Nr 9. Altaibergen.

2010-08-05. Ölgii, Mongoliet.

Dag 106. 18 juli 2010. Barnaul – Troitskoye.
Vi har sällskap av Alexandr på cykel när vi rullar genom Barnaul centrum. Han är tävlingsklädd och viker av efter ett par kilometer. Då har han en kvart och 2 km kvar till start i en mountainbike tävling. Själva tar vi motorvägen M52 mot Altaibergen. Det är bra vägren och fint väder i 20 km. Sedan blir det smal väg utan vägren och regn i flera omgångar men ändå varmt. Trafiken i den motsatta riktningen är helt galen det kommer bilar utan avbrott exakt hela dagen. Vi vet inte varför kanske är det stugbyte då det är söndag. Smått kuperad terräng och mycket grönska. Vi tältar i kanten av en åker och det är så mycket flugor att vi måste laga mat i innertältet.
Distans 92 km. Ack 5221 km.

Dag 107. Troitskoye – Srostki.
Kraftigt regn när vi tar ner campen och i 20 km men sen blir det bättre. Vi passerar ett parti med lösa stenar på asfalten och det viner stenskott av bilar som inte kan hålla sig till de hjulspår som finns. Det rasslar i cykeln och jag blir träffad flera gånger på benen samt på hakan så att det börjar blöda. Mer kuperat och fin cykling på eftermiddagen. Passerar staden Biysk. Letar tältplats länge och hittar till slut en plätt i två meter högt gräs där det är tjockt med mygg.
Distans 99 km. Ack 5320 km.

Dag 108. Srostki – Souzga.
Varm och fin dag. Efter 10 km bjuder vi en törstig kalv på vatten. Den suger på Malins händer kanske i tron om att det ska komma mjölk. Mamman ser vi inte till. Naturen är grön och kullig och vägen slingrar sig fram genom dalgångar stundtals längs floden Katun. Det går lätt och det är vackert. Vi lunchar på ett mysigt ställe bredvid floden och när jag beställer min andra portion får jag inte betala. De vill bjuda och ger oss också en liter kall juice. Fantastiskt vilken service. Vi passerar Mayma innan vi letar bostad i den lilla byn Souzga. Första hotellet är fullt men ägaren tar med oss till en filial där det finns plats. Stället har ingen dusch men skön bastu.
Distans 84 km. Ack 5404 km.

Slingrande väg nära Altaibergen.

Dag 109. Souzga.
Vilodag i den lilla byn Souzga. Vi är nu på gränsen till Altaibergen med höga berg och vilda floder i en oändlig grönska. Området vimlar av möjligheter till vandring och forsränning vilket givetvis lockar horder av öl och vodkadrickande ryssar. Här är det full partystämning. Jag gör en promenad i fina omgivningar till en omtalat vacker sjö i Aya några kilometer bort men blir föga imponerad. Kanske för att det är molnigt. Byter bromsbelägg på cykeln för första gången. Vi hamnar i tidsnöd på kvällen. Bastun är bokad till klockan 19. Vi slukar några grillspett på 5 minuter och springer tillbaka till hotellet för att traska rakt in i en iskall bastu. Ägaren ser vi inte till.
Distans 0 km.

Dag 110. Souzga – Shebalino.
Vi fortsätter att följa floden Katun nere i dalgången. För varje by som vi passerar avtar trafiken. Vi äter lunch i Ust-Sema och cyklar sedan över bron som är starten på Chuysky Trakt, en 400 km lång bergsväg genom Altaibergen till Ölgii i Mongoliet. Bergen blir högre och bergssidorna brantare. Vägen går upp och ner bland gröna berg och vi passerar flera små mysiga byar. Det hänger dimma i dalarna och när vi kommer högre upp börjar det att regna. Letar hotell i Shebalino men det är fullt. Cyklar vidare och hittar en kanoncamping precis intill floden. Total stigning 900 höjdmeter.
Distans 107 km. Ack 5511 km.

Kaos.

Dag 111. Shebalino – Onguday.
Härlig morgon med sol och myggfritt. Backarna börjar direkt och varvas sedan med några flacka partier. Det är 25 km upp till Cheminsky Pass 1750 meter över havet. Stundtals riktigt brant och sista biten innan toppen är det grillen i låren. Härliga vyer när vi börjar bromsa och rulla nerför. Ett avsnitt bra och brant väg och jag slår fartrekord med 65,7 km/h. Det är utför resten av dagen och vägen letar sig ner i dalgångarna med gröna berg åt alla håll. Som vackrast blir det i Onguday där vi tänkt bo. Hittar tre hotell men innan vi ens hinner fråga är det alltid någon som skriker åt oss att det inte finns plats. De senaste dagarna har folk inte bemött oss lika vänligt som tidigare och stämningen i byn känns sådär. Vi cyklar vidare och tältar nära vägen men gömda i en skogsdunge. Det är fredag kväll och i en annan närliggande dunge är det högljutt party. Höjdmeter 890.
Distans 94 km. Ack 5605 km.

Onguday, by i den ryska delen av Altaibergen.

Dag 112. Onguday – Inya.
Kanonväder. Lugn cykling i 9 km då vi är nere och vänder på 780 meter över havet. Sedan blir det en jättebacke cirka milen lång. Sista 5 km med 10 procents lutning. Svetten flödar och vi tar det lugnt uppför passet Chike-Taman. Några ryska mountainbikecyklister säger att passet är på 2000 meter och vi blir mäkta förvånade när vi plötsligt är uppe och höjdmätaren visar 1400 meter. Fantastisk utsikt över flera dalar och serpentinerna vi just cyklat. Nedfärden är obehagligt brant, kurvig och sandig väg men det går bra. Nere i dalen är gräset inte lika grönt längre då landskapet blivit torrare. Vägen letar sig ner i en canyon och vid en passage är vägen insprängd i berget högt ovan floden. Lite senare stannar jag utanför en by och badar i floden som är riktigt kall. Det hinner bli ännu torrare med mest grus och sand innan vi når byn Inya där vi får bo efter en del funderande av ägaren. Stället är annars tomt på gäster. Höjdmeter 800.
Distans 65 km. Ack 5670 km.

Slutet av stigningen till Chike-Taman Pass cirka 1400 meter över havet.

Dag 113. Inya.
Vilodag i Inya. Byn ligger spektakulärt omgiven av branta grusberg. Skum stämning i byn inte ett leende så långt jag kan se. Jag går iväg och fotar Leninstatyn och längs vägen blir jag utsatt för ett klassiskt ryskt skämt. En bil i 70 knyck är på väg rakt emot mig när jag går på sidan av vägen och när den är 20 meter bort springer jag över diket i tron att föraren somnat. Men just som han kör exakt där jag precis gått på vägrenen så svänger han skrattande tillbaka. På kvällen träffar vi på vår första långfärdscyklist sedan starten när en 68-årig tysk checkar in på hotellet. Trevlig prick och det visar sig att han också ska till Ulan Bator. Han börjar dock cykla kvart i fem på mornarna och det gör inte vi.
Distans 0 km.

Dag 114. Inya – Aktash.
Molnigt och behaglig temperatur. M52 och Chuysky Trakt slingrar sig upp och ner i korta branta backar men följer hela tiden floden som nu heter Chuya. Det har börjat knäppa oroväckande i vänster trampa vilket jag inte lyckas fixa. Möter en rysk långfärdscyklist när vi äter lunch i Ak-Boom. Naturen blir grönare igen och känns mäktig med ständigt nya berg i olika former och den hela tiden svängande floden nere i dalbotten. Regn jagar oss men vi slipper det. Checkar in i Aktash på hemtrevligt hotell med bra och stekhet bastu. Höjdmeter 990.
Distans 86 km. Ack 5756 km.

Barn nära byn Ak-Boom.
Altaibergen strax före Aktash.

Dag 115-116. Aktash.
Vila i Aktash med 3500 folk. Byn är förfallen men ligger vackert på 1400 meters höjd omgiven av berg. Vädret är stundtals ruskigt med regn och blåst. Sista dagens bastu är beställd till 19 men tio över 18 ändras tiden till 18 med kommentaren att vi alltså bör skynda oss. Vi har gott om tid på oss eftersom vi inte vill cykla in i Mongoliet före dag 121 av visumtekniska skäl. Vi är nu 180 km från den rysk-mongoliska gränsen.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström