2001-12-20. Phnom Penh, Kambodja.

Sista dagen i Bangkok, resdag 102, kungens födelsedag, allmän helgdag, stor fest och givetvis totalt trafikkaos. Buss till Krabi tar 16 timmar och sedan båt 2 timmar till Phi Phi Island. På ön träffar jag Sara som vi reste med i början av Kina och hennes irländska kompis Caroline. Phi Phi Island är en riktig favorit. Flera fantastiskt bra stränder ligger inom gångavstånd från öns enda by. Vattnet är världsklass och stämningen behaglig då det varken finns vägar eller bilar. Mycket folk, mest svenskar och lite dyrt men ändå det perfekta stället att ta det lugnt på.

Vi pyser iväg på en härlig snorkeltur med båt runt Phi Phi Islands båda öar och vidare till Bamboo Island som har en superstrand. Ser massor av fisk vid de olika snorklingsstoppen. Vi badar bland annat utanför stranden där de spelade in filmen The Beach. En seneftermiddag knallar vi upp till Phi Phi Island Viewpoint där vi njuter av vacker solnedgång och magnifik utsikt. En dag slår jag nytt personligt rekord upp till viewpointen. En 135 höjdmeter backe som lämpligen springs mitt på dagen då det är minst folk i vägen. Ny bästatid 5 min 43 sek. Det blir 3 dagar på ön sedan tar vi båt 2 timmar tillbaka till Krabi och vidare med songtheaw 30 minuter till Ao Nang.

Området runt Ao Nang är fyllt av kalkstensformationer både på land och i havet och det känns nästan onödigt vackert. En dag tar vi båt ut till stranden Rai Leh som är en av mina stora favoriter. Där besöker vi en stor grotta, klättrar till en viewpoint och vidare ner i djungel till en häftig lagun. Sara lämnar oss och åker till Bangkok medan Caroline och jag hyr kajaker en dag och utforskar skärgården lite.

Vi anmäler oss också på en snorkeltur till fem öar med flera riktigt bra badstopp. Vid en av stränderna är det rejält grunt och sjöborrarna ligger bara decimetern under vattenytan. Jag varnar Caroline men när jag kommer upp efter avslutad snorkling sitter hon och plockar taggar ur ena benet. Efter fyra dagar i Ao Nang åker vi 15 timmar nattbuss till Bangkok. Väl där springer vi in i Cathy och Cheryl vilka jag tillbringade en dag med i Stenskogen i Kina. Det visar sig att alla tre tjejerna jobbat tillsammans som engelskalärare i Tokyo och att de är bästa polare. Inte klokt vad märkligt. Jag, Caroline och Cheryl drar vidare till Kanchanaburi med buss 12 mil sydväst om Bangkok.

Tjejer är annorlunda. I Kanchanaburi visar det sig att svaret på min fråga, var vill du bo, som jag ser det helt betydelselösa tillägget i slutet av, det spelar ingen roll men det verkar mysigt vid floden, i själva verket betyder, jag klöser ögonen ur dig om vi inte bor vid floden. I Kanchanaburi väljer vi att bo mysigt vid floden och 2,5 km från Death Railway Bridge som vi givetvis besöker. Under byggandet av Death Railway, 43 mil järnväg byggt under andra världskriget, dog 100.000 arbetare. De ramlade ner från bergen, blev bitna av ormar eller jobbade så hårt att de dog av utmattning. Bron var med i filmen Bron över floden Kwai.

Vi besöker även ett krigsmuseum som inte är speciellt bra. Tidigare samma dag när jag letade fotolägen över bron blev jag omringad av fem hundar som hade mig på menyn så jag fick fly. När jag lite senare letar fotolägen på taket av museet blir jag överfallen av ett gäng getingar. I min vilda boxningsmatch med dem träffar jag mina egna glasögon vilka far upp i luften och medan jag väntar på att de ska kommer ner igen hinner jag bli stucken på tre ställen, i armen, i nacken och i pannan. Getingarna är alldeles för många så jag tvingas fly igen. Jag gör själv en utflykt till Erawan Waterfall. En 1,5 km lång flodsträcka i djungeln med mängder av små fall och pooler. Sju av fallen lite större där man kan bada vilket är underbart i det svalkande vattnet.

Jag tar adjö av tjejerna i Kanchanaburi och reser via Bangkok till Siem Reap i Kambodja, nytt land nummer 32. Bussresan tar 14,5 timmar. Kambodjas vägar är ännu sämre än i Vietnam. Det finns inte många meter asfalt och de sista fem timmarna skakar vi fram. Det är enormt dammigt, broarna är ruttna där det bara fungerar med ett fordon i taget. Vi är tre bussar i en kolonn. En buss går sönder och vi stuvar in packning och folk i de två andra vilket blir galet trångt. Vid en bro har en pick-up fastnat i ett hål med ett av däcken. Hålet en gånger tre meter stort och under bron är det 3 meter ner till vatten. Bilens last ligger utspridd på bron och att döma av mängden halmsäckar måste bilen varit lastad flera meter hög. Till slut kommer vi i alla fall fram.

Siem Reap ligger ett stenkast från templen i Angkor. Jag hyr motorcykel med förare en dag och tillbringar 11 timmar bland templen. Detta är vad jag kallar sevärdhet. Mer än 100 tempel utspridda över ett flera mil stort område. Jag hinner med att se 8 tempel varav Bayon är det bästa. Ett stentempel med runt 200 stora karvade ansikten föreställande den nu stendöda kungen Lokesvara. Bra är också Ta Prohm där djungeln håller på att äta upp hela bygget. Störst av dem alla är templet Angkor Wat. Ett enormt tempel med fem stora pelare som signum. Dagen avslutas vid ett litet tempel på en kulle med utsikt över bland annat Angkor Wat.

Från Siem Reap åker jag båt 6 timmar till Phnom Penh. Besöker The Killing Fields vilket inte är så mycket att se men det har en intressant historia. Några gropar i marken där de hittat 129 massgravar och rester från flera tusen människor. Jag besöker också Tuol Sleng ett fängelse där folk torterats. Nu är det ett museum där de har försökt att återspegla hur extremt grymt det varit med inte speciellt lustiga saker i de olika cellerna. Fängelset var tidigare känt under namnet S-21. Lite skrämmande är att detta hände i slutet av 70-talet när jag själv var ute och spelade tennis på eftermiddagarna. Röda Khmererna utrotade cirka 2 miljoner av kambodjas 7 miljoner folk. Kvar i landet finns också 4-6 miljoner landminor så man måste vara lite försiktig med var man går.

Idag tar jag mig ner till Sihanoukville på västkusten och därifrån vidare in i Thailand igen. Antagligen åker jag till Ko Pha Ngan och spenderar jul och nyår där. Det är ett fullmåneparty den 29 december och jag planerar att åka dit några dagar innan för att kicka igång festen. Den 8 januari flyger jag till Australien.

//Magnus Hedström