Nr 67. Dammar av cykeln.

2013-06-30. Pakse, Laos.

Dag 1129-1165. 6 maj 2013 -. Taplejung – Shantanagar – Kathmandu – Bangkok.
Strejk i Nepal är vanligt. Vi höll knappt på att komma tillbaka från Annapurna efter en vandring 2011. Resan hit försenades lite på grund av en strejk som dock avblåstes. I Kathmandu råkar man ofta ut för någon strejkdag och under vandringen i Kanchenjunga har det ryktats om pågående strejker. Det är ingen stor överraskning att vi inte kan resa som planerat. Det är strejkdag 3 i östra Nepal. Om jag har förstått situationen rätt så är det politiker som utlyser dessa strejker för att sätta press i olika förhandlingar. Inga butiker får hålla öppet även om det tullas på det ibland. Inga fordon är tillåtna på vägarna och den biten verkar strängare. Strejkvakter vilka ofta är tonåringar ser till att strejkerna efterlevs.

Vi hänger på hotellet i Taplejung vilket ändå känns okej då ben och fötter är trötta. Ganska snabbt börjar det talas om att vi kanske kan resa på natten. Mycket riktigt det öppnas upp för resor mellan 18-06. Vi tar plats på bussen en dryg timma innan den ska avgå. Lite olyckligt så finns det ingen normalstor buss i byn så vi hamnar i en lokal variant. Platserna är minimala. När Olya har satt sig finns det nästan ingen plats kvar till mig och halva jag hänger ute i mittgången. Benen måste jag ha där i vilket fall för det finns inte en chans i världen att få plats med dem bakom stolen framför. Folk är oense om vilka som ska sitta på vilka platser och det tar över en timma att fylla en liten buss. Man undrar hur något kan fungera så fasligt illa men precis innan vi ska åka går nästan alla som stått i bussen av. De har bara hängt i en varm kaotisk buss i en timma för att ta adjö av sina kompisar.

Vi stannar och plockar upp folk hela tiden och snart är bussen proppfull igen. Vägen är bergig med serpentiner men chauffören kör vettigt. Sova går inte då jag hänger i tak-stången. Det är i dessa tillfällen man märker hur otroligt små nepaleserna är. Trots det obefintliga utrymmet sitter de som folk och sover. Jag antar att det är ris och grönsaker två gånger om dagen alla dar i veckan som sätter sina spår. Ordentligt trötta rullar vi efter 11 timmar in i Shantanagar på låglandet samtidigt som det ljusnar. Vi är fortfarande kvar i strejkområdet och får inte åka vidare. Tar in på hotell och sover i väntan på nya instruktioner. När vi vaknar gäller samma visa igen. Vi får resa på natten. Nu är det en riktig buss och vi sitter bra. Resan till Kathmandu tar ytterligare 14 timmar.

Väl i Kathmandu möts vi av beskedet från trekking-firman att de har räknat fel på priset och vill ha ytterligare 500 kr. De hade missat att räkna med lönen till guide och bärare för resdagarna. Nu var vi inte speciellt nöjda med servicen och att komma i efterhand och begära mer pengar när de själva gjort fel känns aningen amatörmässigt. Vilket jag förklarar och det accepteras utan större krångel. Medan vi är i Kathmandu brinner Pilgrims Book House, med 250,000 böcker och mängder av rariteter, ner. Stans största, bästa och mest klassiska bokaffär. Ett otroligt tråkigt inslag då det var ett ställe jag gärna både hängde och handlade vid. Branden började i en intilliggande bar och att den inte spreds mer är minst sagt otroligt. Byggnaderna i hela city är packade vägg mot vägg eller som högst med en meter mellan husen. Lite mer luftrum där vägarna går men inte längre än ett längdhopp till andra sidan gatan.

Durbar Square, Kathmandu.

Flyg till Bangkok tar 4 timmar. Vi hade en plan att åka ner till Ko Samet för att bada i havet men när vi läser in oss på ön verkar boendet dyrt. Vi åker ingenstans utan hänger i huvudstaden i 12 dagar varav de sista på ett hotell med svalkande pool. Dessutom tajmar vi in vistelsen på det lite bättre hotellet så att jag kan följa avslutningen av Franska Öppna i tennis. Det är samma hotell som jag förvarat min cykel på och när jag plockar ut den får jag beskedet att hotellet ska stängas till årsskiftet. Lite synd när man hittat ett inte alltför dyrt ställe som fungerar. När jag reser tänker jag ofta om något jag behöver att det kan jag handla i Bangkok men när man väl är här finns sällan det man vill ha. Nu försöker jag hitta ett gråfilter till min kameralins och dammsuger marknaden utan framgång. Shopping blir det ändå i form av ett rejält myggnät av australisk kvalitet vilket lär behövas i Laos.

Dag 1166. 12 juni 2013. Bangkok – Ayutthaya.
Det är 306 dagar sedan vi anlände hit till Bangkok med cyklarna. Nu lämnar jag Federal Hotel på Soi 11 och följer Sukhumvit Road in till Siam, MBK och National Stadium där jag svänger norrut. Det är lätt att hitta då skytrain-spåret går 10 meter ovanför vägen. Det är mycket trafik men mellan morgonrusningen och eftermiddagskaoset är det relativt behagligt. Det är långa köer vid trafikljusen men dessa passerar jag och alla mc genom att kryssa fram mellan bilarna eller använda trottoaren. Passerar Victory Monument, Chatuchak Market och det blir skyltat väg 1 mot Ayutthaya. Stundtals 18 filer när vägen är i två våningar. Annars 12 men samma höga ljudnivå. Det är pyspunka på båda däcken och jag stannar och fyller på luft varje 5 km. Det tär på krafterna. Termometern visar 35-38 grader. Handlederna värker, rumpan smärtar och jag känner mig rejält trött av värmen.

På väg ut ur Bangkok. Paus vid Victory Monument.

Stannar och äter vid Seven Eleven några gånger. Ingen av mina två cykeldatorer fungerar. Funderar på att ta in på hotell om det är längre än 30 km kvar men så kommer första avståndsskylten som säger Ayutthaya 22 km. Samtidigt beslutar jag mig för att byta slang bak. Jag är dyblöt av svett, helt slut och däcket sitter som berg. Några killar ser att arbetet går lite trögt och vill hjälpa till men det har man ju lärt sig under resan att killar tror sig vara experter på både det ena med det tredje. Efter en timma är jag klar. Svänger in på väg 32 med mörka moln i hasorna. Stannar utanför Ayutthaya för att äta igen men magen protesterar. Sitter och vilar en stund när mörkret lägger sig och ett skyfall dundrar ner. Går en bit i regnet och kvicknar till så att jag kan ta mig sista biten till hotellet dit Olya anlänt för flera timmar sedan med buss. Höjdmeter 90.
Distans 83 km. Ack 20246 km.

Dag 1167-1171. Ayutthaya.
Ayutthaya var en sprudlande huvudstad i riket Siam mellan 1350 och 1767. Vid stadens största glansdagar fanns det 400 lysande tempel i omgivningarna. Kvar idag finns ett 20-tal tempelruiner varav dussinet är delvis renoverade. Jag har varit här förut men kommer inte ihåg att det var så här trevligt. De centrala delarna av byn på 140,000 folk är omgiven av tre floder som bildar en rektangel. Innanför den och strax utanför ligger stora grönområden med tempelruiner. Atmosfären är avslappnad och ljudnivån obefintlig i förhållande till Bangkok. Som vanligt gäller det att lista ut vad som är värt att se och regeln att prioritera kvalitet före kvantitet sviker inte.

Elefanttaxi i Ayutthaya.

Wat Phra Mahathat är områdets populäraste tempel. Höjdpunkten är ett huvud av Buddha i sandsten som sitter fastklämt i rötterna på ett bodhiträd. Templet byggdes 1374. Förutom det spektakulära huvudet finns det mängder av torn och buddha-figurer av sten i olika grad av förfall samt några stora restaurerade buddha-statyer. Wat Phra Si Sanphet också från 1300-talet var en gång i tiden Ayutthayas största tempel. Centralfigurerna här är tre stora stupa eller chedi på rad som är imponerande vackra. Wat Chai Wattanaram från 1630 blir nog ändå områdets vinnare. Kanske beroende på att vi ser det i kvällssol och att templet är det mest renoverade. Det är ett stentempel i Khmerstil som påminner om Angkor Wat i Kambodja även om storleken är en tiondel eller så.

Stor buddha-staty inne på Wat Phra Mahathat i Ayutthaya. Notera de mindre buddha-statyerna i olika grad av förfall längs den högra muren.
Wat Chai Wattanaram, Ayutthaya.

Vi fastnar längre i Ayutthaya än planerat då Olya blir sjuk i örat. Orsaken är fyra dagars bad i poolen i Bangkok. Vi tar oss till sjukhuset men det är lördag och efter att ha köat till olika inrättningar får vi till slut beskedet att det inte finns någon doktor på plats på lördagar. Vi får en ny tid tills imorgon och kör återigen samma kö-procedurer som slutar i samma rum hos samma tjej med samma besked att doktorn inte jobbar på söndagar heller. Måndag förmiddag däremot så träffar vi rätt och det blir apotekets antagligen starkaste antibiotika, örondroppar och smärtstillande.
Distans 0 km.

Dag 1172. Ayutthaya – Saraburi.
Olya stannar i Ayutthaya i några dagar till. Jag väljer väg 309 tillbaka till väg 1. Det är långa köer till bensinmackarna men det bör rimligen inte vara brist på drivmedel snarare pumpar. Väg 1 drar mot nordost och det är mycket och tung trafik med otrevlig ljudnivå. Dessa stora trafikleder är ändå lätta att cykla på då det finns tre huvudfiler i vardera riktning samt två tvåfiliga påfartsvägar med vägren som jag kan hålla mig på. Ser risfält ibland. Det är varmt men moln. Bra vind. Kort regnskur. Hittar hotell snabbt i Saraburi. Duschar och handlar mat på Seven Eleven. Sätter upp mitt nya myggnät och börjar läsa Stefan Lindgrens bok om Lenin. Höjdmeter 70.
Distans 64 km. Ack 20310 km.

Dag 1173. Saraburi – Pak Chong.
Väg 1 fortsätter norrut till Chiang Rai. Jag väljer väg 2 nordost. Det är bra asfalt och går lätt. Ser en thailändsk långcyklist med minimal packning. Det blir kuperat med två långa backar som suger i benen men det är skönt nedför. Omgivningarna är gröna och jag skymtar mindre berg på håll. Folk gör tummen upp. Jag stannar för att fota en flock vita kor när ett däck exploderar på en passerande lastbil. Kossorna springer för livet men stannar efter en stund och stirrar på mig och undrar vad tusan jag håller på med. Kort regnskur som svalkar skönt. Svänger av mot Pak Chong och hittar hotell snabbt. Höjdmeter 350.
Distans 65 km. Ack 20375 km.

Dag 1174. Pak Chong – Nakhon Ratchasima.
Startar tidigt innan den värsta hettan slår till. Underbar morgon med sol, medvind, lite trafik, bra asfalt, kvittrande fåglar och gröna träd. Ser en enorm fyra meter lång överkörd orm på vägrenen. Kanske en pytonorm då de finns i Khao Yai nationalpark ett par mil söderut. Åter på väg 2 är det smått kuperat. Passerar massor av restauranger med fina vyer över en stor sjö. Flack eftermiddag med stark medvind. Mindre trafik och mer lysande gröna risfält ju längre bort från Bangkok jag kommer. Olya och jag har köpt telefoner så att vi kan kommunicera. Vi anländer Nakhon Ratchasima nästan samtidigt. Medan jag inväntar henne mitt i city kommer en thailändsk tjej fram och tror att jag behöver hjälp med att hitta ett hotell. Hennes engelska är helt under isen och det verkar också saknas några indianer i kanoten. Jag förklarar att jag har koll på boendet men hon envisas och föreslår ett hotell med det lite lustiga namnet ”Boom Boom Girl Seven Hundred”. Höjdmeter 230.
Distans 89 km. Ack 20464 km.

Närmar mig Nakhon Ratchasima.

Dag 1175-1176. Nakhon Ratchasima.
Välbehövlig vila i Nakhon Ratchasima med 215,000 folk. Benen mår bra men inte rumpan. Byn hyser inga sevärdheter av rang men är ändå rätt trevlig. Folk är vänliga. Tempot är lugnt. Gatumarknader med i huvudsak ätbart kantar vägarna. Hotellet som någon samlare fyllt med småsaker är charmigt, bra och prisvärt.
Distans 0 km.

Streetfood i Nakhon Ratchasima.

Dag 1177. Nakhon Ratchasima – Phimai.
Med wifi på rummet tar jag alltid en titt på google maps innan jag sticker vilket underlättar att hitta snabbt ut ur city. Fortsätter på väg 2 förbi några trafikljus. Stark medvind på bra väg och det går riktigt fort. Vädret är moln och naturen trista åkrar. En bil som kör om tvärnitar och svänger in precis framför mig mot en bensinmack men jag har nya bromsar och ser i tid vad idioten har för sig. Kunde ha slutat illa om jag reagerat sekunden senare. Cyklar väg 206 sista biten in till den lilla byn Phimai där också Olya dyker upp efter 10 minuter. Här ska vi besöka ett av Thailands bäst bevarade Khmertempel innan resan fortsätter mot södra Laos dit det är cirka en veckas cykling. Snittfart 23,8 km/h. Höjdmeter 40.
Distans 62 km. Ack 20526 km.

//Magnus Hedström