Nr 19. Hua Shan Trek.

2010-12-12. Xian, Kina.

Dag 235-239. 24 november 2010 -. Pingyao.
Det bor en halv miljon folk i Pingyao men dem ser man inte mycket av om man bor i gamla stan som är omgiven av en 10 meter hög mur om 6 km. Innanför muren är det ett myller av antika byggnader och mysiga små gator samt några tempel. Biltrafiken är avstängd till stora delar och det finns elbilstaxi så det är för ovanlighetens skull tyst och rent. Jag gör några utflykter och kikar på sevärdheter men inget imponerar. Det bästa är det behagliga lugnet samt promenaden man kan göra uppe på muren hela varvet runt med trevlig utsikt. Muren byggdes 1370 och bara några få bitar är restaurerade.
Distans 0 km.

Muren och södra ingången till Pingyao antika stad.

Dag 240. Pingyao – Lingshi.
Harmony Guesthouse som jag bott på och som varit toppklass bjuder på varm choklad och rostmacka just som jag ska åka. Det är mycket fint väder och 17 grader varmt. Jag cyklar söderut på en liten väg i 10 km innan jag svänger över till väg 108 som har två filer i vardera riktning samt bred vägren. Det är nästan ingen trafik, helt flackt, åkrar och mycket bebyggelse. Vädret blir dis och motvind men efter en stund mojnar vinden. Berg dyker upp och vägen håller sig i dalen. Jag kommer till staden Lingshi och letar upp ett hotell. På kvällen äter jag på den lokala kedjan CFC som har ungefär samma mat, inredning och logga som amerikanska KFC. Höjdmeter 50.
Distans 67 km. Ack 10761 km.

Dag 241. Lingshi – Linfen.
Nackspärr. Borde inte använt hotellets kudde. Mjuk som en stridsvagn. Kall morgon och bara 3 grader. Vägen fortsätter i samma dal. Järnvägen går på ena sidan och vägen på den andra. Fortsatt flackt och disigt. Mycket bebyggelse och inte så mycket att se. Lite trist cykling. Har tänkt att stanna i den lite större staden Linfen men det är disigt och jag kan inte se vart centrum är så jag stannar på ett motell längs vägen. Dagstemperatur 10-12 grader och åkrarna börjar bli gröna igen nu när jag är längre söderut och på lägre höjd. Linfen ligger 530 meter över havsnivå. Höjdmeter 300.
Distans 113 km. Ack 10874 km.

Dag 242. Linfen – Jishan.
Alltjämt kalla mornar men sköna dagar. Det blir varmt runt 11. Fortsatt flackt fram till Xiangfen där det blir en rejäl 200 höjdmeters uppförsbacke och direkt efter en skön utförskörning. Sen kommer städerna Quwo, Houma och Xinjiang på ett band. De har nästan växt ihop och det är svårt att följa vägen. Speciellt i Houma där vägen kryssar fram mitt i city utan vägskyltar. Jag ligger på en del för att hinna till Jishan innan det blir mörkt. Det går bra och jag hittar snabbt ett hotell. Blir dock under kvällen osäker på om jag är i Xinjiang eller Jishan då all koncentration gick åt till att följa väg 108 hela dagen. Höjdmeter 390.
Distans 111 km. Ack 10985 km.

Dag 243. Jishan.
Tar en vilodag i Jishan tror jag att jag är i. Spelar inte så stor roll så jag låter det vara oklart en dag till. Har känt mig förföljd de senaste dagarna av flera moderna svarta bilar men är inte säker. Manga bilar har likartade registreringsnummer och många kineser kör om mig flera gånger för att ta sig några tittar. Jag tar en promenad på byn och tycker mig se några av de återkommande bilarna utanför hotellet med chauffören sovandes med fötterna på ratten. Jag är dock fortfarande inte bombis på att det är samma bilar. Det är inget fel på byn. Livlig men ändå relativt städad. Men i sådana här små orter får jag så mycket uppmärksamhet att jag helst håller mig på hotellrummet.
Distans 0 km.

Dag 244. Jishan – Yongji.
Det var länge sedan jag fick ha cykeln på hotellrummet. Den lämnas ofta nere i något rum kring receptionen efter den sedvanliga argumentationen då hotellpersonalen tycker att den kan stå ute på gatan. Där är helt säkert säger de. För att inte tala om hur bombsäkert det är i ett rum nära receptionen. Ännu en gång hämtar jag ut cykeln utan att någon ser det men när jag har packat klart kommer vakten springande och berättar stolt att han varit ansvarig för bevakningen.

Ser att jag har bott i Jishan som jag misstänkte. Fortsätter på väg 108 till Hejin där jag byter till väg 209 en kort bit innan jag svänger av på mindre vägar som är bra skyltade mot Yongji. Lång stigning, mindre bebyggelse och stora åkermarker nu med någon pluttig trädsort istället för majs. Lite bättre luft, varmt, bra asfalt, nedför och medvind vilket känns riktigt härligt. Mycket vägarbetare som jobbar med reliker till kvastar för att få bort sten och grus från vägrenen. Checkar in i Yongji. Höjdmeter 400.
Distans 116 km. Ack 11101 km.

Efter några dagars enformig cykling blir landskapet lite roligare igen.

Dag 245. Yongji – Huayin.
Det är berg till vänster om mig men jag ser bara kammarna på grund av det ständiga diset. Gula floden ligger till höger och den kan jag inte se alls. Inte mycket trafik, kuperat. Kommer fram till en stad som inte finns med på kartan. Det är lunchtid och jag kikar som vanligt efter snabbmatskedjan Dicos som finns i många städer. Men så i en rondell ser jag en McDonaldsskylt. Hjärtstopp. Jag skrattar hela vägen fram till entren. Väl där har jag dock skrattat klart. Det är den lokala kedjan Mai De Shi vars logga påminner väldigt mycket om McDonalds logga, i alla fall på håll. Jag lunchar där ändå.

Cyklar över Gula floden på en kilometerlång bro. Hittar inte väg 310 utan hamnar på fel sida om motorvägen på någon mindre väg som dessutom är helkass med sten, grus och damm. Efter en stund bland stressade lastbilschaufförer ser jag ut som The Bride när hon kom upp ur kistan i Kill Bill 2. Jag är på väg mot Hua Shan men är inte alls säker på om jag är rätt. Fortsätter till staden Huayin och håller tummarna. Det visar sig vara samma stad som har två olika namn. Eller så är Hua Shan en liten del av Huayin. Rätt kommer jag i alla fall och jag hittar ett bra hotell precis bredvid Hua Shan nationalpark. Nu är det dags för fjällvandring. Höjdmeter 430.
Distans 78 km. Ack 11179 km.

Lunchstopp vid den lokala snabbmatskedjan Mai De Shi vars logga påminner väldigt mycket om McDonalds logga, i alla fall på håll.

Dag 246-248. Hua Shan Trek.
Vandringsdag 1. Jag köper biljett till nationalparken och bussbiljett upp till starten för kabinbanan där vandringen börjar på 800 meters höjd. Det finns två leder upp på berget och det här ska vara den svåraste och kallas lite finurligt för ”The Soldier’s Path”. Motlutet drar igång direkt genom en lång stentrappa. Det är bra väder och luften blir bättre ju högre jag kommer. Leden är antingen byggd stentrappa eller steg uthuggna i berget. Kabinbanan svävar långt ovanför mig. Jag ser inga andra som går upp men några kineser är på väg ner och personal arbetar med att förbättra leden. Jag har väntat mig två lodräta partier om 50 meter var men de verkar utbytta mot passager med lite mer normal lutning även om det är brant ibland. Det tar 2,5 timmar att komma upp på nordtoppen som når 1615 meter.

Käkar lunch på ett hotell som ligger precis nedanför nordtoppen. Fortsätter sedan att vandra högre upp. Det är mycket folk, fantastiska vyer och leden slingrar sig fram på en smal bergskam. Bergen här är av granit och mycket branta. Leden är nästan uteslutande på stenunderlag och med bra räcken ifall man vill hålla i sig. Jag tar mig upp på centraltoppen som är 2042 meter. Folket försvinner och jag verkar plötsligt vara själv. Besöker också bergets östra topp 2096 meter precis innan det blir mörkt. Efter 6 tim 30 min vandring checkar jag in på ett mysigt hotell och jag är till en början själv i sovsalen med 10 bäddar. Lite senare trillar det också in två kinesiska par. Efter middagen blir den ena killen plötsligt dålig och ligger däckad i sängen och fryser. Dessvärre måste göken röka i bädden och jag vill inte klaga när muppen ser helvissen ut.

Stentrappor på väg upp för ”The Soldier’s Path”.

Dag 2. Kineserna går upp i ottan för att spana in soluppgången. Jag går upp några timmar senare. Vädret är moln och inte alls lika fint som igår. Tar mig upp på östra toppen igen. Fortsätter sedan till sydtoppen som är bergets högsta punkt 2154 meter över havet. Bredvid toppen är det flera hundra meter lodrätt stup. Skyltar upplyser om att man inte ska hoppa. Jag pyser vidare ner till västra toppen 2082 meter där det är en grupp kineser. I övrigt är det i stort sett tomt på vandrare. Det var mycket folk igår då det var söndag och bättre väder.

Går ner till restaurangen vid nordtoppen och äter. Vädret blir bättre. Jag ser en bild på väggen på västra toppen i eftermiddagssol och springer upp på berget igen och skjuter några serier när solen lyser på västra toppens lodräta bergsvägg. Vandrar i 7 timmar och checkar sedan in på ett nytt hotell strax ovanför en lång brant kam som heter Blue Dragon Ridge. Ett gäng kineser ligger i sina bäddar i sovsalen och röker så jag byter till ett eget rum. Dyrt men skönt.

Eftermiddagssol på Hua Shans västra topp. Fotot taget från sadeln mellan syd- och västtoppen.

Dag 3. Blåsig natt och ett himla oväsen från vinden. Det är 3 minusgrader på rummet. Hua Shan bergen är ett litet område och jag har redan sett det mesta men bestiger sydtoppen igen. Nu är vädret fint med knallblå himmel även om det blåser kraftigt. På vägen upp rekar jag några klätterleder som är avstängda. Kanske lika bra det i den här vinden. Annars är det klätterlederna som bergen är mest kända för. Ytterst tveksamma leder på lodräta bergsväggar.

Från sydtoppen går jag ner via den inte fullt så branta men längre leden. Möter en del kineser och några är ordentligt trötta. Från sydtoppen är det 8 km och totalt 1700 höjdmeter ner till byn Hua Shan vilket tar 6 tim 30 min. Berget är ett av taoismens fem heliga berg och mycket turistigt med kabinbana, trappor, räcken, restauranger och flera hotell. Dock väldigt vackert och trevligt. Det finns ingen uttalad vandringsled men jag kallar turen Hua Shan Trek.
Distans 0 km.

På väg upp mot Hua Shans sydtopp och högsta punkt men via ett sidospår för att reka några klätterleder som var avstängda.

Dag 249. Huayin – Xian.
Väg 310 går precis utanför hotellet och jag följer den österut. Det är backar, bebyggelse och åkrar. Lång kö av lastbilar vid 40 km där en bro har rasat och reservvägen håller på att repareras. Folk försöker stoppa mig men jag smiter förbi på den avstängda vägen så långt det går och svänger sen ut på några åkrar där jag släpar cykeln tillbaka till vägen. Inte så mycket trafik men två halvgalna mc-killar i höga farter kör om mig och lite senare ser jag en blodig man ligga skadad bredvid vägen med en grupp kineser runt sig. Om det var någon av fartdårarna vet jag dock inte.

Det är bökigt att hitta in till Xian centrum men jag följer de vägar som är mest trafikerade och till slut är det skyltat till järnvägsstationen. Väl där ser jag stadsmuren och innanför den har jag karta och letar upp tänkt hotell. Nu blir det vila och sightseeing samt att jag ska försöka förlänga mitt visum. Nästa stora stopp blir i Chengdu. Höjdmeter 620.
Distans 125 km. Ack 11304 km.

//Magnus Hedström