Bilder Routeburn Track, Nya Zeeland (2014)

Fiordland på sydvästra Sydön är Nya Zeelands största och bästa vandringsområde. Här finns ett tiotal flerdagars-vandringar. Tre av dem är Great Walks. Routeburn Track blev min fjärde och nu gick jag själv då Olya vilade. Leden är bara 32 km lång men sagolikt vacker. Höjdpunkterna är den tempererade regnskogen samt ledens lite längre alpina passage över ett bergspass vid en sjö. Transporterna till och från leden är aningen bökiga då det är över 300 km bilvägen däremellan. Jag löste det genom att gå leden tur och retur. På så sätt ökade också chanserna att få bra väder vid den alpina delen. Jag hade helt okej väder under halva första passagen. På grund av den relativt bleka distansen brukar en del spänstiga typer springa sträckan på en dag. Jag gick leden x2 på fyra dagar i februari-mars 2014.

1. Routeburn Track strax efter starten i The Divide.
2. Leden börjar mestadels uppför.
3. Routeburn Track. Det regnade lätt i början och jag gick med paraply för att kunna fotografera.
4. Tempererad regnskog.
5. Routeburn Track mellan The Divide och Lake Mackenzie.
6. Vandrare på Routeburn Track.
7. Jag med det 174 meter höga Earland Falls i bakgrunden.
8. Vy snett bakåt mot sydväst. Leden går aldrig nere i dalen utan en bit upp i skogen. Bilvägen till Milford Sound syns svagt i mitten.
9. Routeburn Track och Ailsa Mountains.
10. The Orchard, den gröna öppna ytan, och Darran Mountains på andra sidan Hollyford Valley.
11. Vandring ovanför Hollyford Valley.
12. Vy österut strax före Mackenzie Hut.
13. Mackenzie Hut syns lite bakom träden och campingen ligger några hundra meter bakom stugan.
14. Lake Mackenzie Campsite.
15. Lake Mackenzie ca 890 möh.
16. Andra dagen och jag har precis lämnat Lake Mackenzie.
17. Ormbunkar och stenar med mossa på bredvid stigen. Växtligheten är ofta så tät att det nästan är omöjligt att lämna leden.
18. Vandrare ovanför Lake Mackenzie ungefär vid trädgränsen.
19. Jag i stigningen efter Lake Mackenzie. Första och tredje nattens camping låg i skogen på andra sidan sjön.
20. Leden på den östra sidan om Hollyford Valley och bergen bakom på den västra.
21. Vandrare ovanför Hollyford Valley.
22. Darran Mountains.
23. Leden högt ovanför Hollyford Valley.
24. Hollyford Valley.
25. Harris Saddle (1255 m). Hollyford Valley därifrån jag kom ligger till höger. Leden fortsätter uppe till vänster och stigen nere är ett sidospår till Conical Hill 1515 meter dit jag är på väg.
26. Vy över Hollyford Valley från toppen av Conical Hill 1515 meter.
27. Lake Harris ca 1200 möh. Leden syns till höger där nästa bild är tagen.
28. Lake Harris ca 1200 möh.
29. Lake Harris ca 1200 möh.
30. Vy ner i dalen som jag är på väg till. Leden kommer in från höger och smiter mellan klipporna i mitten av bilden.
31. Bra led och fin skog även på andra sidan passet.
32. Routeburn Flats Campsite (700 möh) med vy över Humboldt Mountains.
33. Från sista campingen till målet i Routeburn Shelter är det en del flackt. När jag kom till Routeburn Shelter käkade jag, kollade lite avundsjukt på folket som väntade på transport därifrån då det regnade lätt, och gav mig sen ut på leden igen.
34. Routeburn Track.
35. Routeburn Flats där jag tältade. Campingen ligger nere i botten av den öppna ytan lite till höger. Vy bakåt då jag är på väg upp mot Harris Saddle igen.
36. Lake Harris sent på eftermiddagen och nu börjar vädret bli rätt dåligt.
37. Mysig skog strax före Lake Mackenzie sent på kvällen.
38. Lake Mackenzie Campsite.
39. Fjärde och sista dagen jag har precis lämnat campingen och Lake Mackenzie.
40. Vandrare längs Routeburn Track.
41. Tempererad regnskog, Routeburn Track.
42. Leden syns till vänster. Earland Falls syns uppe till höger. Vy ovanför Hollyford Valley. Samma sträcka som jag gick första dagen.
43. Litet vattenfall.
44. Tempererad regnskog, Routeburn Track.
45. Liten sjö längs sidospåret Key Summit (920 m) med vy över Darran Mountains.
46. Liten sjö längs sidospåret Key Summit (920 m) med vy över Ailsa Mountains.
47. Hollyford Valley i sol och regn.
48. Jag i de sista serpentinerna före målet i The Divide.

//Magnus Hedström