Nr 18. Tagen av polisen.

2010-11-27. Pingyao, Kina.

Dag 222-226. 11 november 2010 -. Datong.
Listan över världens mest luftförorenade städer domineras av Kina. Nu är inte Datong med 1.6 miljoner folk med på den men staden har vansinnigt dålig luft. Kineserna harklar sig och spottar mer än någonsin. Men man kan inte klandra dem. Efter några dagar här gör man samma sak själv. Det finns en hel del kolgruvor i området och de verkar vara en stor bov. Dock så åker man inte till Datong för att andas friskluft. Strax utanför byn finns två omtalade sevärdheter.

De 252 Yungangrottorna byggdes av turkisktalande buddhister för cirka 1500 år sedan. Fyrtiofem av dem är öppna för besök eller som ibland man kan se in i dem från öppningen. I grottorna finns 51.000 statyer karvade direkt i berget föreställande bland annat djur, tempel och massvis av små buddhas. Några av grottorna är stora och innehåller enorma buddhastatyer. Den största 17 meter hög. Jag besöker också Xuankongtemplet eller Det hängande klostret som det också kallas. Även det byggt av buddhister för 1500 år sedan. Litet kloster men galet spektakulärt läge mitt på en lodrät bergsvägg 50 meter över marken.
Distans 0 km.

En av de större Yungangrottorna utanför Datong.
Xuankongtemplet eller Det hängande klostret en bit utanför Datong.

Dag 227. Datong – Shanyin.
Det är massvis av trafikljus på väg ut ur Datong och fram tills jag hittar på väg 208 söderut. Luften är kass. Vägen är kass men blir snart bättre. Det blir luften också. Det dyker upp berg till väster men cyklingen är flack. Det går två vägar parallellt med varandra och jag väljer den lugnare. Det är ont om bra tältplatser som vanligt men strax före Shanyin ser jag ett parti orörd mark men det ser misstänkt ut att vara ett militärt övningsområde och jag finner det olämpligt att chansa. Man vet ju aldrig vilken övning som kan bli morgondagens väckarklocka. Kina har ju kärnvapen. Checkar istället in på ett trist ställe i den smutsiga staden Shanyin. Går ut och äter på kvällen och det blir missförstånd vid beställningen och jag får in 3 rätter. Även de två som jag tackade nej till när de frågade vad jag ville äta. Höjdmeter 160.
Distans 85 km. Ack 10173 km.

Dag 228. Shanyin – Shenchi.
Kall morgon men sol och vindstilla. Jag lämnar väg 208 och ska på mindre vägar försöka ta mig över till väg 209. Det är skyltat till Shuozhou där jag tappar vägen en stund men frågar och kommer rätt igen. Det är varmt och skönt när jag stannar för lunch och lagar nudlar bredvid vägen. En bil som passerar tvärnitar och tre killar vill prata och fota mig. De kommer tillbaka en stund senare med en tjej och så blir det foto med henne också. Tror ett tag att jag missat avfarten till Shenchi men så kommer det en skylt att det är 13 km kvar. Elva av dessa är uppför upp till 1600 meter över havet och jag är i motlutet inklämd mitt i en lång rad av dånande lastbilar. Checkar in och avrundar dagen med en isdusch. Höjdmeter 570.
Distans 91 km. Ack 10264 km.

Dag 229. Shenchi – Lanxian.
Moln, motvind, kallt och mycket trafik men nedför. Vägen delar på sig efter 15 km och trafiken blir normal. Det blåser 8-11 sekundmeter motvind så det blir långbyxor. Kuperad väg men trista vyer. Äter snabbmat i Wuzhai. Hittar på väg 209. Fortsatt kuperat med en del terassodlingar. Passerar någon mysig liten by. Det är en grad varmt när jag blir förföljd av en svart audi med tonade rutor som ligger 75 meter bakom mig i 5 km vilket känns olustigt. Jag blir ofta förföljd i städerna av nyfikna kineser men aldrig på landsvägen. Svagt utför i 30 km och vinden mojnar. Det är lätt cykling. Blir förföljd igen nu ännu längre av en liten röd bil ända in till staden Kelan där jag blir stoppad av polisen.

De möter mig redan vid infarten till stan och ber mig stiga in i polisbilen för att åka någonstans som det verkar. De är vänliga men jag vill såklart inte lämna hojen. Vi gör upp att jag ska cykla bakom dem in i staden. De kör med blåljusen på. Jag tror ett tag att de ska visa mig vilket hotell jag ska bo på och jag tänker typiskt att man inte får välja det själv. Men vi landar på polisstationen. Jag tror då att de vill bjuda på te men de vill se mitt pass och det tar en halvtimma att reda ut från vilket land jag kommer. De säger att Kelan är avstängt för utlänningar. Det är tydligen en militär zon. De ringer in en tjej som talar engelska och som ställer en del frågor. Vad jag heter, när jag är född och i princip det som står i passet. Samt hur länge jag varit i staden. Jag kom ju nu säger jag. Jag tvingas visa mina bilder jag tagit under dagen och måste radera alla efter Wuzhai där jag åt lunch. Det är ett tiotal bilder varav i alla fall två hade varit skoj att ha kvar.

Jag får inte bo kvar i staden över natten. Jag får inte cykla vidare. De ska tydligen skjutsa mig till nästa stad 80 km bort. Det är nu mörkt ute när vi lastar in mina prylar i en modern jeep. Vägen är stundtals helkass och isig och det inträffar ungefär 10 incidenter där chauffören paniknitar för att inte fara av vägen. Problemet är att alla fordon kör med helljus på och det går inte att se något vid möte. Vi har både helljus och blåljus men det blir ända en fullständigt livsfarlig resa. Det finns inget säkerhetsbälte bak och poliserna använder dem inte där fram. Vi stannar 20 km före Lanxian där jag blir avsläppt. Vägen ligger öde och det är rejält mörkt trots lätt månsken. Poliserna avslutar med att på knagglig engelska säga följande till mig; ”Attention please, bad guys in this area”. Sen vänder de om och åker hem.

Det är 3 minusgrader, vindstilla och skönt. Cyklingen är lätt och går nedför. Dock bökiga möten med lastbilar som använder helljus. Jag ser inget och är orolig att ramma någon kvarglömd stenbumling. Kommer till staden Lanxian och checkar in på första hotell jag ser. Får brottas med fyra besvärliga killar först i receptionen och lite senare även på rummet. Hotelldirektören som luktar sprit vill visa hur precis allt fungerar innan han ger sig av. Höjdmeter 460.
Distans 102 km. Ack 10366 km.

Dag 230. Lanxian – Fangshan.
Fem i tio knackar hotelldirektören på dörren och säger att utcheckning är 10:00. Okej, ge mig 5 minuter säger jag. Visst svarar han och sätter sig på sängen. Sen blir vi osams. Först blir han upprörd över att jag inte har några långbyxor. Kallt ute visar han. Sen vill han bära ner min cykel från rummet men han luktar fortfarande sprit och jag misstänker att han vill testcykla hojen. Till slut skriker jag åt honom och det tar ett tag innan han ger sig. Jag hojar in till city och gömmer mig där det inte är några folk för att nollställa cykeldatorerna. Vips så är jag omringad av 15 personer som inspekterar mina ben och cykeln.

Härligt väder och vindstilla i 8 km, sen motvind och svagt uppför i 20 km. Två lastbilar stannar plötsligt när jag står och fotograferar. Fyra killar kommer utspringande och berättar energiskt att jag inte har några långbyxor. Nedför och mindre trafik. Luften är bättre mellan städerna. Mer terassodlingar. Kommer in i staden Fangshan som verkar lugn och tämligen ren men hotellet kör turistpriser för mig vilket antagligen är dubbelt mot vad kineserna betalar och det blir för dyrt. Cyklar vidare och hittar runt milen senare ett enkelt motell för 30 kronor. Höjdmeter 440.
Distans 81 km. Ack 10447 km.

Solen i ansiktet när man cyklar söderut. Vilket är skönare än när vi körde österut och alltid hade solen på höger sida.

Dag 231. Fangshan – Lijiashan.
Fantastiskt väder igen. Svänger av väg 209 och cyklar småvägar upp i bergen. Tvåhundra höjdmeter på 5 km cykling. Därefter nedför. Nu har jag inga kinesiska tecken på kartan längre utan måste ständigt fråga efter vägen vilket gör det svårt. Passerar flera korsningar och flera byar. Folk verkligen stirrar när jag passerar. När jag stannar för att fråga om vägen går en del därifrån utan att säga ett ord. Ännu mer ner i torrt bergslandskap och jag följer en uttorkad flod. Kommer till en större stad efter 30 km och funderar på om jag kan vara framme för dagen. Då ser jag en skylt att det är 28 km kvar.

En kines med värsta kameran kommer springande och frågar om han får fota mig. Visst säger jag. Han ska bara ringa några samtal först. Jag väntar en stund sen åker jag vidare. En halvtimma senare dyker han upp igen. Frågar om vi inte kan prata lite och så börjar han ringa igen. Jag cyklar vidare. Nu är vägen större och bra och det går nedför längs en ännu större uttorkad flod. Kineserna är ju stora fan av dammbyggen, kanske därför det inte finns något vatten i floderna. Jag kommer ner till staden Qikou där Gula floden rinner och nu är det plötsligt varmt. Jag letar upp en skylt till byn Lijiashan som ligger 3 km bort och sista biten är 100 höjdmeter jordstig och jag släpar upp cykeln till en fantastisk by där folket bor i grottor. Höjdmeter 470.
Distans 61 km. Ack 10508 km.

Gula floden vid Qikou.

Dag 232. Lijiashan.
Vilodag i Lijiashan som ligger 850 meter över havet. Byn liknar ingenting annat, är 550 år gammal och ligger i ett bergsområde på en sluttning 100 meter ovanför Gula floden. Husen är i 9 våningar och byggda som grottor direkt i jorden. Det har bott 600 familjer här som mest. Nu är det bara 40 kvar samt en turist. Det finns inga bilar eller fordon så det är tyst, skönt och mycket vackert. Jag får ett eget stort rum eller grotta hos en trevlig familj på nionde våningen och serveras samma mat som de äter.
Distans 0 km.

Byn Lijiashan.

Dag 233. Lijiashan – Lishi.
Fortsatt fint väder men noll grader. Jag går ner till Gula floden och tar samma väg tillbaka förbi Qikou och upp längs den uttorkade floden. Ser en skylt mot Lishi efter 15 km och vägen går stadigt uppför till 35 km. Det är ett fantastiskt landskap med djupa dalar, branta bergssidor och överallt är det spektakulär åkermark i terassform. Vad jag kan se är det mest majsodlingar. Jag cyklar igenom flera små byar. Som högst är jag uppe på 1450 meter och cyklar igenom en otäck svart tunnel. Sedan nedför i 18 km hela vägen till staden Lishi.

Det är lite bökigare att checka in när man är själv och speciellt i den här delen av Kina. När jag kommer fram försöker jag låsa cykeln så fort jag kan. Jag har ett kodlås och jag vill inte att någon ska se koden som jag måste ratta in för att kunna låsa. Det hinner jag oftast inte innan det dyker upp en kines i armhålan och det sker ungefär samtidigt som en annan kines är framme och drar i mina hår på benen. Det är inte det att de är ute efter att se låskombinationen för att sno cykeln. De är bara så infernaliskt nyfikna på vad jag håller på med.

När jag ska ta av väskorna från cykeln kommer det ofta en säkerhetsvakt från hotellet som ska hjälpa till. Alltid en kille som tror att han kan allt vilket han inte alls kan och så börjar han slita loss packningen från cykeln så att saker nästan går sönder. I receptionen jobbar det i normala fall ett gäng unga tjejer och de i sin tur tror inte de kan något alls fast de visst kan. Jag måste trycka upp guideboken i ansiktet på dem för att få dem att läsa de kinesiska tecknen där det står; Jag vill ha ett singelrum. Spänningen släpper lite när de upptäcker vad jag är ute efter. Annars borde det ju inte vara någon stor skräll att man vill ha ett rum när man kommer till ett hotell. Priset får jag dem att knappa in på sina ultramoderna miniräknare. En sån där som man slängt ut både person och miniräknare redan halv åtta på morgonen ifall någon använt den på kontoret. Den talar. Höjdmeter 870.
Distans 53 km. Ack 10561 km.

Landskap mellan Qikou och Lishi.

Dag 234. Lishi – Pingyao.
Det är svårt att hitta rätt väg ut ur Lishi. De två första jag frågar pekar åt fel håll. Till slut är jag på väg 307 österut och det går svagt uppför i en dalgång. Det är en del trafik, mycket bebyggelse och inte speciellt vackert. Vägen blir brantare ju högre jag kommer och sista biten upp till ett pass på 1700 meter får jag nästan värmeslag i solen. Rejält svettig rastar jag en kort stund innan jag klär på mig och börjar rulla nedför. Det är brant i 10 km och jag blir som en isbit inklämd mellan några långtradare. Det blir moln och 9 grader. Jag kan rulla i 30 km innan det blir platt.

Cyklar igenom staden Fenyang och svänger in på en mindre väg mot Pingyao. Det är nu helt flackt och stora åkermarker som stundtals är vattentäckta. Det är dålig luft och dis. Vägen är bra i 15 km men sen blir det kaos. I 10 km går det knappt att cykla. Ser ut som om att det varit översvämning och att det vällt in jord och sten på vägen som är galet ojämn. Kommer till Pingyao när det börjar skymma och hittar inte ingången till staden som är omgiven av murar. När jag väl kommer in är det strömavbrott och kolsvart så jag måste plocka fram en pannlampa. Hittar till slut mitt boende som kan vara resans trevligaste. Nu ska jag vila i några dagar sen blir det fjällvandring i Hua Shan och därefter Terrakotta. Höjdmeter 900.
Distans 133 km. Ack 10694 km.

//Magnus Hedström