Nr 31. Sun Kosi River.

2011-07-28. Chengdu, Kina.

Dag 417-427. 25 maj 2011 -. Pokhara- Kathmandu- Sun Kosi River- Kathmandu.
Pokhara är Nepals näst största stad med 350.000 folk. Staden ligger mitt i landet och granne med sjön Phewa Tal. Det har skapat en annorlunda atmosfär än i Kathmandu. Istället för ett pulserande kaos är det betydligt mer avslappnat med långtidsresenärer som lugnt glider gata. Området närmast sjön är packat med restauranger, cafeer, internethak, gatuförsäljare och hotell med bra standard. När regnsäsongen i Indien startar verkar många ta sig hit för att röka vidare.

Sjön Phewa Tal i Pokhara.
Sjön Phewa Tal i Pokhara.

Vi stannar bara en natt och åker sedan buss 7 timmar till Kathmandu. Ser längs vägen en lastbil proppfull med bufflar som har det betydligt sämre än vi. Någon efterbliven typ har försökt få djuren att inte ramla genom att köra rep genom nosen samt knyta fast det och svansen i taket. Det funkar inget bra och vissa bufflar ligger i högar på golvet medan andra kämpar febrilt för att inte ramla samtidigt som vissa rensar avgastrumman av skräck. En återkommande humörsänkande aktivitet när man reser är att se hur djur blir behandlade.

Väl i Kathmandu är det dags för 8 dagars forsränning nerför floden Sun Kosi i Östra Nepal. Raftingen anses vara en av de 10 bästa i världen enligt guideboken. Vi träffar vår guide Maila och gruppen kvällen innan avfärd. Vi är 7 turister, en kille från Australien, en tjej och ett par från England, en tjej från USA samt jag från Sverige och Olya från Kazakstan som jag vandrade med i Annapurna. Australiska killen är utbildad raftingguide och vi sågs också i Annapurna.

Forsränningsdag 1. Det är risk för strejk så vi träffas 04:00 för att hinna ut ur Kathmandu innan den startar. Först saknas den amerikanska tjejen som också missade träffen igår. När hon väl dyker upp saknas bussen med all utrustning. Till slut är vi dock på väg men för att ta igen tidsförlusten försöker chauffören köra dubbelt så fort mot vad buss och väg är byggda för. Sur start men efter tre timmar utan krasch är vi i alla fall framme vid Dolalghat där floderna Indrawati och Sun Kosi möts.

Det tar några timmar att lasta av bussen samt pumpa och packa båtarna. Vi har en stor gummibåt med utrustning som en guide ror själv. En gummibåt med guide för oss turister samt två killar i kajak som är vår säkerhet om något går snett. Vädret är tunga moln och lätt regn. Landskapet är flod omgiven av gröna kullar. Guiden går igenom hur vi ska paddla. När han säger ”forward paddle” paddlar vi framåt. När han skriker ”back paddle” paddlar vi bakåt. När han skriker ”hold on” så håller vi i oss. Alla utom den amerikanska tjejen hajar upplägget.

Floden börjar lugnt och behagligt. Passerar några mindre forsar och det är kul när vattnet rycker tag i båten. Första dagen är kort och vi kommer efter några timmar fram till en härlig sandstrand där vi slår upp tälten. Vädret är nu bättre och det är fantastiskt mysigt. Tyvärr råkar jag se hur guiderna hanterar mat och vatten så jag bestämmer mig genast för att äta minimalt samt endast dricka mitt eget vatten. Som tur var tog jag med mig vattenreningstabletter.

På väg nerför Sun Kosi River.
På väg nerför Sun Kosi River.

Dag 2. Bra väder och fortsatt grönt kulligt landskap som floden snirklar sig fram genom. Ser lokalbefolkningen fiska med stora nät som de slänger ut som lasson. Paddlar förbi flera små byar och folk vinkar. Tar oss igenom några forsar men det är inget som ger hicka och de är väldigt korta. Stannar för lunch på en fin sandstrand och det är skönt att vila rumpan en stund. Australiska killen tar över guidejobbet medan huvudguiden hjälper till i utrustningsbåten som är tung och jobbig att ro.

Vi byter plats i båten mellan varven för att paddla både på höger och vänster sida. När det är långa partier utan fors sitter vi och vilar för att inte trötta ut oss. Den amerikanska tjejen fortsätter att förvåna. Hon får inte till det med paddlingen men hon står för underhållningen när vi pratar. Vet inte om man ska ta henne på allvar då hon verkar ha tagit sig igenom 45 år utan att snappa upp något av värde. Kommer på eftermiddagen fram till en ny härlig sandstrand där vi slår läger.

Tältning på fina sandstränder varje natt.
Tältning på fina sandstränder varje natt.

Dag 3. Fyra personer magsjuka. Antagligen från vattnet som guiderna filtrerar och renar på något mystiskt sätt. Blå himmel och varmt men trist flod igen. En eller två gånger om dagen väntar kajakkillarna in oss och är beredda nedanför svårare passager. Annars har de ett riktigt smörjobb att leka i floden med sina forskajaker. Vi hoppar ofta i och badar för att svalka oss i hettan. Ser några lokala förmågor som fiskar med el. De har en elmaskin på ryggen och två långa strömförande pinnar som de går omkring med i vattnet. Bakom dem går två killar med hovar och plockar upp chockade fiskar.

Ett vägbygge stör naturen. Det är kineserna som behöver en länk mellan Tibet och Indien. De plöjer ny väg med bulldozers uppe på bergssidorna i den gröna djungeln. Stenmaterial som blir över dumpas över kanten och det ser för gräsligt ut. Vid ett tillfälle är det så brant att bumlingarna hamnar i floden nära där vi passerar och guiden visslar pipa men ingen hör oss eller reagerar. Campar på en ny fin beach på eftermiddagen.

Varmt på floden och skönt med svalkande dopp.
Varmt på floden och skönt med svalkande dopp. Foto: Olya T.

Dag 4. Jag snackar med guiden om det är tänkt att floden ska fortsätta utan några större forsar. Jag är till och med sugen på att hoppa av men han lovar att från och med idag så blir floden vild. Dessutom är det sista dagen med vägbygget och naturen blir mer öde ju längre österut vi kommer. Fin förmiddag men trist flod. Stannar för lunch i en by och det regnar kraftigt. Lokalbefolkningen kör ut bussar i floden för att tvätta dem. Strax nedanför byn är det dags för veckans prövning. En passage som heter Harkapur 2 och som är graderad 4 på en skala upp till 6 där 6 betyder begravning.

Vi parkerar båtarna ovanför forsen och guiderna går ner för att reka. De diskuterar i en halvtimma och bestämmer sig för att vi inte kan ta oss igenom. Det jag inte vet då är att det är veckans enda riktigt roliga passage. Det är en smal passage med bergvägg på ena sidan och stora stenar på den andra. Mitt i floden som är extremt kraftig finns det ytterligare några stora stenbumlingar som skapar virvlar i vattnet. Passagen är cirka 50 meter lång och innehåller två mindre dropp där man passerar stenbumlingarna. Efter lite mer betänketid säger Maila att han tror att det kan funka.

Efter ytterligare en halvtimmas väntan då Maila om och om igen förklarar för den amerikanska tjejen att hon inte får paddla passagen är det så dags. Den engelska tjejen avstår också. Jag drar åt både flytväst och hjälm ordentligt. Kajakkillarna placerar sig strategiskt och vi går igenom hur vi ska bete oss om vi välter. Ut i floden och båten rycks med av strömmen. Vi paddlar lugnt till en början men när Maila som sitter längst bak skriker ”forward paddle” tar vi i så att paddlarna böjs. Hamnar lite snett och frontalkrockar med den första stenbumlingen.

Halva gruppen paddlar fram och den andra bak. Snurrar runt stenen, klarar droppet bra och paddlar sen för kung och fosterland för att ta oss nerför det andra droppet på vänster sida. Kommer helt rätt och far ner i ett par enorma vågor men vi är aldrig nära att välta. Tar i igen för att inte fastna mellan två vågor och paddlar sedan in till strandkanten. Så galet skoj. Utrustningsbåten ska ner också och vi killar hjälper till med den. Samma taktik men inte riktigt lika vilt då båten är tung och går betydligt stadigare. Nedanför passagen slår vi nattläger.

Dag 5. Fin dag men blek flod. Floden Dudh Kosi från Everestområdet ansluter och det blir mer vatten. I en mindre fors om hundra meter är det djupt och stenfritt och vi kan hoppa ur båten och glida med strömmen bland vågorna. Vi har flytväst och hjälm och det är skoj. Tar några roliga bilder med min vattentäta kamera när jag åker bakom alla andra. Passerar en hängbro där guiden säger att det är 18 meter högt och djupt nog att hoppa. Vi killar hoppar såklart och den australiska killen gör en baklänges volt med rygglandning. Några 18 meter är det dock inte, kanske 10, men väldigt kul.

Leker med kameran i vattnet under eftermiddagen och den slinker ur handen på mig. Jag är helt bombsäker på att den flyter men den kommer aldrig upp igen. Det tar 10 sekunder innan jag inser att den antagligen ligger på botten. Då är det för sent att slita av sig flytvästen, simma tillbaka i strömmen och ner i det grumliga vattnet. Borde naturligtvis ha testat om kameran flöt men tog det för givet då den var byggt för att användas i vatten. Dålig ljusstyrka och jag lyckades aldrig ta några riktigt bra bilder med den men det känns ändå surt att förlora fem dagars foton. Slår läger vid en fin plats och det blir en trevlig solnedgång.

Lugnt parti flod.
Lugnt parti flod.

Dag 6. Vi paddlar österut och naturen är ungefär densamma men utan väg och med mer vatten i floden. Passerar fortfarande små byar med barn som vinkar och skriker bye bye. Dagen är riktigt rolig. Flera roliga forsar med stora vågor och en del lite längre klass 3 passager med bra aktion. Stannar vid ett vattenfall och tvättar oss i rent vatten. På eftermiddagen blåser det stark motvind och det är slitsamt att ta oss förbi de lugnare partierna. Amerikanska tjejen passar på att fråga åt vilket håll det blåser. Slår läger på en sandstrand alldeles nedanför en större by. Lokalbefolkningen kommer på besök. De vill träna sin engelska, är nyfikna på hur vi ser ut och hur det ser ut inne i tälten.

Dag 7. Regn under natten och morgonen men vi möts ändå av ett dussin ansikten när vi öppnar tältet samt att halva byn samlats runt lägret för att titta på oss. Vädret slår om och blir kanon. En del roliga sträckor och i en av de vildare och längre flyger Olya ur båten. Hon sitter längst fram och det är alltid svårast då det inte finns några bra ställen att kila in fötterna under. Vi fiskar dock upp henne genast. Barn leker i vattnet längs floden. Flera av dem har långa stockar som de använder som flytdon. På eftermiddagen blir kullarna lägre och naturen ändrar karaktär. Floden är nu rejält bred och djup. Slår läger uppe på en kulle av sand alldeles intill en by.

Skolbarn utanför vårt tält när vi vaknar på morgonen.
Skolbarn utanför vårt tält när vi vaknar på morgonen.
Tre killar har tagit sig över floden med sina flytdon för att spana in oss när vi har lunch.
Tre killar har tagit sig över floden med sina flytdon för att spana in oss när vi har lunch.

Dag 8. Vaknar av att jag hör en misshandel. Flyger ut ur tältet och ser en man slå ett barn med baksidan av en enorm kniv. Halva byn är på plats. Guiderna är vakna. Jag och den amerikanska tjejen blir förbannade men vågar inte gå fram då kniven är enorm. Det visar sig senare att det var pappan till barnet som tillämpade nepalesisk uppfostran. Mycket obehagligt. Startar tidigt och precis före målet i Chatara blir landskapet helt platt. Vi har då paddlat 270 km på Sun Kosi floden och befinner oss i sydöstra Nepal med bara 5 mil till indiska gränsen.

Jag och Olya vill flyga till Kathmandu. Guiden vill att vi åker buss då det är bra motorväg som han säger. Det är 20 mil fågelvägen och resan ska ta 15 timmar. Maila ordnar så att vi ska få skjuts in till byn Chatara och sedan åka lokalbuss till Dharan Bazaar och därifrån buss eller taxi till flygplatsen i Biratnagar. Han har ordnat kostnaderna halvvägs till Dharan Bazaar men vi hinner inte ens 50 meter innan hans medhjälpare och fixare vill ha 350 kronor i förskott till taxi. Det finns inga bussar säger han. Jag går tillbaka till Maila och berättar att något gått fel i planeringen.

Precis då har tredje världskriget brutit ut. Amerikanska tjejen är förbannad på att guiden försöker separera henne från mig och Olya. Hon har inte betalat forsränningen ännu och guiden är lika arg han för att han inga pengar får. Jag snackar med henne och säger att hon givetvis måste pröjsa men hon drar av lite på summan av den anledningen att hon inte fick paddla den bästa passagen samt att de sagt till henne att det var en 9-dagars tur. Nepaleserna räknar ju resdagen som en dag vilket inte alla turister förstår vid anmälan. En del tror att det handlar om antal dagar på floden.

Jag åker motorcykeltaxi till Chatara medans tjejerna sitter på taket till en fullproppad jeep. Chauffören försöker blåsa dem på kostnaden som redan är betald. Därifrån fortsätter vi till Dharan Bazaar på samma sätt men med den skillnaden att jeepen inte är lika full och tjejerna får plats på taket utan att riskera att ramla av i varje gupp eller kurva. Jag får blåsor på fingrarna då jag håller i mig krampaktigt i 45 minuter eftersom mc-killen kör alldeles för fort. Olya och jag shoppar flygbiljetter till Kathmandu medan amerikanska tjejen bestämmer sig för att ta buss till Indien så vi tar adjö.

Vi tänkte åka buss till flygplatsen en timma bort men nepaleserna försöker ta 30 kronor för den trots att ordinarie pris är 3 kronor. I den här delen av Nepal ljuger allt och alla för att blåsa turister på pengar och knepen är redan uttänkta sedan länge. Vi lackar ur och tar taxi som visserligen kostar mer men vi får ett ärligt pris. Kommer lagom i tid till flygplatsen och flyger 45 minuter till Kathmandu. Dagen efter träffar vi delar av gruppen som säger att bussresan tog 20 timmar. Nu är det färdigt med Nepal för den här gången och dags att ta mig till en annan del av världen.

//Magnus Hedström

Ps. Bilderna från forsränningen är tagna med reservkamera de sista tre dagarna.