Nr 72. Norra Laos.

2013-09-12. Sukhothai, Thailand.

Dag 1234. 19 augusti 2013. Luang Prabang – Pak Mong.
Jag cyklar ut ur Luang Prabang norrut längs Mekong-floden tills den viker av mot väst och Thailand efter 20 km. Landskapet är bergskullar med skog samt skördade utbrända partier som blivit gröna igen. Vägen är kuperad med många men korta backar. Korsar Nam Ou River på en stor bro och trampar längs flodens västra sida i några mil. Det är vackert och behagligt då temperaturen här i norr är betydligt humanare än i södra Laos. Byarna är fattiga och restaurangerna skraltiga. När jag kämpar med dagens längsta motlut på 2 km börjar det att regna och när jag når toppen hör jag ett mystiskt återkommande ljud från cykeln. Jag har då cyklat 70 km.

Medan jag i regnet försöker lista ut vad det är som låter så blir jag biten av en envis broms tre gånger vilket resulterar i att jag blir förbannad och slår ihjäl banditen. Efter en stunds huvudbry upptäcker jag att bakfälgen vikt sig en aning så att däcket buktar ut och slår i ena bromsklossen. Vet inte riktigt hur jag bör hantera saken men släpper ut lite luft ur däcket, kopplar ur bromsen och cyklar sakta vidare. Asfalten är bra och jag tar mig utan mer problem till byn Pang Mong. Sista 20 km ser jag flera Guesthouses, konstant bebyggelse och mycket folk längs vägen. Människorna är begränsat intresserade av mig och mer aktiva än vad jag sett tidigare. De spelar fotboll, badminton, boule och leker kurragömma. Höjdmeter 910.
Distans 112 km. Ack 22441 km.

Vanligt landskap i norra Laos. Man har tillämpat det som på engelska heter slash-and-burn agriculture vilket betyder svedjebruk. Man bränner skogen och skapar odlingsbar mark.

Dag 1235. Pak Mong – Udomxai.
Funderar vilka alternativ jag har för att lösa den trasiga fälgen. Kommer fram till att det är bäst att fortsätta cykla och se vad som händer. Dagens etapp har jag blivit varnad för. Dålig väg och branta backar. Vet att jag borde starta tidigt men kommer iväg 09:00 då jag tror att 10 timmar tills det blir mörkt borde räcka. Det visar sig snart vara en tämligen dålig gissning. Jag svänger väst i en T-korsning i Pak Mong in på väg 1C enligt kartan men det är fortfarande skyltat väg 13. Den dåliga vägen börjar direkt med olika långa passager lera. Däremellan helt okej asfalt. Naturen är vacker med en ringlande flod nedanför vägen. Vädret är helgrått. Efter en mil med mindre backar upp och ner drar vägen konstant uppför i 20 km.

Bonde ute och går med sina bufflar. Notera hyddorna med halmtak.

Underlaget blir sämre och sämre och ibland släpar jag cykeln genom lera. Mitt i backen har trafiken fastnat och det är lång kö åt båda håll. Jag lyckas dock att ta mig förbi bredvid alla fordon. Stoppet verkar allvarligt för ingen passerar sedan mig på flera timmar. Lutningen är runt 6 procent och det är kämpigt med lite luft i bakdäcket. Vägen blir bättre högre upp och vyerna är trevliga med gröna kala kullar där det tidigare funnits djungel. Efter 5 timmar har jag tagit mig 30 km och 900 höjdmeter upp. Restaurangerna lyser med sin frånvaro så jag stannar vid en kiosk och kokar nudlar. Drar snabbt vidare för tiden börjar rinna ut. Utför i 15 km på varierande mängd sten, grus, lera och asfalt. Farten är låg då jag bara använder frambromsen och jag kör sakta eller går över de stenigaste partierna för att inte paja fälgen mer.

Kommer till en ny lång stigning på 10 km. Vägen är fortsatt dålig och jag går lika mycket som jag cyklar. Tar ingen paus på flera timmar för att komma så långt som möjligt medan det är ljust. Strax före toppen blir det mörkt och det börjar även blixtra och åska oroväckande ofta och nära. Jag har fått skavsår i rumpan av den ojämna vägen och att gå med blöja och det gör rejält ont att cykla så jag går hellre. Det gör också ont men om jag kör Zeb Macahan-tekniken så funkar det. Medan jag släpar cykeln uppför i lera, regn och mörker så stannar först en lastbil där chauffören frågar om jag behöver vatten. Sedan kommer en kille på moppe och säger att jag kan sova hemma hos dem då det är 30 km till nästa stad. Två killar i en liten minilastbil undrar om jag vill kasta upp hojen på flaket och åka med. Det är enormt skönt att höra att man kan få hjälp ifall man skulle hamna i problem någon gång.

Här var det stopp i flera timmar.

Ovädret lämnar vägen en stund samtidigt som jag passerar den högsta punkten. Tar mig sakta nedför i 5 km. Går några kilometer uppför och börjar därefter sakta rulla nedför dagens sista backe på 15 km. Marken är blöt och trots bra pannlampa ser jag inte när asfalten försvinner och det blir sten och grus. Detta gör att jag måste köra extremt sakta och jag får kramp i bromshandens fingrar. Till slut blir det vanlig asfalt och det går att rulla normalt. Regnet öser ner och blixtar slår ner precis framför mig. Pausar under ett tak en stund för att undvika en direkt strike. Tar mig sedan sista biten in till Udomxai och hittar ett bra hotell som fortfarande är öppet. De har också en vattenslang som vi kan spola av de leriga väskorna och cykeln med. Ny rekorddag med 10 tim 25 min men jag spenderade mycket tid gående. Tiden avser effektiv transporttid. Snittfart 8,1 km/h. Höjdmeter 1640.
Distans 84 km. Ack 22525 km.

Dag 1236. Udomxai.
Det bor 25.000 folk i Udomxai och en fjärdedel av dem ska vara kineser. Det märks också tydligt längs huvudgatan då många skyltar utanför hotell och restauranger är skrivna med kinesiska tecken. Udomxai är en viktig transportknutpunkt i norra Laos med vägar till Thailand, Kina och Vietnam. Samt söderut i Laos. Jag ser också en del andra turister även om sevärdheterna har begränsad dragningskraft. Dessutom regnar det och jag tillbringar vilodagen inne med datorn och en bok.
Distans 0 km.

Dag 1237. Udomxai – Na Toei.
Jag är lite orolig för att den dåliga vägen ska fortsätta. Det börjar bra med ny asfalt och gröna omgivningar med flod, skogskullar, risfält och majsodlingar. Livet känns underbart när man kan rulla nedför utan att bromsa men efter 10 km sjunger framhjulet dong. En eker har gått av. Stannar och byter den och det tar inte inte längre tid än att laga en punktering bak. Mellan 13 och 33 km är det nästan bara uppför men inte speciellt brant. Passerar flera byar med trevliga lägen längs en bergskam men folket är stelare än vanligt och hejar inte och barnen tittar på mig som om jag snott deras leksaker.

Fin natur i norra Laos.
Bergsby.

Nedför i 15 km. Möter flera fullastade mopeder vilka lär komma med prylar från Kina. Passerar en by efter 50 km där folket verkar spendera halva sin vakna tid med att spotta. En tjej i byns sista restaurang är trevlig och serverar bra och billig soppa. I dagens sista motlut får jag punktering bak på grund av den trasiga fälgen. Byter slang och förstärker med silvertejp. Kraftig regnskur som upphör strax innan jag kommer till den lilla byn Na Toei. Bra väg hela dagen. Höjdmeter 960.
Distans 81 km. Ack 22606 km.

Kanonväg norr om Udomxai.

Dag 1238. Na Toei – Vieng Phukha.
Jag har fått punktering på bakdäcket under natten. Tror att det har med den trasiga fälgen att göra men det är ett nytt hål på ett annat ställe. Fixar det. Från Na Toei är det 20 km till den kinesiska gränsen men jag svänger sydväst in på väg 3 mot Thailand. Det är fortsatt berg, grönt och bra väg. Moln när jag startar men efter en timma lyser solen. Det har varit en vanlig väderkombination i norra Laos med moln på förmiddagen, sol mitt på dagen och regn på eftermiddagen, kvällen. Mycket och tung trafik kommer från Kina och passerar mig. Skyltar upplyser om att jag befinner mig i den Gyllene triangeln. Området avser 950.000 kvadratkilometer av det bergiga gränsområdet Thailand, Burma och Laos. Här odlas stora mängder opium även om Afghanistan står för 90 procent av världsproduktionen.

Det är lätt cykling i 40 km och när jag passerar en bit utanför staden Luang Namtha är det 10 km platt och stora risodlingar i dalen. Eftermiddagen blir tyst utan lastbilar bland risfält, gummiplantager och djungel. Byarna är fattiga. Backarna korta men tre av dem lutar 9 procent som mest. Cykeln fungerar bra men benen är sega. Passerar Nam Ha nationalpark med orörd djungel och klara floder. När jag kommer upp för sista backen och det är 15 km i huvudsak utför börjar regnet att vräka ner. För att över huvud taget se något måste jag hålla ena handen som skydd för ögonen. Det är varmt och kul då himlen är betydligt ljusare en bit fram. Efter en kvart kommer jag ut ur skyfallet och trampar på för fulla muggar för att hålla det bakom mig. Hittar trevligt boende i slutet av byn Vieng Phukha. Höjdmeter 860.
Distans 88 km. Ack 22694 km.

Dag 1239. Vieng Phukha – Huay Xai.
Äter rejäl frukost med nudlar och tonfisk och startar redan 07:00 för att hinna med sista båten till Thailand vid 16-17. Det är svalt och skönt på morgonen med korta perioder duggregn. Bergsvägen letar sig uppåt och när jag passerar 900 meter över havet kommer jag in i molnen och regnet tilltar. När jag nästan är klar med dagens största motlut vid 30 km börjar bakhjulet att studsa. Det visar sig att fälgen vikt sig ännu mer och däcket ser ut som en tennisboll vid skadan. Jag tejpar ihop fälg och däck med några varv silvertejp. Intar en ny strategi då jag rullar i max 20 km/h nedför och går uppför backarna. Att gå uppför tar inte så mycket längre tid då jag i en brant backe kan gå i 3-4 km/h medan jag gör 5-6 km/h på hojen.

På väg upp i dimman, molnen, regnet.

Backarna nedför är branta och det är lite olustigt med bara frambromsen. Går vajern av är det plötsligt skarpt läge. När jag kommer ner på lägre höjd igen försvinner regnet och det blir varmt. Två långa branta backar uppför vid 60 och 80 km tar musten ur mig. De hade varit rejält kämpiga även med en fungerande cykel. Naturen är djungel och i dalbottnarna stora risodlingar. En västerländsk tjej har problem med bilen och undrar om jag har en fungerande mobiltelefon. Det har jag icke. Vid 95 km får jag punktering bak och nu är det en decimeters reva i fälgen. Jag lagar slangen och tejpar ihop fälg och däck innan jag pumpar vilket fungerar kanon. Nu studsar cykeln mindre och jag cyklar utan mer strul förbi flera byar till Huay Xai vid Mekong-floden. Sista biten är bökig med flera korsningar utan skyltar, branta backar och arga hundar. Det är mörkt och jag har missat båtarna till Thailand men jag hittar ett mysigt Guesthouse vid floden där det också bor flera andra turister. Höjdmeter 1710.
Distans 120 km. Ack 22814 km.

Stora risodlingar i dalbottnarna.

Dag 1240-1249. Huay Xai – Chiang Khong.
Det bor 20,000 folk i Huay Xai och det är en populär gränsövergång till och från Thailand. Härifrån utgår också turistattraktionen Gibbon Experience där man kan bo i djungeln i några dagar och åka omkring på ziplines 40 meter ovanför marken. Vissa av vajrarna ska vara över 500 meter långa. Har man enorm tur kan man få syn på gibbonapor också. Själv går jag ner till floden, checkar ut ur Laos och åker långbåt 500 meter över Mekong-floden till Chiang Khong i Thailand. Här bor det 12,000 folk och staden är klart fräschare än sin granne. Min tanke är att hitta boende nära Seven Eleven och det finns till och med ett hotell i samma byggnad. Jag börjar med att shoppa mjölk, hot dog och glass vilket känns som julafton.

Tio mil sydväst ligger den lite större staden Chiang Rai med en erkänt bra cykelbutik. Jag tar 2 tim 30 min bussen dit och lämnar in hojen för service. Först verkar det som om de har samma stålfälg i lager som jag har men den funkar inte av någon anledning. De sätter på en aluminiumfälg av bra sort istället. Hojen är klar på 24 timmar vilket är snabbare än jag räknat med. En liten förkylning har smugit sig på och jag får ont i halsen, snuva och hosta vilket gör att jag fastnar i Chiang Khong i ytterligare en vecka. Nu mår jag bättre och imorgon börjar jag cykla söderut mot Sukhothai dit det är 500 km.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström