi kommer till en stor camping med vägförbindelse i Totaranui. Det är nu halv storm ute och vi slår upp tältet i skydd av en skogsdunge innan vi avrundar dagen med det obligatoriska doppet i havet. En tjej lyckas snubbla på våra tältlinor trots att det är det enda tältet inom femtio meter. Distans 14 km. Tid 7 tim.

Dag 1381. Totaranui – Whariwharangi.
Samma tjej som sprang in i våra tältlinor igår åker dit när kontrollanten dyker upp och vill se kvitto på att övernattningen är betald. Leden fortsätter i samma stuk som tidigare. Mindre klättring i vacker skog och sedan ner till nästa vik. Vi passerar Anapai Bay och Mutton Cove båda med riktigt charmiga campingar. Vädret är fortsatt bra och det är nu betydligt mindre folk längs leden då det är lite bökigare att ta sig hit och göra dagsturer. Vandringen har uteslutande gått norrut tills nu då vi svänger väst längs norra kusten.

Vi skickar upp tältet i Whariwharangi som har både stuga och gräsmatta. På eftermiddagen knallar vi iväg till Separation Point som är en udde med fyr, stenklippor och sälar. Leden dit bjuder på några av ledens vackraste kust-vyer. Vi njuter också av att stå och kika på sälarna som parkerat i solen på stenklipporna. Sedan kvällsbad vid campingen men nu ligger havet inte skyddat längre utan det är svettiga vågor att leka i. Distans 8 km. Tid 4:30.

Dag 1382. Whariwharangi – Wainui Bay – Motueka.
Några wekarall-fåglar springer omkring och letar mat på campingen på morgonen vilket är underhållande. Dagen handlar om turens största stigning på knappt 200 höjdmeter upp till ledens högsta punkt med fina vyer över Wainui Bay och den stora Golden Bay som sträcker sig till Sydöns norra spets. Galet bra väder igen och lätt avslutning ner till målet i Wainui Bay. Därefter buss 100 km tillbaka till Motueka via Takaka och över ett rejält bergspass längs väg 60. Distans 6 km. Tid 2 tim.

Dag 1383-86. Motueka.
Enligt planen skulle jag nu ha vandrat Heaphy Track själv men med märkliga transportförbindelser till och från den leden också samt en gästcyklist som snart dimper ner på flygplatsen i Christchurch så räcker inte tiden till. Jag får gå den sträckan i april istället. Dessutom har Olya haft enormt ont i armen under hela vandringen vilket vi till slut listat ut måste bero på en skada som hon fick under cyklingen då hon kände en blixt hugga till i rygg, axel och hals i ett motlut. Hon besöker flera sjukvårdskunniga men ingen har en aning om vad det kan vara. Hon betalar dessutom 500 kronor till en läkare och får samma besked att han inget vet. På Internet hittar vi dock information om att det handlar om vingscapula. En nerv som gör att skulderbladet bland annat inte funkar som det ska. Så nu blir det vila och ingen cykling för henne på ett tag.

Några vilodagar i Motueka är dock inte fel. Vädret är härligt, campingen bra och byn relativt trevlig. Det man dock undrar lite över är hur hela city kan bomma igen klockan 17:30 när det finns tusentals semestrande turister i området. Om man nu har tänkt sig att sälja något så gör man det knappast på dagen då folk far omkring på olika utflykter utanför stan.
Distans 0 km.

Dag 1387. Motueka – Nelson.
Olya tar med cykeln på en buss till Nelson medan jag cyklar. Det är äkta Nelson- väder med blå himmel och skön temperatur. Det är högvatten när jag lämnar Motueka med en kort bit hav på båda sidor av vägen. Lätt kuperat bland torra gräskullar och skog på väg 60 till Richmond. Därefter avslappnad men smal cykelväg de sista 15 km in till Nelson. Höjdmeter 230.
Distans 50 km. Ack 26570 km.

Dag 1388-1391. Nelson – Christchurch – Nelson.
Vi hyr en bil för att hämta upp pappa i Christchurch dit det är 400 km. Vi inleder på väg 6 till Murchison dit vi också tänkt cykla om några dagar. Därefter otroligt vackert fjällandskap längs väg 65 och väg 7 till Hanmer Springs. Orten är känd för sina varma källor och vi badar tills vi nästan svimmar. Nästa dag kör vi de sista 10 milen till Christchurch och plockar upp pappa som efter en maratonresa anländer enligt tidsplan. Åter till Hanmer Springs men pappa är lagom mosig och vill inte bada utan gör en dubbel mollbergare utan skruv rakt in i tältet. Vi besöker de varma källorna nästa morgon istället och njuter för fullt i bra väder. Det finns ett helt gäng pooler att välja mellan i olika storlek och med olika temperaturer. Den varmaste är 42 grader. Det är ett bra bad men inte i klass med det som finns på Island.

Därefter gör vi en sightseeingtur ut till kusten och Kaikoura för att titta på områdets vackra landskap med höga berg alldeles intill en härligt kuperad kuststräcka. Gott om säl finns det vid Point Kean Seal Colony i Kaikoura och längre norrut alldeles intill väg 1. Mycket vacker körning bland stora vinplantager till Blenheim där vi övernattar på luftig camping. Kör Queen Charlotte Drive mellan Picton och Havelock samma väg som vi har cyklat men då i sämre väder. Nu är vi tillbaka i Nelson efter exakt 1000 km med hyrbilen och imorgon börjar pappa och jag cykla mot västkusten medan Olya kommer att ta sig fram med buss för att vila skuldran.

//Magnus Hedström